Goda mediekompetenser, en fördjupad förståelse av hur världen ser ut och fungerar samt en utvecklad förmåga att samverka med andra människor över internet blir allt viktigare. Klarar inte skolan av att förbereda alla elever för detta, riskerar skolan att på sikt avskaffa sig själv. Det säger amerikanske professorn Henry Jenkins, författare till bestsellern: Convergence Culture: Where old and new media collide.
http://www.flickr.com/photos/tamaleaver/ / CC BY 3.0
Henry Jenkins är professor vid USC Annenberg School for Communication and Journalism, där han och hans kollegor utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv undersöker medieteknologins påverkan på samhället. Det övergripande målet är att skapa en bättre förståelse för hur samspelet mellan medieutveckling och medieanvändning förändrar samhället och hur vi lever våra liv.
- Vi måste se till att alla barn och ungdomar får tillgång till datorer och internet, säger Henry Jenkins.
Men grundläggande datorkunskaper är knappast tillräckligt för att klara sig i morgondagens samhälle.
- Goda mediekompetenser, fördjupade ämneskunskaper och en utvecklad förmåga att samarbeta och samverka med andra människor över internet kommer att bli allt viktigare. Det kräver i sin tur en rad sociala och kulturella färdigheter. Om inte skolan klarar av att förbereda alla elever för detta, riskerar den både att skapa en djup social klyfta och att på sikt bli överflödig.
Harry Potter-fans leder utvecklingen
I början av augusti 2006 kom Henry Jenkins ut med en ny bok - Convergence Culture: Where old and new media collide. Här analyserar han framväxten av ett nytt medielandskap, där internet spelar en avgörande roll för att knyta samman traditionella och nya medier. Han beskriver hur medieanvändningen i allt högre grad sker i ett socialt sammanhang och att gränsen mellan producent och konsument inte längre är glasklar. Vårt sätt att använda och förhålla oss till medier är alltså på väg att förändras och det påverkar efterhand allt fler aspekter av samhället.
Huvuddelen av boken handlar om hur fans av bland andra Harry Potter, Matrix och Survivor använder de nya medierna för att uttrycka sig, för att kommunicera med varandra och för att fördjupa sig i sina intressen. Passionerade användare av populärkultur befinner sig i framkanten av den förändringsprocess som pågår. Genom att undersöka deras medieanvändning, kan det bli möjligt att urskilja kunskaper och färdigheter som inom några år kan bli nödvändiga för att ta aktiv del i samhällslivet.
- Redan för 15 år sedan tittade jag närmare på de fan-kulturer som uppstått kring tv-serier som ”Star Trek”, ”Twin Peaks” och ”Beauty and the Beast”. Då kunde jag se hur man levde med i de fiktiva världarna genom att bland annat spela rollspel, skriva fanfiktion och genom att träffas på klubbar och konvent. Det handlade inte om passiv konsumtion, utan om ett aktivt deltagande och ett gemensamt skapande som både skapade engagemang och förståelse.
http://www.flickr.com/photos/joi// CC BY 3.0
Bloggarna har tagit över
Numera använder man ofta bloggar för att knyta kontakter, diskutera och sprida information. Bloggosfären skapar tillgång till en rad olika perspektiv och infallsvinklar, samtidigt som det blir enklare för var och en att göra sin egen röst hörd. Framgången för Wikipedia har även inspirerat andra att skapa egna öppna encyklopedier som alla intresserade kan bidra till och som försöker samla den kunskap som finns tillgänglig. Det finns bland annat omfattande wikis som behandlar ”Star Trek”, ”Star Wars” och ”World of Warcraft”.
De som skriver fanfiktion har tillgång till mängder av communities, där de kan publicera sina texter, få feedback, ge synpunkter på andras texter, lära sig mer om det fiktiva universum de skriver om samt utveckla sitt skrivande. Det också blivit allt vanligare att redigera om sekvenser från filmer eller dataspel, så att de får en annan betydelse eller ett annat innehåll än det ursprungliga, och att sprida dem på olika videocommunities.
- Det här innebär att man drar nytta av varandras kunskaper för att skaffa information, för att lösa problem, driva projekt och för att lära sig och utvecklas. Eftersom det hela sker i ett socialt sammanhang, där de som deltar ofta kommer från olika delar av världen och har olika bakgrund, blir det avgörande att kunna hantera relationer, att uppmuntra varandra och att kunna lösa konflikter. När det här verkligen fungerar, uppstår en slags kollektiv intelligens som frigör en enorm kreativ kraft.
Vi befinner oss i en övergångsperiod
Medieföretagen uppskattar naturligtvis intresset och engagemanget, men är samtidigt angelägna om att behålla kontrollen över konsumtion, produktion och distribution. Därför reagerar de ofta negativt när bloggare hjälps åt att räkna ut vem som är vinnaren i en dokusåpa eller när Harry Potter-fans skriver egna berättelser om vad som utspelar sig på Hogwarts. Men de fans som ägnar sig åt detta blir naturligtvis förargade, eftersom de anser att de både sprider intresset vidare och ökar sitt eget engagemang.
- Vi befinner oss i en övergångsperiod och det råder oklarhet om vilka spelregler som egentligen ska gälla. En viktig tanke med boken är därför att försöka skapa förutsättningar för en konstruktiv samhällsdebatt om vad som är på väg att hända. Det är viktigt att förstå att de förändringar som pågår kommer att få stora konsekvenser inom en rad olika samhällsområden. Inte minst gäller detta skola och utbildning.
Henry Jenkins leder sedan 2005 projektet New Media Literacies tillsammans med MacArthur Foundation, en rad framstående amerikanska universitet samt museer och ungdomsorganisationer. Syftet med det här projektet är att på olika sätt ge hjälp och stöd åt lärare och skolor att utveckla och träna de kunskaper och färdigheter som barn och ungdomar behöver. Det gäller både att själv kunna skapa media och att kunna förhålla sig kritiskt till medias världsbild. Men det är också viktigt att förstå betydelsen av att producera media på ett etiskt och ansvarsfullt sätt och att uppföra sig väl när man umgås och samarbetar med andra människor på nätet.
Skolan måste ge alla samma möjligheter
- Många barn och ungdomar har lärt sig att lära genom att själva skapa och göra om media och genom att delta i olika communities. De lär sig mer effektivt på sin fritid än i skolan och blir ofta frustrerade när de utsätts för traditionell undervisning. Men de som inte har tillgång till dator och bredband hemma, har inte möjlighet att ta itu med detta på egen hand. Därför har skolan ett ansvar att ge alla lika möjligheter att lära sig det som de kommer att behöva när de slutar skolan.
Skolan håller alltför ofta fast vid bilden av att vi lär oss själva, oberoende av andra människor. Det leder till att man fortfarande ägnar sig åt standardiserade kunskapsprov och ytligt lärande, istället för att anpassa sig efter tidens krav. Jenkins påpekar att konsekvensen av detta blir att undervisningen förbereder eleverna för en värld som inte längre finns, samtidigt som den nästan inte alls hjälper dem att lära sig det som de kommer att behöva när de lämnar skolan.
- Egentligen är jag väldigt tveksam till om skolan verkligen klarar av att ta till sig de nya möjligheter som medieutvecklingen skapar. Men jag kan inte ge upp eftersom jag hela tiden möter modiga och begåvade lärare som kämpar i motvind för att förändra sin undervisning. Det vore ansvarslöst att lämna dem i sticket.
Artikeln publicerades ursprungligen 2006 på KK-stiftelsens numera nedlagda webbplats Kollegiet.
Comments