(Skol)bibliotekarien och Internet

Jag har de senaste dagarna följt, och även vågat lägga mig i, en intressant diskussion om bibliotekens roll för barn och ungdomar i dag och i framtiden. Vårt nuvarande projekt, som den här bloggen är ett uttryck för, intresserar sig speciellt för hur förståelse kan utvecklas med hjälp av Internet-baserade medel (eller inte; vi vill här fördjupa och nyansera diskussionen). Vi har viss personlig kontakt med skolbibliotekarier och folkbibliotekarier inriktade på barn och ungdomar, men vill gärna bredda dessa kontakter ytterligare. Med andra ord: om du känner dig träffad och skulle vilja samtala med oss, hör gärna av dig! För att lägga lite ved på den förhoppningsvis värmande och inte alltför brännande brasan följer här några personliga synpunkter.

I ovannämnda diskussionstråd skrev jag att det är viktigt att inte förväxla begreppen bibliotek och pedagogik, eller bibliotekarie och pedagog. En pedagog i strikt mening är en lärare. En bibliotekarie i strikt mening är en bokexpert. Detta är en begreppsdefinition och inte någon normativ utsaga. Det betyder inte att en bibliotekarie inte behöver vara pedagogisk eller att en lärare inte ska kunna något om böcker.

Utan att specifikt tänka på barn och ungdomar har jag sagt lite om hur jag ser på bibliotekariers specialkompetens i den här diskussionstråden. Jag vill inte upprepa mig här, utan i stället försöka sätta fingret på vad som skulle kunna vara bibliotekens särskilda nisch i nätsamhället, i vilket böckernas roll håller på att förändrats kraftigt. Denna förändring innebär bl a, tror jag, att man i vissa kretsar -- kanske särskilt i skolsammanhang? -- har börjat fundera över om det verkligen behövs bibliotekarier i ovannämnda strikta mening. Det har ju hänt att vissa mycket kvalificerade skolbibliotek har gjort sig av med alla böcker. Då är det ju uppenbart att de tidigare bibliotekarierna inte kan jobba med böcker längre. Vad blir de då?

Inför den här sortens mycket radikala och omvälvande frågor måste man, mer än vad som hittills har krävts, precisera vad det är som är så speciellt med böcker som fysiskt medium."When I look at books, I see an outdated technology, like scrolls before books" säger rektorn för Cushing Academy (skolan som gjorde sig av med alla biblioteksböcker). Det är ett sätt att se på böcker. Med bärbara datorer, iPhones och motsvarande, samt läsplattor, är det ju inte heller särskilt långsökt att tänka sig, att färre människor kommer att finna något egenvärde i att släpa runt på "riktiga böcker". Jag besökte i höstas KTH Learning Lab. Där kan man genom fönster titta rakt ner i KTH:s bibliotek. Det var slående få människor där. De jag såg satt vid datorer. Är det alltså så här (fastän något mindre extravagant) vi ska visualisera framtidens skol- och högskolebibliotek:

Instead of a library, the [Cushing] academy is spending nearly $500,000 to create a “learning center,’’ though that is only one of the names in contention for the new space. In place of the stacks, they are spending $42,000 on three large flat-screen TVs that will project data from the Internet and $20,000 on special laptop-friendly study carrels. Where the reference desk was, they are building a $50,000 coffee shop that will include a $12,000 cappuccino machine.

Som sagt: i det läget behövs inga skolbibliotekarier. Om vi alltså skulle diskutera detta i termer av jobb, så är det uppenbart att det behövs en helt annan jobbeskrivning och en helt annan utbildning för framtidens "informationspedagoger" (eller vad de nu kan kallas). Om vi däremot vill diskutera den här utvecklingen på ett mera intellektuellt och i det långa loppet viktigare plan, så måste vi verkligen tänka till angående det här med böcker. Kanske finns det något "bokligt" som rymmer ett värde som vi, vid närmare eftertanke, helst inte vill mista. Kanske har vi ända tills nyligen kunnat ta detta värde för givet, eftersom böckerna fram tills dess faktiskt var de främsta medlen för kunskap, eftertanke, inlevelse och inspiration, både tanke- och känslomässigt. Men nu kan vi alltså inte ta det för givet längre. Så vad är det, närmare bestämt? Hur får vi syn på det?

DegreeTutor har listat 33 skäl till varför bibliotekarier kommer att behövas inom överskådlig framtid. Slutklämmen lyder:

Society is not ready to abandon the library, and it probably won't ever be. Libraries can adapt to social and technological changes, but they can't be replaced. While libraries are distinct from the internet, librarians are the most suited professionals to guide scholars and citizens toward a better understanding of how to find valuable information online. Indeed, a lot of information is online. But a lot is still on paper. Instead of regarding libraries as obsolete, state and federal governments should increase funding for improved staffing and technology. Rather than lope blindly through the digital age, guided only by the corporate interests of web economics, society should foster a culture of guides and guideposts. Today, more than ever, libraries and librarians are extremely important for the preservation and improvement of our culture.

Den sista meningen är det centrala. Vad det handlar om är något mycket mer än att inspirera barn och ungdomar att läsa. Det handlar om att sträva efter att bibehålla vårt samhälles intellektuella kapacitet. Utan den kontakt med våra föregångare som våra bibliotek innebär blir vi tanke- och känslomässigt stympade. Psykologen Robert D. Romanyshyn har funnit pudelns kärna när han skriver:

The ancestors [dvs, i sammanhanget, de som skrev och tänkte före oss] are that silent greater family that stretches down the centuries. They are the weight of history that lingers as a shadow in the margins of our individual and collective thoughts and dreams, the weight of unanswered questions that wait to be addressed. [...] One has to attune oneself and be responsive to what lingers and haunts the present in this way. [...] The less we understand of what our fathers and forefathers sought, the less we understand ourselves. [The Wounded Researcher, s 85]

Stora ord? Men just sådana behövs i lägen där historien tar ny sats och allting plötsligt verkar flytande, ett flyt som dock delvis är en illusion. Det gäller att inte bara dras med i virvlarna, utan eftertanke. Bibliotekens speciella nisch i denna situation bör, som jag ser det, vara att medvetet och kraftfullt värna om att vår kollektiva kontakt med vårt eget förflutna inte bryts. Internet kan inte tillhandahålla denna kontakt; däremot kan det naturligtvis utnyttjas ansvarsfullt. Exakt hur de nödvändiga avvägningarna görs är vad som behöver diskuteras närmare av alla engagerade.

/Per

Comments

[Anna-Stina]

Jag kan inte hålla med om definitionen av en bibliotekarie som bokexpert. Möjligen kan det fungera som en historisk beskrivning av yrket. En mer aktuell definition, som t ex bibliotekariernas fackförbund ansluter sig till, är att bibliotekarie är en tjänstetitel, som oftast innehas av en person med examen i biblioteks- och informationsvetenskap. Vad som är kärnan i bibliotekariekompetensen har vi aldrig lyckats ena oss om inom kåren. Några hävdar att det är kunskapsorganisation (samla, ordna, strukturera information), andra att det handlar om kulturförmedling, ytterligare andra att det handlar om pedagogisk vägledning i informationsdjungeln.

Mot bakgrund av 8 yrkesår som skolbibliotekarie kan jag säga att den bibliotekarie som inte är intresserad av att arbeta som pedagog inte har mycket på en skola att göra. Det handlar inte om att fungera som ämneslärare, men om att ha såpass bra pedagogiska kunskaper/fallenhet att hon/han dels kan stimulera lusten att lära men också vägleda eleverna i deras lärande. Det kräver förstås kunskaper om litteratur, informationssökning, medieformat, hjälpmedel etc. Det som bibliotekarien oftast har större kunskap om än läraren. Läraren som är ansvarig för undervisningen upplägg.

I övrigt håller jag med dig. :-)

[Per]

Jag förstår din kritik vad gäller jobbeskrivningen. Men är det inte lite symptomatiskt att, som du skriver, "kärnan i bibliotekariekompetensen har vi aldrig lyckats ena oss om inom kåren"? Det tyder ju på en identitetskris som i mina ögon skulle kunna ha något med böckernas "öde" i sammanhanget att göra.

Jag håller helt och hållet med dig om att en skolbibliotekarie utan pedagogiska färdigheter inte är mycket att ha; det har jag ju inte påstått heller. Men det låter nästan som om du säger att skolbibliotekarien är bättre på att vägleda lärandet än lärarna. Detta kan ju verkligen vara fallet i enskilda fall, men som definition av vad som utmärker eller borde utmärka en bibliotekarie, till skillnad från än en lärare, låter det lite märkligt.

Det verkar tydligt att en sak som behöver tänkas igenom är var bibliotekariers och lärares arbeten överlappar och var de inte gör det. "Kunskaper om litteratur, informationssökning, medieformat, hjälpmedel etc" är något jag förväntar mig av lärare också framöver, om de ska kunna hantera Internet i skolsammanhang.

[Cecilia Bengtsson]

Jag håller med om Anna-Stinas tankar och jag tycker det är intressant att du,Per pekar på många intressant tendenser och iaktaggelser kring bibliotek och skolbibliotek som i mångt och mycket stämmer. Jag vill tro att många skolbibliotekarier har insikter om detta och strävar efter den bild som du målar upp men det sker ju hand i hand med skolan och samhällets utveckling osv.

Jag tänker också att det finns många stereotyper och föreställningar om skolbibliotek/skolbibliotekarier som inte stämmer.

Här är min vision om det ultimata skolbiblioteket: http://ceciliastankar.wordpress.com/2010/02/14/det-ultimata-skolbiblioteket/

//Cecilia

[Cecilia Bengtsson]

Här kommer ytterliggare funderingar utifrån ditt inlägg som jag inte riktigt förstår men jag tänker att ett skolbibliotek är så mycket mer än bara böcker redan idag. Har skrivit ett inlägg utifrån gårdagens input där ditt inlägg var ett av flera. Läs mer här:http://ceciliastankar.wordpress.com/2010/02/23/konsten-att-bli-forstadd/

//Cecilia Bengtsson

[Ida Norberg]

Hej,

inte heller jag kan hålla med om definitionen av bibliotekarie som "bokexpert". Däremot är vi experter på informationssökning och det som hör till det. Dvs förmedling av information, hitta rätt information utifrån en låntagares frågor/önskemål. Vi gör informationen sökbar (på nätet och i biblioteket)och vi har också ett uppdrag som rör bevarande av information.

Jag tror att ditt svar till första inlägget, om att det nästan låter som att vi skulle vara större pedagoger än lärare ringar in den problematik vi kan möta på skolbiblioteken. Vår kompetens inom informationssökning och sökmetodik skulle tillsammans med lärarnas kompetens som pedagoger skapa en skola där elever verkligen får en rejäl grund inför fortsatta studier eller arbetsliv. På universitetsnivå kommer vilsna studenter in på biblioteken och undrar hur fasen de ska hitta den där artikeln de fått i uppdrag att hitta - jag tror att om elever på grundskolenivå får lära sig sökning i databaser, lär sig skilja på vetenskapliga artiklar och andra typer av artiklar, vet vad en källförteckning ska innehålla, och förstår vikten av att använda bra källor så får de mycket lättare under sin studietid. Och vi kan vara ett stöd för lärarna inom detta område. Kanske finns det en rädsla inom lärarkåren att släppa in oss, kanske de tror att vi tror just det du tror - att vi skulle vara bättre på att lära ut än lärarna själva! - när det i själva verket handlar om att nyttja varandras kompetenser.

Hos oss, Sundsvalls gymnasium, får jag ibland höra av elever att lärarna säger "Sök efter fakta, men använd inte wikipedia!" Men de ger inte eleverna några alternativ. Det är ju där biblioteket kommer in i bilden. Vi kan ge dem alternativ + att vi tillhandahåller en hel del resurser i form av databaser och länksamlingar. Lotsa, stödja, vägleda. För att det i slutänden ska resultera i att eleven lärt sig nåt nytt när det gäller sökmetodik + klarar sin uppgift på ett bra sätt.

Detta med att vi "kan" böcker, ger boktips och hittar rätt bok utifrån elevens förutsättningar hör väl på sätt och vis också ihop med vår kunskap om att hitta rätt...

mvh/ Ida Norberg
Bibliotekarie, Sundsvalls gymnasium

[Per]

OK, jag backar lite vad gäller definitionen av bibliotekarie som bokexpert, i ett avseende: Det stämmer inte (helt) med bibliotekariers nuvarande arbetsuppgifter. Men jag håller fast vid att "bibliotekarie" i strikt mening på ett eller annat sätt måste ha med böcker att göra, annars vore det bäst att kalla jobbet något annat. Men detta är naturligtvis inte något som jag kan ha något särskilt inflytande över! Min avsikt var bara att köra med klart definierade termer i det jag har försökt framföra.

Stort tack till er skolbibliotekarier som har kommenterat här! Jag är väl medveten om den mycket viktiga och kunniga roll ni har på skolorna och om hur långt ni har kommit jämfört med de flesta lärare. Detta bör verkligen förstärkas ytterligare och medvetenheten om detta faktum öka.

För att det inte ska uppstå onödiga missförstånd kanske jag också ska betona, att min argumentation inte specifikt gäller skolbibliotekarier så mycket som bibliotekens roll i allmänhet, i samhället.

[Anders]

Hej Per! Jag tycker du har många bra poänger i det du skriver, men måste instämma i ifrågasättandet av din definition av en bibliotekarie. En bibliotekarie i strikt mening måste ha något med _bibliotek_ att göra. Rimligen är en bibliotekarie en expert på bibliotek, snarare än på böcker. Vi kan iofs ställa det på sin spets genom att fråga oss vad en bok är. Kanske är skolans svenska- eller religionslärare en bättre expert på böcker?

Bibliotek innehåller ofta böcker. Man kan kanske till och med säga "alltid", beroende på vilken definition man lägger i ordet "bok". Men det innebär inte att biblioteket är detsamma som böckerna. Vad som behövs är alltså en diskussion av vad _bibliotek_ är, och beroende på svaret kan vi därefter fråga oss om det finns en specifik kompetens som är, helt enkelt, kunskap om bibliotek.

Jag skriver inte detta för att hänga upp mig på en småsak i ditt resonemang, utan för att jag tycker det du skriver blir bättre och viktigare utifrån en sådan frågeställning. Du citerar någon som skriver: "Society is not ready to abandon the library, and it probably won't ever be." Detta instämmer jag helhjärtat i. Och utifrån det du skriver i sista stycket vill jag hävda att vi idag upplever (kanske utan att vara medvetna om det) en explosion av bibliotek. Internet är definitivt inte något bibliotek, men internet och elektroniska dokument innebär att bibliotek i olika former blir otroligt mycket mer närvarande i våra liv än vad de var för, säg, tjugofem år sedan. Vi behöver inte längre gå till biblioteket för att hitta biblioteket, liksom. Vi möter kanske dagligen tusentals bibliotek av varierande kvalitet. Eller också behöver vi hjälp för att faktiskt upptäcka bibliotek. Eller bygga våra egna bibliotek.

Detta innebär att vi alla, i någon mening, idag är bibliotekarier. Vilket inte innebär att bibliotekarie är en överflödig yrkeskår, snarare tvärtom.

[Per]

Tack, Anders, för denna kommentar! Den här diskussionen blir intressantare och intressantare. Du har helt klart en poäng, men jag är inte riktigt beredd att följa dig hela vägen. Min respons nu kräver dock något utförligare än vad som passar i en kommentar, så jag återkommer nästa vecka med ett nytt inlägg. Det känns onekligen som om just bibliotekarier/bibliotek befinner sig i någon sorts epicentrum när det gäller informationsekologins förändring och det kan vara intressant att skärskåda detta ytterligare, från min synvinkel (som inte verkar stämma helt med bibliotekariers egen självbild, men kanske är det just denna "reliefverkan" som gör det intressant).