Sedan vi inledde det här projektet hör och läser jag ordet "källkritik" vart jag än vänder mig. Det är nästan som ett mantra, ett magiskt motmedel mot informationsöverflöd och framför allt mot osållad information, vilket ju är Internet i sin prydno. På det nyligen hållna Open Space-seminariet Hej skolan, dags att internetta! fick vi höra hur långt detta nu har börjat gå: källkritik, sades det, ska väl inte bara riktas "mot Internet", utan lika mycket mot lärare och läroböcker. Javisst! Som universitetslärare fick jag ofta ägna en hel termin, ibland två, åt att få studenterna att inse att de förväntades pröva både mina påståenden och kurslitteraturens, men först när de hade lärt sig något.
Att trumma in vikten av källkritik i våra skolelever är alltså bra, men inte oproblematiskt. Det lite "magiska" kommer in när man inte lika mycket betonar grunden för all vettig källkritik, nämligen kunskap. Källkritik är inte detsamma som misstro eller att "tänka själv" -- ett uttryck som av yngre människor ofta uppfattas som en sorts carte blanche för att tycka vad de vill och vara "kritiska" mot allt annat. Det finns en tendens att förväxla mångfald och sanning, att stanna vid att det finns flera olika uppfattningar och låta bli att gräva vidare. Källkritik blir då en sorts lektion i missriktad ödmjukhet snarare än ett medel för sanningssökande. Och sanning förutsätter kunskap.
Ta en titt på Skolverkets utmärkta lathund för källkritik på Internet. Denna är i princip en guide för att skatta trovärdigheten i någon källa på nätet. Men den verkliga källkritiken börjar först när man granskar innehållet i en facktext, även när den är "trovärdig". Det som lathunden hjälper dig med är egentligen bara förarbetet. Självklart har det betydelse på vilken nivå man befinner sig. Verklig, innehållslig källkritik tror jag kan börja bli aktuell på allvar först på gymnasienivå. I vilket fall som helst: när man ska börja granska sakinnehållet i en text blir det snabbt uppenbart att det är något som kräver rätt omfattande kunskaper.
Ett exempel. Följande text är hämtad från en bok som är mycket "trovärdig" enligt Kolla Källan-lathundens kriterier:
... many people in poor societies feel that Western markets and culture are submerging their local cultures and institutions. Combined, these are astonishingly dangerous trends. If our global society is to be resilient and adaptable -- and if it's to be peaceful -- it must give its citizens roughly equal opportunities to advance their economic and political interests, and it must give them ways of expressing their diversity within a shared human identity. But instead it's giving people ever more unequal opportunity and ever starker differences in their daily life. [Thomas Homer-Dixon, The Upside of Down: Catastrophe, Creativity, and the Renewal of Civilization, s 204]
Detta är ett bokcitat och kan därför naturligtvis inte bedömas isolerat. Man måste läsa boken. Men som illustration till vad jag vill poängtera apropå källkritik räcker det ändå långt.
Vari består då sakinnehållet i det citerade stycket? Det relaterar till de teoretiska begreppen "resilient" och "adaptable" och till påståendet att västerländska marknader och västerländsk (modern, kommersiell) kultur utarmar andra, mera lokala och traditionella kulturer. Källan till påståendena är trovärdig. Är därför påståendena trovärdiga? Vad måste man veta för att kunna svara på den frågan? Man måste veta ganska mycket om teoretisk ekologi (varifrån begreppen "resilient" och "adaptable" kommer) och man måste veta ganska mycket om ekonomi- och kulturhistoria. Dessutom måste man förstå hur ekonomi- och kulturhistoria , i vissa syften, kan beskrivas i teoretisk-ekologiska termer. Man behöver också vara insatt i diskussionen kring vad en gemensam mänsklig identitet skulle kunna vara. Utan dessa sakligt nödvändiga bakgrundskunskaper kommer man enbart att uppfatta det sagda som något ideologiskt, som ett politiskt ställningstagande, vilket det i sammanhanget egentligen inte är. Utan kunskaper kommer man att missuppfatta det författaren säger. Först med åtminstone grunderna i de nämnda kunskapsområdena kan man seriöst börja diskutera det Homer-Dixon säger.
Slutsatsen blir därför att källkritik är bra men utan kunskaper (=specifika sak- och ämneskunskaper) är den meningslös och tjänar bara till ändlöst käbblande.
/Per
Comments