I slutet av oktober förra året, ungefär en månad innan Ömsesidig förståelse drog igång, skrev jag ett debattinlägg på Internetdagarna där jag pekade på att skoldebatten måste utgå från dagens förutsättningar och behov eftersom den har sina rötter i samhällsutvecklingen. Därför måste den också följa med i förändringarna för att kunna fylla sin funktion: att förbereda barn och ungdomar för de krav och möjligheter som de ska möta i samhället. Och här räcker den traditionella skolans undervisning inte långt.
Här i Sverige har den systemövergripande skoldebatten ännu inte kommit igång på allvar. På den internationella scenen har det däremot börjat röra på sig. OECD problematiserar i sin fleråriga satsning New Millennium Learners hur skolan ser ut och fungerar i ljuset av samhällets digitalisering. Deras tankar kring en andra digital klyfta och en matteuseffekt är en del av detta. På senare tid har det även hållits flera internationella konferenser och expertmöten där utbildningssystemets förnyelse och behovet av att tänka och tänka nytt stått på dagordningen.
I länder som USA, Singapore och Storbritannien planerar regeringarna djupgående förändringar och även i våra grannländer Danmark och Norge är förnyelsearbetet igång. På många håll i världen pågår också en rad intressanta forskningsanknutna projekt som syftar till att förändra skolan inifrån. Amerikanska MacArthur Foundations satsning Digital Media & Learning är den mest namnkunniga så här långt.
Tidigare har jag här på bloggen presenterat hur forskare som Henry Jenkins, Mark Warschauer och David Weinberger ser på skolans möjligheter och utmaningar idag. Forskare som Richard Halverson och Stephen Heppel hör också till dem som lyfter fram den digitala revolutionens konsekvenser. Båda menar att förändringsarbetet måste ske underifrån och att nyskapandet kommer att växa fram när lärare på allvar börjar använda it i sin undervisning.
Brittiska Futurelab visade förra året, i sin kunskapsöversikt Overcoming the barriers to educational innovation, att systemövergripande förändringsarbete är minst lika komplicerat som det låter. Det innefattar ett tätt och interaktivt samspel mellan individerna i systemet och de lokala och nationella systemnivåerna. Uppfattningar, arbetssätt och såväl formella som informella strukturer är nyckelfaktorer som avgör hur förändringsarbetet ser ut och vad det efterhand leder till. Det räcker alltså varken med internationella visioner, nationella planer eller lokala initiativ.
En första början är dock att viktiga frågor och problemställningar kommer upp till ytan och börjar diskuteras. Kanske kan de resonemang som förts här på bloggen vara en del av denna början.
Comments