Ömsesidig förståelse?

Denna blogg är nu ett "arkiv"

Eftersom detta har varit en projektblogg postas numera inga nya inlägg. Vi hoppas dock att delar av innehållet, som inte finns i slutrapporten, fortfarande kan vara intressant!

"Omsesids" Twitter-flöde har också upphört. Den intresserade hänvisas till följande flöden i stället:

Per Johansson: @per_infontology

Stefan Pålsson: @stefan_palsson

Simon Winter @infontology

Slutrapporten

Projektets slutrapport kan laddas ner här:

ÖMSESIDIG FÖRSTÅELSE? Internet, språklig kompetens och teknikförståelse i skolan

Elevuppgift om teknikförståelse

Eftersom vi gärna ville ha lite hum om elevers Internet-förståelse i någon aktuell fråga, utformade vi en uppgift avsedd att prövas direkt i klassrummet. Fyra lärare från olika delar av landet (högstadium och gymnasium) lät sina elever göra uppgiften -- stort tack till er! Uppgiften inleddes med ett kort utdrag ur en artikel av Anders Mildner:

Din mobiltelefon vet var du är. Hela tiden. Att gå omkring med en telefon i fickan är därför som att gå omkring med en liten hemlig sökare fastklistrad vid sin kropp. Märkligt nog har det dröjt ända tills nu innan vi har börjat förstå att det här är något som vi kan ha användning för.
De senaste åren har en rad positioneringstjänster lanserats, som kopplar samman mobiltelefonen och nätet. De är alla på något sätt varianter på samma tema: telefonen berättar var du är, varpå tjänsten sätter en markering på en karta. Därefter väljer du om du vill publicera informationen för dina vänner. Kanske tillsammans med ett foto, kanske tillsammans med en kort statusuppdatering.
Och om vi via bloggar berättar vad vi tänker och genom våra statusrader på Facebook och Twitter berättar vad vi gör, så börjar vi alltså nu så smått även att berätta för omvärlden var vi är någonstans.

Sedan skulle eleverna svara på dessa tre frågor:
1. Förklara hur detta är möjligt!
2. Vad kan det få för konsekvenser att man kan veta var folk är hela tiden?
3. Vad tycker du om det här?
Uppgiften kunde lösas enskilt eller i grupp, med eller utan hjälp av Internet. Resultatet skulle bli en förklarande och resonerande text. Här följer några utdrag från vad olika elever, mer eller mindre ambitiöst, hade att säga apropå detta:

1. Människor idag har ett större behov av att hela tiden vara uppdaterade och kontaktbara, då teknikens utveckling har gjort detta möjligt. [...] Vi har även genom detta skapat ytterligare behov av att uppmärksammas och många ser nätet som en chans att synas för många människor, däribland okända människor vi kanske aldrig träffat. [...] Vanligt förekommande uttryck som främst unga använder sig av är att de "känner sig nakna" om de mot förmodan skulle ha glömt eller tappat sin mobil. [...] Det är svårare att hålla sig undan från personer vi kanske inte vill ha kontakt med, vilket kan få allvarliga konsekvenser. Människor kan också utveckla ett kontrollbehov då de hela tiden kan få information om var folk befinner sig. Vi själva [alltså de två elever som tillsammnas har skrivit detta] anser att detta behov är mycket beroendeframkallande. Även vi känner oss nakna utan våra mobiler eftersom vi alltid är vana att ha dem med oss, vart vi än går. Mycket negativt kan kopplas ihop med mobiltelefoner och dess teknik men samtidigt hade vi aldrig velat ha ett liv utan mobiltelefon.

2. Det är möjligt att veta var en person är med hjälp av de olika positioneringstjänsterna som används via mobiltelefonen. [...] Konsekvenserna till [sic] detta kan bli att t.ex. kändisar inte får något provatliv alls. Är man i nöd är det lätt att berätta för allmänheten var man befinner sig. Det är också lätt att folk utvecklar någon form av kontrollbehov då de hela tiden kan se var andra befinner sig. Därför kan det få både positiva och negativa konsekvenser. Det är många som är helt beroende av sina telefoner och att bara slänga iväg ett sms till sin kompis. Man har ett behov att veta vad som händer och inte missa något. Det är svårt att tänka sig ett liv utan sin mobiltelefon, utan den känner man sig naken.

3. I varje telefon finns det ju en koppling till ett telefonnät. Detta gör att man kan utmäta avstånd från var sändningarna av en mobil kommer. Om  man vet var alla skulle vara så skulle folket få mindre privatliv. Man skulle egentligen inte ha någon frihet att göra vad man vill utan att alla vet om det. Kriminaliteten skulle öka därför att dem har lättare att hitta sina offer. Om man har sin lärares nummer och vill veta var hon/han är, kan man kolla det med hjälp av denna funktion. En annan negativ sak hade varit att förföljaren som lätt kan stalka sina offer med hjälp av denna funktion. En positiv sida med detta är att polisen lättare kan hitta brottslingen. Vissa saker med detta är positivt men det har också sina negativa sidor. Det fungerar bra som det är idag tycker vi, man måste få ha sitt privatliv och det behöver inte förändras mer.

4. [är inne på samma spår som 3 och avslutar:] En mycket negativ konsekvens är att ens personliga integritet utsätts för ett slags intrång. Det privatliv man har minskar också drastiskt. Vi tycker att denna teknik skulle prövas och testas av frivilliga personer. Om man sedan väljer att släppa tjänsten fri så är det okej så länge som det är frivilligt.

5. Mobiltelefonen fungerar som en sändare som via sateliter [sic] har koll på var mobiltelefonen är någonstans. Vi går sällan utan mobiltelefonen i fickan, därför vet den var vi befinner oss. [...] Det kan leda till stress att jämt vara tillgänglig för allmänheten. Det kan även användas i positiv bemärkelse i fall man vill få tag på någon speciell person.

6. Fråga 1: Förklara hur detta är möjligt?
Svar: När vi uppdaterar på facebook, tillexempel ; Nu ska jag till Murre. då ser mina snälla vänner detta och vet på de sättet var vi är.
Fråga 2: Vad kan de få för konsekvenser att man kan veta var folk är hela tiden?
Svar: Om de är någon som ärute efter dig, och du skriver att du är påvägen hem genom skogen helt själv, då kan personen söka upp dig,. och kanske uträtta en hemsk handling.
Fråga 3: Vad tycker du om det här?
Svar: Vi gillar facebook, tycker det är jätte bra. Men de är ju ett sätt att ta reda på information på., vilket kan va mindre tevligt.

7. Fråga 1:det är en väldigt komplicerad fråga och jag har inget bra svar, TYVÄRR!
Fråga 2: det kan på ett sätt var väldigt bra att veta, om man t.ex är saknad eller vilse men det kan även vara dumt eftersom då kan alla hitta en även sådana personer som kan vara farliga.
Fråga 3: jag tycker ungefär som fråga 2, det kan vara båda och användbart och onödigt. allt beror helt enkelt på hur man använder tjästen.

8. 1. När vi ringer eller smsar så skickas det signaler ut till ett nätverk som registrerar vart vi är.
2. Det kan vara väldigt bra om någon person skulle komma bort eller gå vilse för då kan vi hitta den personen mycket lättare. Polisen kan ha mycket användning utav det. Det kan också vara dåligt ifall du inte vill bli hittad eller inte vill att folk ska veta vart du är.
3. Vi tycker det är ett väldigt bra sätt att spåra folk och hitta försvunna personer.

9. Fråga 1: Förklara hur detta är möjligt!
Svar: Det beror på att vi dels lägger ut bilder på vart vi är/har varit. Vi berättar också vad vi gör/har gjort, och det beskriver också vart vi är på ett sätt. Ex: "Underbar dag, vart och shoppat med Felicia". Då fattar man ju att personen i fråga har vart på ett shoppingcenter.
Fråga 2: Vad kan det få för konsekvenser att man kan veta var folk är hela tiden?
Svar: Det är väldigt mycket lättare att söka upp folk. Detta kan vara både positivt och negetivt. Positivt, då till exempel polisen ska hitta någon, eller en vanlig dödlig ska söka upp sin mamma/ kompis. Negativt då man lättare kan söka upp och förfölja någon. Det kan leda till kidnappningar, våld och kriminalitet.
Fråga 3: Vad tycker du om det här?
Svar: Som vi svarat på föregående fråga så tycker vi att det är både bra och dåligt. Visst är det bra att kunna ta reda på vart folk befinner sig, om någon har försvunnit eller liknande. Nackdelarna finns också där, då många har ett stort behov av att inte bli hittade, då menar vi inte brottslingar givetvis, de vill inte bli hittade, men det är såklart ganska nödvändigt att de blir det. Vi menar andra, till exempel folk som lever under hot.

10. 1. I varje ny mobil så finns det nästan alltid en GPS inbyggd, den visar var du är genom att ta emot signaler från sateliter. Man kan även lägga upp inlägg på Facebook eller Twitter där du säger vart du är eller vart du ska. Det är ett väldigt intressant fenomen.
2. Man kan bli uppsökt av okända personer som inte vill än väl. Det vill säga ett väldigt hemskt fenomen. Man kan även lura folk genom att dölja sin identitet. Som är ett hemskt fenomen också. Bilder kan bli tagna som man lägger ut på hemsidor som t.ex Facebook.
3. Jag tycker att det finns både positiva och negativa sidor i denna handling. De positiva är att man kan få upp kontakten med gamla vänner från förr, man kan hitta nya vänner och även kommunicera på sätt man inte kunnat göra innan. De negativa i denna handling är att människor som man ej vill träffa kan söka upp än, alla har tillgång till bilder som man lägger ut på sig själv och dessa bilder kan användas till allt möjligt från personbedrägeri till pornografiska handlingar.

11.1)det är möjligt genom att man först gjorde el möjlig och sedan så använde man membran och sedan så skapade man olika nät som skickade signaler och nu så använder man satteliter som skickar signaler och med tanke på att dem ”flyter” runt i rymden så kan dom skicka signaler överallt och närsomhelst. På detta så utvecklar man bara mer och mer på det som redan finns.
2)Det är emot folks rättigheter, man kanske vill ha ett privat liv.
3)Det är bra för att man kan följa kriminella och med hjälp av telefoni så kan man prata med människor som är på andra sidan jorden och man kan ha ”hela världen” på en plats med hjälp av mobiltelefoni och datorer. Men det är dåligt för det förstör naturen mycket och det är emot många människors liv.

12. 1.Det är väldigt smart att ha mobiltelefon. Du behöver inte köpa en kamera om du har en i mobil. Du behöver inte ha någon hem telefon som kostar pengar om du har en mobiltelefon. Det är många kändisar som använder dyra och moderna mobil telefoner. Och då blir människor frestade att köpa en. Med hjälp av radiovågor kan vi ha kontakt från längre avstånd.
2.Men signalerna kan även skada människan. Och att kunna veta vart folk är kan både vara bra och dåligt. Det är ju bra för poliserna när dom arbetar. Och sämre för dom som inte vill att någon ska veta vart man är.
3.Jag tycker att det är bra att nästan alla har en mobiltelefon i fickan. Det blir lättare för att hålla kontakt med familj och vänner. Och även bra om du vill ta kort och inte har en kamera till hands.

13.1.t ex om man står emellan 3 master så mäter den ut hur långt du är ifrån varje mast och på så sätt vet den vart man är.
2.Om man t ex har sagt till mamma och pappa att man ska sova hos en kompis och inte alls är där så kan ju dom ta reda på att man ljuger.
3.Det är bra om man t ex blir misshandlad eller annat dumt så kan man hittas men om detta inte skulle funkat så skulle det vara mycket svårare att hitta folk. Och vad ska man göra utan mobil liksom?

14. 1. Vi är alltid samman kopplade till ett nätverk som alla som är behöriga kan komma åt och genom att blogga ger du bara ut lite extra information om dig själv.
2. som sagt, alla som är behöriga eller bara tillräckligt skickliga för att kunna hacka sig in på nätverket(eller bara kolla på en blogg) kan ju se var du är, vad du gör och om man är skicklig, vad du kommer att göra. En bättre chans för mördare, hemliga ligor och poliser att kunna ta reda på vad som händer i ditt liv just nu. Spionage på högsta grad, vi ger alltid ut våran identitet genom det här.
3. Mobilen är något vi vant oss vid, som ovanstående säger kan det vara skadligt, jag själv, och mina vänner har mobiler som vi använder vid jämna mellanrum. Jag bryr mig själv inte vid sådana situationer, utan tror att jag kan försvara mig själv, men nog är risken något att tänka på.

15.1: För att man kan spåra upp mobilen och därefter kan man se vart man är. Det finns kanske väldigt smarta människor som kan hacka sig in i någons mobil. Teknologin har utvecklats under åren.
2: Det kan vara dåligt för personen som man kollar upp, ifall den personen som söker upp den andra vill något ont så kan det vara farligt. Inbrottstjuvar kan se ifall dem är hemma eller inte och vart dem bor. Man kan ju kolla upp namn adress mm.
3: det är både bra och dåligt, det bra är att ifall en person blivet kidnappad så kan man kan ske se vart personen befinner sig, och en tjuv kan se vart personerna är som ex. äger huset.

16. 1. För att man hela tiden utvecklar olika sätt att få reda på saker om en. Den radioaktiva strålningen i mobilerna kanske skickar ut vågor som tas upp av positioneringstjänster. På så sätt kan de lokalisera var man befinner sig. 

2. Det kan vara väldigt effektivt när tex polisen letar någon, och vet att personen har en mobil. Det kan även vara bra om man har tappat bort sina föräldrar och de har tappat bort en själv, eller om man har blivit kidnappad. Det kanske inte alltid är bra, tex om nån förföljer en, eller har dåliga avsikter med att veta var man är. 

3. Vi tycker att det är både bra och dåligt, men mycket läskigt att känna sig så iakttagen. Man vet aldrig när någon sitter och kan se i mobilen var man är. Det är både bra och dåligt av ovanstående skäl, dvs att det underlättar för polisen eller för föräldrarna om de vill kunna få tag på en. Det dåliga hade väl då varit om man var förföljd (även om detta kanske inte är så troligt) eller om man bara tycker att det är väldigt obehagligt att vem som helst när som helst kan få veta var man är.

17.1. När man pratar i telefon så tas signalerna upp av satteliter i rymden, det gör att man kan spåra var mobilen är och därmed var man finns.
2. Där kan ju finnas människor som vill göra en illa. Det finns pedofiler överallt i världen som vill få tag på unga barn och det kan dem göra med hjälp av detta.
3. Det kan både vara bra och dåligt, det bros på vad personen har för avsikter.

En sak som snabbt kan konstateras är att få av eleverna egentligen förstod (eller tog reda på) vad det egentligen är som är nytt eller speciellt med de positioneringstjänster som Mildner skriver om. Diskussionen tycks i allmänhet ha fokuserat på att "mobilen vet var du är" (vilket har varit fallet hela tiden, om än lite grovt) och man har inte riktigt insett skillnaden mellan detta och att, i princip (men inte nödvändigtvis) på eget intiativ, ange sin exakta position. Flera elever uttrycker sig som om mobiler sänder och tar emot signaler via satelliter; troligen har man blandat ihop mobilmaster med GPS. Mera äventyrliga spekulationer finns också... Fastän man i många fall tycks ha fört en adekvat diskussion om integritetsfrågor i allmänhet, så är teknikkunskaperna som regel otillräckliga eller t o m obefintliga. I en sådan här plötsligt uppkommen situation (en tillfällig skoluppgift) är ju detta utan större betydelse, sedd i det lilla perspektivet, men i ett mera generellt perspektiv kan man med fog hävda, att denna okunnighet -- om något som man enligt egen utsago är helt beroende av -- är illavarslande.

Jag tror inte att slumpvis utvalda vuxna som hade fått samma uppgift skulle ha presterat särskilt annorlunda eller bättre. I takt med att skolorna så småningom digitaliseras och mangrant kopplas upp på nätet, behöver dock denna sorts omvärldskunskap öka drastiskt. Lika väl som vi behöver lära oss hur naturliga ekosystem fungerar, lika mycket behöver vi förstå de artificiella system som också håller på att bli mer och mer ekosystemlika -- en nästan bokstavlig "andra natur". Poängen är, att i och med att vi numera är så intimt inlemmade i de tekniska systemen, så är vi inte bara användare eller aktörer med hjälp av dessa, utan vi är också objekt för dem. Det borde vara en av skolans obligatoriska uppgifter att bibringa eleverna medvetenhet om detta förhållande, vilket naturligtvis förutsätter att lärarna själva har den. Nog är det egentligen egendomligt, att en central del av våra liv samtidigt är en kunskapsmässigt blind fläck för så många (jag tänker då inte på de ungdomar som citeras ovan, utan främst på oss vuxna som har ansvar för att förberedda dem för det framtida samhället).

Det finns en stor positiv potential, som också är värd att betona. En av lärarna berättade, att eleverna efter en kort stunds funderande och diskuterande snart började prata om saker som de själva sade sig inte ha tänkt på förut. Detta hade med de lite vidare konsekvenserna av deras dagliga it-användning att göra. För mig antyder detta, att när väl ett tillfälle bjuds till att tänka efter lite och diskutera sådana här frågor, så väcks oväntade tankar, just sådana tankar som behöver vara levande i det nuvarande samhället.

/Per

Intervjuer, del 7: När är det olämpligt att använda Internet?

[Tidigare intervjufrågor: 1, 2, 3, 4, 5, 6]

Som ett komplement, eller en kontrast, till de frågor som handlar om hur och varför Internet är bra och nödvändigt i skolan, undrade vi också när Internet kanske inte var lämpligt. Svaren var skiftande:

"När man reflekterar och tänker efter kan det vara bra att göra det helt på egen hand. Ibland måste flödet stängas av för att man ska kunna tänka igenom vad man gör. Det fysiska samtalet och diskussionen kan ibland vara viktigt och får inte underskattas." "Svårt att se att det kan vara olämpligt, kanske tillför det inte något. Men det är viktigt att fundera på nyttan och om det tillför något extra." "Svårt att spontant se någon sådan situation. Inte ens när det är prov -- det handlar inte om att kunna hitta fakta, utan att förstå, greppa sammanhang osv." "Svårt att säga när det är olämpligt, men även andra medier är viktiga. Tavlan, att intervjua varandra och att skriva för hand. Allt handlar om hur man använder Internet -- viktigt att reflektera kring detta." "Kan inte komma på något generellt." "Det är lätt att slukas och att man drabbas av informationsstress om man sitter för mycket vid datorn. För egen del är det viktigt att komma ihåg att det finns ett liv bortom skärmen. I nuläget kan det vara svårt att ha tillgång till Internet i provsituationer. [...] Skärmarna ska vara nere när läraren går igenom eller om man diskuterar." "När det inte ger några fördelar för eleven, om man tappar konatkten med mål och fokus för lärandet. [...] Det måste finnas en genomtänkt strategi för att utveckla förståelsen och förmågan att söka och hantera information." "Jag kan inte komma på något tillfälle eller sammanhang." "Nätet kan integreras i allt som skolan sysslar med -- även i provsituationer. [...] Läraren bör dock övervaka vad som läggs ut på nätet, kan ge utsatthet för elever som har läs- och skrivsvårigheter." "Det är aldrig olämpligt -- men det är viktigt att kunna använda analoga och digitala källor." "Det finns olämpliga saker att göra på Internet, men jag kan inte komma på något tillfälle när det är olämpligt." "Borde inte vara så många situationer. Så som vi testar i dag är det olämpligt i provsituationen. Men det är även olämpligt när eleverna stirrar in i datorn i stället för att följa med under lektionen. Men datorn kan bland annat också användas för att anteckna. Det krävs en överenskommelse mellan lärare och elever kring vad som gäller. [...] Det kan också vara olämpligt när man vill att eleverna ska tänka själva för att lösa ett problem." "Det är aldrig olämpligt, men det är viktigt att inte allt blir digitalt utan att man också arbetar på andra sätt. Att man inte glömmer bort det traditionella som också kan och bör ha en plats. Inte ens vid prov behöver det vara olämpligt, för i resten av livet har man ju alltid tillgång till nätet." "Jag kan inte se något tillfälle som är direkt olämpligt, men Internet erbjuder ibland för många alternativ och eleverna blir förvirrade. Man måste hjälpa eleverna med urvalsprocessen så att de kan hantera överflödet. Det ställs för stora krav på eleverna i det här avseendet i dag." "När Internet är ett självändamål. All undervisning som är krystad avvisas av eleverna. Men Internet är som livet självt, svårt att avvisa." "Det kan finnas olämpliga syften, exempelvis pornografi, men tekniken och mediet kan alltid komma till nytta. Men ibland kan det vara bättre att gå till en bra handbok i ett ämne i stället för att gå vilse på nätet. [...] Det kan finnas pedagogiska motiv till att använda tryckta media, kunna hitta i register osv." "Det är egentligen aldrig olämpligt, om man bara diskuterar innehållet." "Det är skillnad mellan att anteckna och skriva för hand och att knappa på tangenter från inlärningsynpunkt; det är mera djupt personligt förankrat, kognitivt, med manuella anteckningar i klassrummet, det främjar koncentrationen. En elev bytte från ett IT-gymnasium för att eleverna där 'inte lyssnade på läraren', höll på med datorn hela tiden och var inte koncentrerade. Det är bättre att läsa hela böcker än bara korta texter, märks tydlig skillnad på elever som gör det, andra tycker att blir det för långt blir det för svårt. [...] En fysisk bok kan vara bättre för koncentrationen än att läsa på skärm, men inte säkert."

Som synes var det flera lärare som sade att det aldrig är olämpligt att använda nätet. Flera lade dock till ett "men..." Jag har kursiverat dessa brasklappar ovan. Dessa lärare sade alltså att det i princip aldrig är olämpligt att använda Internet, utom: 1. När det inte tillför något; 2. För att andra medier också är viktiga; 3. För att man även bör kunna använda analoga källor; 4. När eleverna fokuserar på datorn i stället för att följa med på lektionen; 5. För att det är viktigt att inte allt blir digitalt; 6. För att Internet ibland (?) erbjuder för många alternativ.

Det är intressant att notera att alla dessa "men" (trots att man alltså å andra sidan säger att Internet aldrig är olämpligt) pekar på just de saker som andra lärare tydligt framhåller som klara anledningar till att inte använda Internet hela tiden: analoga medier (främst kanske böcker) utvecklar och utmanar intellektet på speciella sätt; koncentrationent kan påverkas negativt av ständig Internet-närvaro; informationsöverflödet kan vara stressande och därför kontraproduktivt i en lärandesituation. Det är m a o tydligt att det krävs en mycket genomtänkt och välmotiverad strategi för Internet-användandet, vilken dock kan skifta alltefter ämne och skiftande behov. Den mest grundläggande frågan, som jag ser det, är vilka positiva effekter icke Internet-baserade metoder (bokläsning, föreläsningar etc) har, som inte kan tillgodoses med hjälp av nätet. Det finns en reell möjlighet att vi är vana vid vissa omedvetna men viktiga bieffekter  av en del traditionella metoder (koncentration, fokus på det erkänt väsentliga), vilka kan försvinna om man upphör med att kreativt främja och odla exempelvis bokliga studier och föreläsningar. Detta är naturligtvis inget argument mot en relativt omfattande Internet-användning (jämfört med vad som i dag är fallet på många skolor), men det pekar på att det finns frågor om förhållandet mellan det nya och det gamla som inte är helt lätta att besvara.

En annan punkt är också värd att uppmärksamma särskilt, nämligen det här med prov. Flera lärare säger att Internet mycket väl borde kunna användas även vid prov, medan en lärare säger att det är olämpligt i provsituationen "så som vi testar i dag". Här finns, menar även jag, all anledning att förändra sättet att testa i dag. Som universitetslärare använde jag under många år uteslutande s k hemtentor. Det innebär i praktiken att studenterna kan använda precis vad som helst som hjälper dem att lösa uppgifterna. (Ett begränsande kriterium var att kurslitteraturen måste begagnas, men det var fritt fram att använda även andra källor, oavsett art.) Detta kräver att uppgifterna formuleras på ett sådant sätt att det som testas är förståelse av ämnet och förmågan att språkligt uttrycka denna förståelse. (I olika ämnen kan naturligtvis olika uttryck komma i fråga.) Vad som inte testades var rena minneskunskaper. Jag kan se få pedagogiska anledningar till att man i skolan inte skulle kunna arbeta på samma sätt, främst genom att under provtillfällena -- som kan ha olika utsträckning i tiden -- inte godtyckligt begränsa det tillgängliga referensmaterialet. Däremot kan jag tänka mig att det kan uppstå andra hinder, t ex tidssbrist hos lärarna. Det tar längre tid att "rätta" (bedöma) prov som inte förutsätter på förhand standardiserade svarsmöjligheter. Just det problemet skulle dock kunna lösas genom att man har färre och större provtillfällen, i vissa fall kanske bara ett per termin. Jag föreställer mig också att ett annat och friare sätt att examinera av sig självt kan lösa en del av de problem som "ständig" Internet-användning kan medföra. En provform som inriktar sig på förståelse och insikt, snarare än på förväntade svar, främjar i sig, hos individen, understödd av läraren som en handledare, ett odlande av det egna omdömet när det gäller hur man arbetar och vad som är lämpligt för att uppnå det som eftersträvas.

/Per

Skolans strukturella utmaningar

I slutet av oktober förra året, ungefär en månad innan Ömsesidig förståelse drog igång, skrev jag ett debattinlägg på Internetdagarna där jag pekade på att skoldebatten måste utgå från dagens förutsättningar och behov eftersom den har sina rötter i samhällsutvecklingen. Därför måste den också följa med i förändringarna för att kunna fylla sin funktion: att förbereda barn och ungdomar för de krav och möjligheter som de ska möta i samhället. Och här räcker den traditionella skolans undervisning inte långt.

Här i Sverige har den systemövergripande skoldebatten ännu inte kommit igång på allvar. På den internationella scenen har det däremot börjat röra på sig. OECD problematiserar i sin fleråriga satsning New Millennium Learners hur skolan ser ut och fungerar i ljuset av samhällets digitalisering. Deras tankar kring en andra digital klyfta och en matteuseffekt är en del av detta. På senare tid har det även hållits flera internationella konferenser och expertmöten där utbildningssystemets förnyelse och behovet av att tänka och tänka nytt stått på dagordningen.

I länder som USA, Singapore och Storbritannien planerar regeringarna djupgående förändringar och även i våra grannländer Danmark och Norge är förnyelsearbetet igång. På många håll i världen pågår också en rad intressanta forskningsanknutna projekt som syftar till att förändra skolan inifrån. Amerikanska MacArthur Foundations satsning Digital Media & Learning är den mest namnkunniga så här långt. 

Tidigare har jag här på bloggen presenterat hur forskare som Henry Jenkins, Mark Warschauer och David Weinberger ser på skolans möjligheter och utmaningar idag. Forskare som Richard Halverson och Stephen Heppel hör också till dem som lyfter fram den digitala revolutionens konsekvenser. Båda menar att förändringsarbetet måste ske underifrån och att nyskapandet kommer att växa fram när lärare på allvar börjar använda it i sin undervisning.

Brittiska Futurelab visade förra året, i sin kunskapsöversikt Overcoming the barriers to educational innovation, att systemövergripande förändringsarbete är minst lika komplicerat som det låter. Det innefattar ett tätt och interaktivt samspel mellan individerna i systemet och de lokala och nationella systemnivåerna. Uppfattningar, arbetssätt och såväl formella som informella strukturer är nyckelfaktorer som avgör hur förändringsarbetet ser ut och vad det efterhand leder till. Det räcker alltså varken med internationella visioner, nationella planer eller lokala initiativ.

En första början är dock att viktiga frågor och problemställningar kommer upp till ytan och börjar diskuteras. Kanske kan de resonemang som förts här på bloggen vara en del av denna början.

/Stefan Pålsson

Skolbibliotekariens och skolbibliotekets roll

På Bok & Bibliotek i Göteborg förra hösten, arrangerades två intressanta  panelsamtal kring skolbibliotekets och skolbibliotekariens roll och betydelse i skolan. Det ena panelsamtalet tog sin utgångspunkt i informationsöverflödet och det förändrade medielandskapet, som skapar helt nya förutsättningar för undervisning och lärande. På det andra panelsamtalet kretsade resonemangen kring hur dessa förändringar ställer allt högre krav på läs- och skrivförmågan och informationskompetensen, tvärsöver ämnesgränserna.

Slutsatsen var att skolbiblioteket kan och bör spela en viktig roll i undervisningen i alla skolämnen, för att utveckla elevernas läsning och skrivande och för att stimulera deras nyfikenhet och fördjupa deras ämneskunskaper. Men för att detta ska ske, krävs en bättre förståelse av skolbibliotekariens kompetenser och ett bredare perspektiv på skolbiblioteket.

I den internationella debatten har detta länge betonats av bland andra Carol Kuhlthau, numera professor emerita på Rutgers, samt av Ross Todd och Carol Gordon, som forskar och undervisar där. Och det handlar inte enbart om teoretiska utläggningar, utan argumenten bygger på ett praktiskt, empiriskt och evidensbaserat arbete.

Skolbiblioteket kan hjälpa eleverna att förstå och tolka information och att ge dem stöd att skapa mening och sammanhang. Därför är det viktigt att tänka om och tänka nytt kring skolbiblioteket, så att barn och ungdomar ges möjlighet att utveckla de sociala och intellektuella förmågor som blir allt viktigare.

Digitala medier är på väg att integreras i verksamheten på sina håll och den börjar också bli en naturlig del av skolans undervisning samtidigt som den finner nya former och nytt innehåll. Men Nationella skolbiblioteksgruppens kunskapsöversikt, som kom för några veckor sedan, visar att det fortfarande är en lång väg kvar att gå innan alla skolor är med på tåget.

_{http://www.flickr.com/photos/dullhunk/ / CC BY 2.0}

Fyra skolbibliotekarier deltog i serien av intervjuer inom ramen för Ömsesidig förståelse. Jag ger här en kort sammanfattning av hur de tänkte och resonerade, eftersom det ger en intressant bild av möjliga vägar för den fortsatta utvecklingen.

En av skolbibliotekarierna underströk betydelsen av att skolbiblioteket introducerar digitala tjänster i sin dagliga verksamhet. De senaste årens medieutveckling har ändrat förutsättningarna för skolbibliotekets roll och syfte i undervisningen. Därför är det nödvändigt att skolbiblioteket inte främst ses som ett rum där man förvarar böcker, utan som en betydelsefull pedagogisk verksamhet.

Det är, enligt den här skolbibliotekarien, minst lika viktigt att släppa taget om tekniken och att ägna kraften åt att undersöka på vilka sätt och i vilka former som skolbibliotekets verksamhet kan ge stöd åt undervisning och lärande. Detta kan dock inte skolbibliotekarierna genomföra på egen hand utan det är en strategisk ledningsfråga.

Samhällsförändringarna innebär samtidigt att det är nödvändigt att på allvar börja diskutera kring skolans övergripande syfte och mål. Vad ska skolan egentligen vara till för? För att kunna besvara den frågan gäller det att fokusera på elevernas behov när de lämnar skolan och konfronteras med de krav på kunskaper, färdigheter och attityder som gäller ute i samhället.

En viktig del av detta, som den här första skolbibliotekarien pekade på, är att lärarna överskrider ämnesgränserna och börjar arbeta tematiskt för att utveckla elevernas förståelse av hur samhället ser ut och fungerar. Skolbiblioteket och den kompetens som skolbibliotekarien har måste bli en integrerad del av detta. Annars blir det svårt att hjälpa eleverna att lära sig det som de behöver för att kunna hantera kraven på ett livslångt lärande i ett komplext samhälle under ständig förändring.

Skolbiblioteket behöver också bli bättre på att dra nytta av specialpedagogerna för att utveckla elevernas lärande. Specialpedagogerna är duktiga på att kartlägga behov och hitta lösningar för elever med läs- och skrivsvårigheter och numera lyssnar lärare i regel på deras förslag till lösningar och åtgärder. Därför kan de även fungera som en port till nya undervisningssätt som kan dra nytta av teknikens möjligheter för att utveckla elevernas digitala kompetenser. Dessutom kan specialpedagogerna ofta disponera sin tid på ett bättre sätt än de andra lärarna - och de strävar hårt för att uppnå sina mål med eleverna.

_{http://www.flickr.com/photos/woo-hoo/ / CC BY 2.0}

Den andra skolbibliotekarien lyfte fram skolbibliotekets stora roll för att utveckla elevernas kulturella förståelse och allmänbildning. Och här kan det finnas uppgift för digitala medier. Bloggar kan till exempel användas i arbetet med att utveckla elevernas läsning, läsförståelse och läslust.

Detta är ett viktigt skäl till att skolbiblioteket ska ses som en integrerad och naturlig del av den pedagogiska verksamheten. Ett annat skäl är att skolbibliotekarien har den kompetens som är nödvändig för att hjälpa eleverna att söka, hantera, värdera, kritiskt granska och lära sig av information från olika informationskällor.

Eleverna ska inte enbart fastna i googlandet, utan också lära sig att gå direkt till källorna och att bli bekanta med såväl kommersiella som öppna och fria databaser. Dessutom behöver skolbiblioteket koppla ihop de fysiska och digitala medierna och se till att allt material är väl synligt och lätt tillgängligt.

För att skolbiblioteket ska kunna fylla sin roll, är det viktigt att skolbibliotekarien är flexibel, kan ta till sig förändringar och vågar experimentera. Men tekniken har inget egenvärde, utan ska användas för att förnya och utveckla den pedagogiska verksamheten.

_{http://www.flickr.com/photos/lansbibliotek/ / CC BY 2.0}

Den tredje skolbibliotekarien betonar värdet av att skolbiblioteket, tillsammans med lärarna, kan möta eleverna i deras läsande och göra sitt bästa för att stimulera deras lärande och identitetsutveckling. Alla måste bli duktiga på att läsa på en rad olika sätt, i och för olika sammanhang. Det gäller både att kunna läsa en hel bok, att kunna söka och sovra i flödena på webben och att kunna hantera, knyta ihop och förstå information från en rad olika källor.

Att kunna möta eleverna, knyta an till deras erfarenheter och livsvärld, och därigenom även göra skolan relevant, är en förutsättning för att utveckla deras lärande och förståelse. Annars blir det omöjligt för skolbibliotekarien och läraren att ställa de rätta frågorna och att problematisera på ett sätt som för tankeprocesserna vidare.

_{http://www.flickr.com/photos/lansbibliotek/ / CC BY 2.0}

Skolbiblioteket ska vara ett kreativt nav, som sjuder av liv, dit eleverna kan komma när de vill arbeta, läsa eller umgås med andra elever. Den fjärde bibliotekarien vill därför poängtera att skolbiblioteket både har en social och en pedagogisk funktion - och därmed även en viktig roll i skolan.

I likhet med de tre andra skolbibliotekarierna, menar denna att eleverna behöver lära sig att söka, hantera och presentera information, såväl analogt som digitalt. Eleverna behöver därför både lära sig att hitta, värdera, jämföra och förena information som de hittar på skolbibliotekets hyllorna, med hjälp av Google och i olika databaser.

Den fjärde bibliotekarien säger att både elever och lärare ofta missförstår bibliotekariens utbildning och yrkesroll, och tror att de enbart ägnar sig åt böcker och skönlitteratur. Insikten om att bibliotekarien inte nödvändigtvis behöver ha studerat litteraturvetenskap, utan har studerat informationsvetenskap och är expert på information och informationsstrukturer, har ännu inte trängt igenom på allvar.

Samarbetet mellan bibliotekarie och lärare är viktigt, men för att det verkligen ska fungera måste lärarutbildningen förändras och börja lägga vikt vid it och den digitala medieutvecklingen. Det måste också bli självklart att alla lärare ha varsin dator och att de fortlöpande får tillgång till den fortbildning de behöver för att utvecklas i yrket och för att kunna följa med i samhällets och pedagogikens utveckling.

Både skolbibliotekarier och lärare behöver kunna förbereda eleverna för en framtid som ingen kan förutse och som ingen egentligen kan beskriva. Men för att klara dagens förutsättningar och de pågående förändringarna, är det nödvändigt att hantera informationsöverflödet och att kunna tänka kritiskt och kreativt. Detta är villkor som är nödvändiga för att kunna lära självständigt, såväl på egen hand som tillsammans med andra.

Det kan kanske vara en bra idé att börja där?

/Stefan Pålsson

Intervjuer, del 6: Hur bör skolan generellt möta samhällets utmaningar?

I sin fullständiga form löd denna fråga: "Hur anser du att skolan generellt bör möta de utmaningar som samhällsutvecklingen ställer oss inför?" Frågan gäller alltså inte bara IKT-relaterade saker, utan i förlängningen främst vad skolan är till för egentligen. Ett tämligen utförligt axplock följer:

"Skolan behöver lyfta ögonen och inte fungera som en skyddad verkstad [...]. Viktigt att bevara nyfikenheten och förmågan till kreativitet -- detta är skolan dålig på [...]. Det behövs andra mått på förståelse än mängden avklarade sidor i läroboken." "Satsa på omvärldsbevakning, teknik och nytänkande för att inte hamna på efterkälken. [...] Lyssna på elevernas behov; de befinner sig ju delvis i en annan värld." "Inse vikten av kunskapsdelning och samarbete. Eleverna kan snabbt kolla upp fakta. [...] Dialog med lärare om synsätt, identitet och människosyn är viktigt." "Skolan måste vara mer öppen än vad den har varit hittills. [...] Ibland kan det vara bra med en viss grad av tröghet i skolan, men den måste vara samtida." "Det finns inget tydligt och klart pedagogiskt mål i dag och beslutsfattarna lyssnar inte. Skolan ska inse att alla problem inte kan lösas, utan koncentrera sig på det mest centrala: mänskliga rättigheter, allas lika värde, basfärdigheter osv." "Skolan måste integreras i resten av samhället på ett bättre sätt än i dag." "Man måste förbereda eleverna för en framtid som ingen vet hur den ser ut." "Skolan måste våga testa nya arbetssätt [...]. Mindre styrning uppifrån. [...] Låter eleverna tipsa varandra och fungerar mer som vägledare. Ger bättre effekt och skapar större intresse." "Skolan måste bli bättre på att följa med i utvecklingen. [...] Skolan måste reflektera och diskutera sitt syfte och mål. Vad ska skolan vara till för? Fokusera på elevernas behov när de ska ut i verkligheten. [...] Eleverna måste bli medbestämmande." "Skolan måste våga ta kommandot, bli tongivande och hitta nya vägar." "Skolan ska anamma utvecklingen -- men inte oreserverat och utan kritik. Viktigt att lära ut kritiska förhållningssätt till it och nätet." "Skapa bättre villkor och förutsättningar för samarbete mellan lärare. Nu är det alltför centralstyrt och det är sällan produktivt och utvecklande." "Det krävs mer visioner och diskussioner." "Skolan bör fungera på samma sätt som resten av samhället och inte ligga alltför långt efter." "Lärandet kan ske var och när som helst. Inte bara i skolbyggnaden. Svårt att hantera detta -- man måste kunna garantera en viss nivå."

Själv tror jag mer och mer att skolan så som vi känner den har gjort sitt. Den lever nu vidare enbart tack vare institutionell tröghet och bristande fantasi, men upplösningstendenserna (både negativa och positiva) är tydliga för den som har ögon att se med och öron att höra med. Den dag som allt fler aktiviteter i skolan inte längre tar hänsyn till skolans fysiska väggar, har den skola vi känner redan förvandlats till något annat, något som kommer att bli allt svårare att reglera enligt sedvanliga kriterier, annat än med rena maktmedel. Ju förr man börjar inse den utmaningen och börjar diskutera hur man då (delvis redan nu) ska kunna upprätthålla några gemensamma värdekriterier -- och om och varför man ska göra det -- desto bättre. Jag tänker här främst på kunskapsvärden, inte "värdegrund" i moralisk mening. Den sortens ideologiproduktion tycks ibland vara skolans främsta raison d'être, men den kommer förmodligen också att bli svårare att upprätthålla framöver. Det är dock mycket möjligt att vi, i stället för en konstruktivt fantasirik diskussion på riksnivå, får en sorts backlash, med olika åtgärder för att stärka de traditionella strukturerna. Sådant låter sig göras även med datorer och Internet, åtminstone på ytan, en tid.

Hur det än blir och vad som än kommer att hända, så är situationen redan allvarligare och mera akut än de flesta tycks ha klart för sig (många lärare undantagna). Och i själva verket är skolans situation bara ett av flera symptom på den vilsenhet i samhället som för tillfället skyms av olika nymornade entusiasmer. Entusiasm är bra när man har ett tydligt mål, men utan ett sådant går "utvecklingen" egentligen på tomgång. Ökad tillgång till datorer och Internet, ökad användning av sociala medier -- inget av detta kan vara något värdefullt mål i sig. Se denna video; den avslutande frågan bör alla ta till sitt hjärta:

/Per

Intervjuer, del 5: Hur påverkar it-utvecklingen ditt ämne?

Som fortsättning på den förra frågan undrade vi: "Hur anser du att it-utvecklingen påverkar ditt ämne?" Svaren överlappar delvis men är förstås tydligare fokuserade på själva skolarbetet. Här följer nu ett utförligt smakprov på de svar vi fick. Jag har inte delat upp det avseende ämnestillhörighet då det som sägs sällan fokuserar på rent ämnesdidaktiska tankar.

"Skapar förutsättningar att nå utanför klassrummet. [...] inte bara redovisning i textform. [...] Det kan bli enklare att arbeta ämnesövergripande. [...] När ska läraren vara tillgänglig?" "Man kan föra in verkligheten och autenticiteten på ett mer tydligt sätt. [...] Enklare att bringa lust och glädje i lärandet. [...] Eleverna tar ett större ansvar. Den ökade motivationen är den största vinsten." "Det blir roligare att skriva vid datorn, inte lika motoriskt arbetsamt [...]. Multimodalitet." "Mycket positivt, ger helt andra möjligheter. [...] mer upplevelsebaserad undervisning." "Ordbehandling och tekniska hjälpmedel underlättar skrivandet. Dagens mängder av information gör källkritiken mer aktuell än innan, när man mest använde några läroböcker." "Nya verktyg som Google Translate påverkar kunskapssyn och arbetssätt. [...] Får in omvärlden i klassrummet. Skolan blir mindre isolerad." "Digitaliseringen rymmer en stor förändrande kraft, men vi måste tänka igenom mening och syfte." "Nu finns det fler och roligare arbetssätt än tidigare. En traditionell bas, men mycket nytt som kompletterar." "Projektorerna får in världen i klassrummet. Bärbara datorer för in tekniken snabbt och enkelt. [...] Molnet är en bättre lösning. Inga installationer, kan nås överallt." "Det som förr tog en livstid att studera kan numera tas fram på några få minuter. [...] De snabba förändringarna förutsätter att våra kunskaper och färdigheter följer med. Annars kan vi inte dra nytta av de nya fördelarna och på sikt riskerar vi att hamna utanför de villkor som gäller. Men detta ställer samtidigt höga stora krav som orsakar en hög psykisk press." "Vi befinner oss snart i en situation där man kan räkna med att eleverna i princip har enkel tillgång till all information. Lärarnas uppgift blir att hjälpa till att hitta, sortera, värdera och tolka. Hur ska detta testas? Kommer det att ske utan datorer precis som i dag? Då blir det en artificiell situation som eleverna sedan aldrig konfronteras med. Inom fem år ökar nog distansmomentet -- inte alla dagar i skolan. [...] Eleverna kan kontrollera och ifrågasätta det som sägs och kolla på nätet. [...] Kunskapsmängden ökar, svårt att hålla koll på allt. [...] Det handlar om att lära eleverna att tänka!" "Enorm påverkan! Lättare att komma åt dagsaktuellt material som kan diskuteras." "Vad händer med läsandet? [...] Går vi från skriftspråk till symbolspråk? Det är ett orosmoment. Större skillnader -- kanske ännu längre väg till böckerna för vissa elever. Man kan knyta samman undervisningen med omvärlden och bygga relationer med hjälp av sociala medier. Det är spännande men intresset från eleverna är ofta ljummet. De sitter fast i den traditionella diskursen. Kunskap ses som merarbete. [...] De vill möta lärarens förväntningar i stället för att uttrycka sig själva." "Mindre gammaldags mässande från katedern, utan mer coaching för att få fart på lärandet, ställa utmanande frågor, utveckla förståelsen och skapa aha-upplevelser."

Som synes är variationerna stora när det gäller hur mycket man ger uttryck för reflektion kring de vidare konsekvenserna av den här förändringen. En sak som slår mig är att, som nämnts, mycket få av de intervjuade sade något om sitt ämnes själva innehåll, men som ett intressant exempel kan nämnas det här från en språklärare: "Mer eller mindre en revolution. Det svåraste som spansklärare har länge varit att hitta information hur man lever i den spansktalande världen, populärkultur och annat. [...] Den kulturella delen får andra möjligheter." Här öppnas onekligen helt andra vyer än i traditionell undervisning i samma ämne.

Generellt tycks det också vara så att man tänker på datorer/Internet främst som medel och inte på något som man också kan behöva fokusera på i sig, annat än källkritiskt, vilket dock egentligen inte har med tekniken som sådan att göra, utan med mängden tillgänglig information av varierande kvalitet. (Ett undantag är den lärare som oroar sig för läsningens förändrade villkor.) Jag har inte citerat de yttrandena här, men just källkritik framhålls ofta särskilt som något som har blivit viktigt. Det är intressant att källkritik inte ansågs vara av särskilt stor betydelse i skolan innan Internet, fastän den ju i princip är mera motiverad ju färre kunskapskällor man har. Det verkliga kunskapsproblemet med ett stort antal källor är korrelationen av dem, inte kritiken. Källkritik är en sorts förberedande aktivitet och inte en mer eller mindre giltig kunskap i sig. Detta kan vara värt att tänk på i skolan så att man inte oavsiktligt bibringar eleverna den föreställningen, att bara de har gjort sin källkritik så har de lärt sig något. Det är inte pålitligheten i det som sägs som är det kunskapsmässigt viktigaste, utan förståelsen av innehållet. Källkritiskt arbete är en del av förståelsetillägnandet men bara en del.

Här kommer också teknikens roll ibland in på ett lite försåtligt sätt. Eftersom den bidrar till att forma hur man lär sig något, så påverkar den också -- ofta omedvetet -- själva substansen i det man lär sig; verklig kunskap är sällan så abstrakt att den kan frikopplas från sitt mediala sammanhang. I matematiken pågår t ex fortfarande en diskussion om vilka följderna blir av en "för tidig" användning av räknedosor. Vissa hävdar att de kan försämra den individuella matematiska intuitionen avseende basala räkneoperationer, vilket i sin tur ligger en i fatet när man kommer till den högre matematiken; andra tycks inte dela den uppfattningen. I serien om biblioteksideologi har jag varit inne på hur vissa viktiga läsfärdigheter kan vara mera intimt förknippade med läsande av tjockare, fysiska böcker än vi spontant kanske tror.

Avslutningsvis vill jag kasta fram en annan tanke. Vi hör ofta hur lärare finner att motivationen och intresset från eleverna ökar när Internet används på ett adekvat sätt i undervisningen. Jag har inte möjlighet att bedöma hur pass mycket de verkliga kunskaperna och färdigheterna ökar just nu (som f d universitetslärare kan jag dock säga att de minskade från år till år under en femtonårsperiod), men det är tydligt att en ökade motivationen i sig ofta anförs som något positivt. (Jag har kursiverat några sådana yttranden ovan). Och det är naturligtvis positivt; jag håller med om det. Men en undran insmyger sig samtidigt. Det är allmänt känt att ett av skolans största problem länge har varit dålig motivation, dålig koncentration och allmän stökighet bland eleverna. Om nu en ökad dator- och Internetanvändning, i händerna på kloka pedagoger, leder till en minskning av dessa problem, är detta säkert något som i sig upplevs som en stor vinst. Men vad händer med de mera krävande innehållsliga lärandemålen? Dessa kan naturligtvis inte uppfyllas i stökiga klasser heller, men kan man ta för givet  att just lärandet bli bättre alla gånger, sett i förhållande till en mera absolut kunnighetsskala? En sådan skala är den som i verkligheten upprätthålls av dem som verkligen är kunniga inom något ämne. Om de märker att kunskapsnivån hos noviser på universitetet, t ex, sjunker år för år, så är det ju illa och det är knappast säkert på förhand, att en massivt ökad datortäthet och nätuppkoppling i sig avhjälper detta långsiktigt viktiga problem. Därför tror jag att diskussionen om datorer och Internet i skolan skulle må väl av att fokuseras mera kraftfullt kring just lärandemålen och vad vi vill att skolan ska vara till för egentligen.

/Per

Intervjuer, del 4: Hur ser du på framtiden med tanke på it-utvecklingen?

Det här är en inledning till nästa mer specifikt skolinriktade fråga, som handlar om hur man anser att it-utvecklingen påverkar ens eget ämne. Tillsammans ger dessa två frågor en informell ögonblicksbild av hur man ser på relationen mellan skolan och omvärlden. Så här svarar man på den mera allmänna frågan:

"Snart har vi tillgång till Internet överallt." "De tryckta mediernas andel minskar -- allt mer finns i digital form." "Lätt att hitta själsfränder och koppla ihop sig med andra med hjälp av twitter och andra kanaler. Här finns en kraft som fyller mig med optimism -- brobyggande som är bra för fred och demokrati. En del aktörer försöker låsa in Internet -- skrämmande. [...] Vill gärna tänka optimistiskt, men det finns krafter som verkar i motsatt riktning. Det skapar bekymmer." "Ibland hisnar det lite. Vi förstår nog inte riktigt den revolution som detta innebär. [...] Skolan har varit en statisk, sluten och trygg värld där läraren har haft full kontroll. Nu står vi inför en revolutionerande förändring där Internet öppnar dörrarna mot allt. [...] vi kan nog inte riktigt föreställa oss hur det kommer att bli. [...] Möjligheterna är större än riskerna. Många lärare är dock negativa." "Förväntansfull inför nya möjligheter som kan öppna sig, men är tveksam till om lärarna får den tid som behövs för att kunna använda tekniken på ett didaktiskt genomtänkt sätt." "Snart är i princip all information tillgänglig och alla använder datorn och nätet hela tiden. Traditionellt arbetssätt blir meningslöst." "Jag har en positiv framtidssyn och tror att utvecklingen för med sig en mängd spännande möjligheter. Den globala samhällsutvecklingen ställer samtidigt krav på att vi hittar ett sätt att överleva i världsekonomin." "Varför är det inte självklart för pedagoger att ha en egen dator? I vilket annat jobb som handlar om kunskap är det möjligt? [...] Överlag ses en hopplöshet -- ofta anses det varken finnas tid eller pengar till förändring. Vägrar att se en mörk framtid -- annars skulle det vara omöjligt att arbeta i skolan!" "Vi måste kunna nå eleverna i deras värld." "Skolan måste bli mer relevant för eleverna. Kräver fler datorer, men möten och samtal är fortfarande viktiga. [...] Viktigt att skolan blir mindre fyrkantig och inte bara arbetar i en klassrumsmiljö. [...] Varför ska unga gå i skolan? Till vilken nytta? Reflektera mer kring målen!" "Det är viktigt att släppa taget om tekniken, utan i stället fokusera på vad den ska användas till ur ett pedagogiskt perspektiv." "Mycket kan göras digitalt men det är även viktigt att behålla böckerna. [...] Det är bra att veta att det finns en gemensam bas med bra och trovärdigt material. Och det fungerar om nätet går ner eller strömmen går." "Utvecklingen skapar större klyftor. Det finns redan tecken på detta men det kommer att accentueras. I stort en positiv utveckling -- men viktigt att analysera igenom vad man ska göra." "Viktigt att hänga med, att få en förståelse av vad den digitala medieutvecklingen innebär [...]. Omöjligt att veta vad som kommer att hända." "Vi har nog bara sett början på utvecklingen -- men det har gått väldigt snabbt de senaste fem åren. Nu är det svårt att klara sig utan! Vi bygger in oss i tekniken." "Fantastisk potential! Om ungdomarna blir intresserade av skolan så lär de sig förhoppningsvis mer."

Det kanske mest intressanta med svaren på denna fråga är hur olika de är och vilka olika saker som de intervjuade fokuserar på. Vissa tänker omedelbart i termer av större samhällsskeenden, andra ser det hela i specifikt skolrelaterade termer, flera pekar på snabbheten och osäkerheten i det som sker, de flesta betonar optimism, men några ser också negativa sidor. För mig blir summan av det hela ett uttryck för ett upplevt stort behov av reflektion. En återkommande kommentar vi har fått handlar om hur få tillfällen som bjuds, inom ramen för ordinarie arbetsuppgifter, att gemensamt och systematiskt reflektera över de övergripande strategiska frågorna: Vad i den generella utvecklingen är viktigast att relatera till för skolans del? Hur förhåller sig nya, digitala möjligheter till traditionella sätt? Vad är egentligen skolans syfte? Den sista frågan har återkommit praktiskt i praktiskt taget varje samtal. Jag ser den som ett symptom på en stor osäkerhet som i grund och botten är existentiell.

På en verkligt djup nivå är den omvandling som vi nu genomlever, och försöker göra något vettigt av, en massiv utmaning för ett flertal sedan århundraden etablerade institutioner och med dessa förknippade tänkesätt. Skolan är en sådan institution. Det som händer när dylika institutioner börjar krackelera, p g a ett ofrånkomligt tryck från en förändrad omvärld, är att de som arbetar där, var och en för sig, börjar uppleva en svårhanterlig diskrepans mellan vad man mer och mer inser är den faktiska situationen, och de begränsade möjligheterna att möta denna inom de etablerade ramarna. Jag tror att denna individuella, personliga upplevelse behöver fångas upp och artikuleras tydligt i många fler sammanhang. Och jag anser att skol- och kommunledningar har ett särskilt ansvar för att bereda tid och medel för att detta ska kunna ske. Det är på den nivån som utmaningarna och möjligheterna pockar på daglig uppmärkamhet och det är på den nivån som ett tillräckligt tryck kan byggas upp för att man ska börja lyssna (jag höll på att säga: fatta) vad som pågår på riksnivå.

/Per

Intervjuer, del 3: Vad behöver eleverna kunna för att förstå?

"Förståelse" är ibland ett lite försåtligt ord har jag märkt. Jag uppmärksammades nyligen på att många människor uppfattar termen annorlunda än vad jag gör. För dem betecknar uttrycket "jag har förstått" att man har uppfattat något på ett korrekt eller adekvat sätt, ungefär: "jag hör vad du säger". Det jag kallar förståelse täcks för dem snarare av ordet "sammanhang". För mig är förståelse också närmast synonymt med att kunna något; det man har förstått det kan man. Riktigt synonymt är det dock inte; i kunnande ingår också vissa rent praktiska färdigheter som ofta ignoreras när begreppet förståelse uppfattas som något enbart intellektuellt.

Jag nämner detta eftersom jag inte hade dessa nyanser riktigt klara för mig när vi bestämde våra intervjufrågor. En viktig sådan är nämligen: "Vad anser du att eleverna behöver kunna för att förstå ditt ämne?" Här ses alltså kunnande som en förutsättning för förståelse, vilket jag anser vara riktigt. I detta kunnande ingår då vissa praktiska färdigheter och sådana framhölls också i många av de svar vi fick. Här följer ett antal citat från olika lärare:

"Baskunskaper och grundbegrepp. "Bra läs- och skrivförmåga, argumentation och analys." "Den språkliga kompetensen är grunden för lärandet i alla ämnen." "Läsa, skriva, tala och lyssna är baskompetenser, men också digital kompetens." "Krävs ganska bra läsförståelse (förstå innehållet) och skrivförmåga. [...] läsförståelsen är mer avgörande. Krävs en bra allmänbildning i botten."God läsförståelse är nyckeln." "Basal språklig förmåga och en god läsförmåga. Annars är det omöjligt att kunna söka, förstå och hantera information. Viktigt att börja i läsningen." "Duktiga på att läsa, kunna läsa på olika sätt. Både att kunna läsa en hel bok, kunna sovra i flödena på webben, kunna hantera informationen och koppla ihop. Allmänbildning -- behövs en grund att stå på inom olika områden." "Det krävs en ordentlig grundläggande allmänbildning och en god läsfärdighet för att kunna söka [på nätet]." "Det är viktigt att vara informationskritisk och kunna hantera verktyg som gör det möjligt att hitta rätt i informationsdjungeln. Det är också viktigt att ha ett metodiskt och systematiskt förhållningssätt till problemlösning. Läsförmågan är avgörande." "Begreppsbildning. Vetenskaplig metod. Kunna läsa böcker på universitetsnivå. Logik och begrepp. Tålamod." "Språkkänsla och grundkunskaper." "En väl avvägd blandning av ordförråd, grammatik och kultur. Viktigt att träna läsning, uttrycksförmåga med mera." "Hitta sitt språk, uttrycka sina tankar. Verktyg för att kommunicera, nu och i framtiden. Söka, värdera, tolka, på olika sätt, olika källor och sammanhang. Mycket handlar om att läsa och skriva för att erövra sitt språk och förstå sig själv." "Bra läsförståelse. [...] reflektera källkritiskt. Stöta och blöta i grupp -- ställa frågor, reflektera och få svar. Inte bara forska själv [...]. Logiskt tänkande. Basfärdigheter är nödvändigt -- särskilt språklig förmåga." "Risk för att skönlitteratur och avancerad facklitteratur blir en klassfråga om man vänjer sig vid de sociala mediernas korta texter och snabba interaktion. [...] viktigt att vara djupläsare." "Att kunna läsa och tolka olika typer av texter, förstå budskap/dolda budskap. Läsningen är central. Använda olika sätt att skriva, olika genrer, utveckla ett eget skrivspråk, argument, olika skrivstrategier, kunna ord och uttryck, formella regler. Reflektera kring det man upplever, förstå genrer, känna till viktiga verk i världslitteraturen, det litterära arvet. Hellre kronologiskt än tematiskt, det är svårare att ta till sig ett tematiskt upplägg om man inte har kronologin kar för sig."

Det som står inom respektive citationstecken ovan är citat från olika lärare. Jag har kursiverat allt som relaterar till läsförståelse, eftersom detta återkommer frapperande ofta (inte bara från svensklärare).

Ibland vidgades perspektivet ytterligare, dels mot vad som krävs i vår typ av samhälle, dels mot vad som utgör motivationen bakom lärandet:

"Vad krävs egentligen för att fungera som medborgare i ett demokratiskt samhälle? Det handlar om att kunna lösa problem och hantera olika slags svårigheter." "Intresse och motivation är också viktigt." "Självförtroende, trygghet, känna glädje, tillit och våga fråga." "Nyfikenhet och viljan att lära."

Den allmänna slutsatsen från intevjusvaren på denna fråga är alltså påfallande tydlig: Läsförmåga och läsförståelse är av grundläggande betydelse för att förstå själva ämnet. Det innebär att allt som påverkar läsförståelsen, positivt eller negativt, mycket väl kan vara den enskilt viktigaste variabeln när det gäller förmågan att förstå ett ämne på ett djupare plan. Och just kontinuerlig fördjupning är väl vad kompetens, oavsett område, mest av allt handlar om.

/Per