Som fortsättning på den förra frågan undrade vi: "Hur anser du att it-utvecklingen påverkar ditt ämne?" Svaren överlappar delvis men är förstås tydligare fokuserade på själva skolarbetet. Här följer nu ett utförligt smakprov på de svar vi fick. Jag har inte delat upp det avseende ämnestillhörighet då det som sägs sällan fokuserar på rent ämnesdidaktiska tankar.
"Skapar förutsättningar att nå utanför klassrummet. [...] inte bara redovisning i textform. [...] Det kan bli enklare att arbeta ämnesövergripande. [...] När ska läraren vara tillgänglig?" "Man kan föra in verkligheten och autenticiteten på ett mer tydligt sätt. [...] Enklare att bringa lust och glädje i lärandet. [...] Eleverna tar ett större ansvar. Den ökade motivationen är den största vinsten." "Det blir roligare att skriva vid datorn, inte lika motoriskt arbetsamt [...]. Multimodalitet." "Mycket positivt, ger helt andra möjligheter. [...] mer upplevelsebaserad undervisning." "Ordbehandling och tekniska hjälpmedel underlättar skrivandet. Dagens mängder av information gör källkritiken mer aktuell än innan, när man mest använde några läroböcker." "Nya verktyg som Google Translate påverkar kunskapssyn och arbetssätt. [...] Får in omvärlden i klassrummet. Skolan blir mindre isolerad." "Digitaliseringen rymmer en stor förändrande kraft, men vi måste tänka igenom mening och syfte." "Nu finns det fler och roligare arbetssätt än tidigare. En traditionell bas, men mycket nytt som kompletterar." "Projektorerna får in världen i klassrummet. Bärbara datorer för in tekniken snabbt och enkelt. [...] Molnet är en bättre lösning. Inga installationer, kan nås överallt." "Det som förr tog en livstid att studera kan numera tas fram på några få minuter. [...] De snabba förändringarna förutsätter att våra kunskaper och färdigheter följer med. Annars kan vi inte dra nytta av de nya fördelarna och på sikt riskerar vi att hamna utanför de villkor som gäller. Men detta ställer samtidigt höga stora krav som orsakar en hög psykisk press." "Vi befinner oss snart i en situation där man kan räkna med att eleverna i princip har enkel tillgång till all information. Lärarnas uppgift blir att hjälpa till att hitta, sortera, värdera och tolka. Hur ska detta testas? Kommer det att ske utan datorer precis som i dag? Då blir det en artificiell situation som eleverna sedan aldrig konfronteras med. Inom fem år ökar nog distansmomentet -- inte alla dagar i skolan. [...] Eleverna kan kontrollera och ifrågasätta det som sägs och kolla på nätet. [...] Kunskapsmängden ökar, svårt att hålla koll på allt. [...] Det handlar om att lära eleverna att tänka!" "Enorm påverkan! Lättare att komma åt dagsaktuellt material som kan diskuteras." "Vad händer med läsandet? [...] Går vi från skriftspråk till symbolspråk? Det är ett orosmoment. Större skillnader -- kanske ännu längre väg till böckerna för vissa elever. Man kan knyta samman undervisningen med omvärlden och bygga relationer med hjälp av sociala medier. Det är spännande men intresset från eleverna är ofta ljummet. De sitter fast i den traditionella diskursen. Kunskap ses som merarbete. [...] De vill möta lärarens förväntningar i stället för att uttrycka sig själva." "Mindre gammaldags mässande från katedern, utan mer coaching för att få fart på lärandet, ställa utmanande frågor, utveckla förståelsen och skapa aha-upplevelser."
Som synes är variationerna stora när det gäller hur mycket man ger uttryck för reflektion kring de vidare konsekvenserna av den här förändringen. En sak som slår mig är att, som nämnts, mycket få av de intervjuade sade något om sitt ämnes själva innehåll, men som ett intressant exempel kan nämnas det här från en språklärare: "Mer eller mindre en revolution. Det svåraste som spansklärare har länge varit att hitta information hur man lever i den spansktalande världen, populärkultur och annat. [...] Den kulturella delen får andra möjligheter." Här öppnas onekligen helt andra vyer än i traditionell undervisning i samma ämne.
Generellt tycks det också vara så att man tänker på datorer/Internet främst som medel och inte på något som man också kan behöva fokusera på i sig, annat än källkritiskt, vilket dock egentligen inte har med tekniken som sådan att göra, utan med mängden tillgänglig information av varierande kvalitet. (Ett undantag är den lärare som oroar sig för läsningens förändrade villkor.) Jag har inte citerat de yttrandena här, men just källkritik framhålls ofta särskilt som något som har blivit viktigt. Det är intressant att källkritik inte ansågs vara av särskilt stor betydelse i skolan innan Internet, fastän den ju i princip är mera motiverad ju färre kunskapskällor man har. Det verkliga kunskapsproblemet med ett stort antal källor är korrelationen av dem, inte kritiken. Källkritik är en sorts förberedande aktivitet och inte en mer eller mindre giltig kunskap i sig. Detta kan vara värt att tänk på i skolan så att man inte oavsiktligt bibringar eleverna den föreställningen, att bara de har gjort sin källkritik så har de lärt sig något. Det är inte pålitligheten i det som sägs som är det kunskapsmässigt viktigaste, utan förståelsen av innehållet. Källkritiskt arbete är en del av förståelsetillägnandet men bara en del.
Här kommer också teknikens roll ibland in på ett lite försåtligt sätt. Eftersom den bidrar till att forma hur man lär sig något, så påverkar den också -- ofta omedvetet -- själva substansen i det man lär sig; verklig kunskap är sällan så abstrakt att den kan frikopplas från sitt mediala sammanhang. I matematiken pågår t ex fortfarande en diskussion om vilka följderna blir av en "för tidig" användning av räknedosor. Vissa hävdar att de kan försämra den individuella matematiska intuitionen avseende basala räkneoperationer, vilket i sin tur ligger en i fatet när man kommer till den högre matematiken; andra tycks inte dela den uppfattningen. I serien om biblioteksideologi har jag varit inne på hur vissa viktiga läsfärdigheter kan vara mera intimt förknippade med läsande av tjockare, fysiska böcker än vi spontant kanske tror.
Avslutningsvis vill jag kasta fram en annan tanke. Vi hör ofta hur lärare finner att motivationen och intresset från eleverna ökar när Internet används på ett adekvat sätt i undervisningen. Jag har inte möjlighet att bedöma hur pass mycket de verkliga kunskaperna och färdigheterna ökar just nu (som f d universitetslärare kan jag dock säga att de minskade från år till år under en femtonårsperiod), men det är tydligt att en ökade motivationen i sig ofta anförs som något positivt. (Jag har kursiverat några sådana yttranden ovan). Och det är naturligtvis positivt; jag håller med om det. Men en undran insmyger sig samtidigt. Det är allmänt känt att ett av skolans största problem länge har varit dålig motivation, dålig koncentration och allmän stökighet bland eleverna. Om nu en ökad dator- och Internetanvändning, i händerna på kloka pedagoger, leder till en minskning av dessa problem, är detta säkert något som i sig upplevs som en stor vinst. Men vad händer med de mera krävande innehållsliga lärandemålen? Dessa kan naturligtvis inte uppfyllas i stökiga klasser heller, men kan man ta för givet att just lärandet bli bättre alla gånger, sett i förhållande till en mera absolut kunnighetsskala? En sådan skala är den som i verkligheten upprätthålls av dem som verkligen är kunniga inom något ämne. Om de märker att kunskapsnivån hos noviser på universitetet, t ex, sjunker år för år, så är det ju illa och det är knappast säkert på förhand, att en massivt ökad datortäthet och nätuppkoppling i sig avhjälper detta långsiktigt viktiga problem. Därför tror jag att diskussionen om datorer och Internet i skolan skulle må väl av att fokuseras mera kraftfullt kring just lärandemålen och vad vi vill att skolan ska vara till för egentligen.
/Per
Comments