En viktig del av det här projektet består i att knyta an våra frågor och problemställningar till forskning, diskussioner och praktiskt arbete i omvärlden. Det handlar både om att försöka se det stora sammanhanget och att visa samhällsutvecklingens konsekvenser för undervisning och lärande.
24 mars arrangerade .SE en välbesökt hearing i Stockholm om kunskap för digital delaktighet, som pekade på värdet och behovet av att bekämpa den digitala analfabetismen i Sverige. Det är alldeles för många, både unga och vuxna, som inte har de kunskaper och färdigheter som krävs för att ta del av de fantastiska möjligheter till lärande, kommunikation och handlande som teknikutvecklingen innebär.
Förmågan att hantera datorn och att kunna använda de grundläggande tjänsterna på nätet är förstås en nödvändig del av detta - men det räcker inte. Det gäller också att förstå hur dagens samhälle ser ut och fungerar och att kunna hantera det enorma informationsöverflödet på ett förnuftigt sätt. Digital delaktighet handlar om bildning och det är en nödvändig livskunskap.
Idéhistorikern Sven-Eric Liedman hör till dem som brukar lyfta fram det stora värdet av bildning i dagens samhälle. Till skillnad från många andra röster i det offentliga samtalet lutar han sig inte mot en kulturell kanon. Istället understryker han att bildning är förmågan att se sig själv och sin tillvaro i ett större sammanhang och att sträva efter att utveckla sin förståelse av hur världen och tillvaron hänger ihop.
Enligt Liedman är bildning inte ett tillstånd, utan en process som ständigt pågår. Därför är det förstås angeläget att bevara nyfikenheten och viljan att veta. Skolans främsta roll består i att lägga en stabil grund för detta. Undervisningen ska hjälpa eleverna att utveckla de kunskaper och färdigheter som de behöver för att ständigt lära om och lära nytt, att hitta nya perspektiv och finna nya vägar genom livet.
http://www.flickr.com/photos/alamosbasement/ / CC BY 3.0
Förmågan till självständigt lärande och kritiskt tänkande är förstås en betydande del av detta. Men precis som biblioteksforskaren Cecilia Gärdén visar i sin avhandling, är detta inget som kommer av sig självt. Det förutsätter både en ordentlig vägledning och en undervisning som hjälper eleverna att söka, undersöka, koppla samman och lära sig på egen hand - i ett socialt och kollaborativt sammanhang.
De studerande ska inte brottas med utmaningarna på egen hand, utan dra nytta av varandras samlade insikter och förmågor med hjälp från läraren och skolbibliotekarien. Informationssökning, kommunikation, samspel med andra och egen reflektion ger tillsammans vingar åt lärandeförmågan.
Såväl forskning som erfarenhet visar på betydelsen av att skolbiblioteket blir en en kommunikativ språkmiljö som utvecklar ämnesundervisningen och knyter samman informationssökning, kritisk granskning, analys och syntes. Verksamheterna i Norra Fäladens skolområde i Lund och på Hagalidskolan i Staffanstorp är två tydliga exempel.
Satsningar på varsin dator till lärare och elever blir allt vanligare, såväl här i Sverige som i resten av världen. Men för att det ska fungera behövs nya sätt att undervisa, andra perspektiv på lärande, nya kunskaper och förmågor och nya sätt att bedöma och värdera lärande, förståelse och kunskap. Och det är ingen enkel ekvation.
Den digitala medieutvecklingen innebär en rejäl utmaning för skolan, samtidigt som det öppnar för helt fantastiska lärmöjligheter i tätt samspel med resten av samhället. Det finns ingen färdig mall för hur undervisningen ska se ut, utan det handlar om att pröva sig fram och att efterhand ta reda på vilka former som verkligen hjälper eleverna att bli självgående, företagsamma och digitalt delaktiga.
Under resten av månaden kommer jag att presentera mina observationer från omvärlden här på bloggen. De kommer även att ingå i den kommande projektrapporten.
Comments