Den andra huvudfrågan i våra intervjuer med lärare och skolbibliotekarier handlar om hur de använder Internet i skolarbetet. Svaren är skiftande men knappast oväntade. Liksom den första frågan, om respektive skolas datorsituation, är fråga nr 2 främst en bakgrundsfråga. De djupare frågorna följer därefter och kommer att beröras i kommande inlägg. Men även svaren om Internetanvändning ger en del att tänka på. Fyra kategorier av svar kan urskiljas. Skillnaderna relaterar tydligt dels till respektive skolas datorsituation, dels till den individuella lärarens intressen och ambitioner. (Jag vill understryka att vi inte har gjort någon vetenskaplig undersökning. Det vi har eftersträvat är dels att skapa en informell överblick på grundval av våra kontaktnät, dels -- och framför allt -- att vaska fram och analysera de principiella grundfrågorna, så som de uppträder "i verkligheten"; vi intresserar oss här m a o inte för pedagogiska eller didaktiska teorier.)
1. Nätet används föga direkt i undervisningen p g a bristande datortillgång. Elever kan dock använda sig av det tillfälligt, i datorsal eller i samband med läxor. Denna kategori är underrepresenterad i vårt material, då en stor del av dem vi intervjuade har ett stort eget intresse i dessa frågor. Generellt är dock denna situation vanlig.
2. Nätet används som bibliotek, uppslagsbok och referensverk. Praktiskt taget alla nämner detta som en viktig punkt. En kommentar lyder: "I början var det nästan bara sökande efter fakta. Utvecklade sig naturligt i andra riktningar genom bloggande." Andra lärare är tveksamma inför bloggar o a sociala medier. (Personligen skulle jag apropå detta säga, att förtjänsterna med exempelvis bloggande inte bara har med själva kommunikationen att göra, utan, kanske viktigare, med de incitament till fördjupning och noggrannhet som här uppstår på ett naturligt sätt; detta framhålls också av några lärare). I allmänhet går det att urskilja en tendens, när nätanvändningen har nått en viss nivå, till att upptäcka rika andra möjligheter än just informationssökande, vilket antyder att Internets funktion som uppslagsbok är en sorts första stadium i dess användning; det är också den syn som i stor utsträckning tycks prägla många elevers inställning till nätet, utöver dess roll som "nöjes- och kompismedium". Min reflektion angående detta är att man i skolan står inför två ömsesidigt relaterade utmaningar. Å ena sidan gäller det att klargöra för skolledningar och lärarkollegier, när det behövs, att Internet är något mycket mer än "världens största uppslagsbok". Å andra sidan gäller det att få eleverna att inse samma sak, genom att begagna nätet didaktiskt kreativt.
3. Olika lärresurser på nätet används. Här handlar det om sådant som Historia.se, Landguiden, YouTube, Webbstjärnan, kurslitteratur med mera, med mera. Möjligheterna är närmast obegränsade märker de som har öppnat ögonen för dem. Men mycket är också "skräp".
4. Nätet används i form av olika sociala medier. (Jämför punkt 2.) Viktiga kommentarer: "En fördel med bloggar är att eleverna upplever att de har riktiga läsare. Det blir mer autentiskt". "Lärare och elever lär sig tillsammans." "Man skapar en ny arena för lärande och samarbete." Här kan man, som påpekades ovan, stöta på svårigeter från elevernas sida. En del "vill inte blogga". Men en större utmaning är att "eleverna nog inte riktigt har förstått teknikutvecklingens betydelse"; "många elever har svårt att lära sig nya saker"; "eleverna har en enkelspårig syn på vad man kan använda Internet och datorn till"; och, intressant: "de ser skolan och nätet som skilda världar" -- implikationen är i vissa fall att de vill ha nätet "i fred", dvs Internet står för fritidsintressen och det finns ett dunkelt och oartikulerat motstånd mot att upptäcka andra sidor hos det. (Tekniska problem är i sig också ett oros- och störningsmoment, på ett individuellt plan.) Det här tror jag är mycket viktiga påpekanden. I debatten om Internet i skolan sägs det ofta, med rätta, att högre beslutsfattare ofta inte förstår Internets betydelse och vikten av att satsa stort på att modernisera skolvärlden i detta avseende. Mindre uppmärksammat, av andra än de lärare som direkt konfronteras med det, är det faktum att många elever inte heller är klara över Internets betydelse och verkliga potential. Jag har hört ett flertal anekdoter om det här, vilka alla handlar om att inte så få elever faktiskt inte vill undervisas/lära sig saker på några andra sätt än de gamla vanliga. I detta sammanhang dyker också kritiska frågor om betyg upp. Hur sätter man betyg på något som inte är så individuellt baserat längre?
I dagsläget ger situationen på det här området på mig följande intryck. Den största och viktigaste skillnaden för tillfället när det gäller dator- och internetanvändning i skolan har att göra med den mycket olikartade fysiska tillgången i olika kommuner. Vissa kommuner eller enskilda skolor ligger långt framme och har därför också börjat upptäcka de utmaningar som uppstår när man väl, rent tekniskt, har allt man behöver. I dessa skolor finns det allt fler entusiastiska och kunniga lärare som utför ett oskattbart pionjärarbete, vilket i princip innebär att de prövar sig fram och själva gör alla misstag, också. Samtidigt delar de som regel frikostigt med sig av sina lärdomar och blir därmed den viktigaste aktiva kraften när det gäller skolans omdaning. Det på lite längre sikt väsentligaste är att dessa lärares insatser och kunskaper tas till vara på ett systematiskt och målinriktat sätt, vilket ovillkorligen kräver att ledningsansvariga, från rektorer på enskilda skolor upp till regerings- och departementsnivå, medvetet främjar just detta. Lika viktiga är lärarutbildningarna, vilkas insatser också till stor del beror på vilka signaler man får "uppifrån". Denna nödvändiga ledningsstimulans finns inte i dag, annat än lokalt. Vad det handlar om här är i princip vad man skulle kunna kalla en epistemologisk jämlikhetsfråga. Sverige riskerar att få en synnerligen ojämn kompetensutveckling i olika delar av landet, till och med i olika skolor i samma kommun.
En avslutande anekdot: Härom dagen hade min äldste son, som läser på universitetet, en vän på besök hemma hos oss. Denne läser in en gymnasiekurs i fysik, vilken av någon anledning ges från Umeå (vi bor ju i Skåne). Distansen gör att man förväntar sig ett vettigt användande av Internet, för att klara det hela på ett tidsenligt och pedagogiskt verkningsfullt sätt. Och visst användes nätet -- för e-post. I övrigt förekom enstaka telefonsamtal. Det var allt. Sådant borde nästan vara förbjudet.
/Per
Comments