Igår skrev Politiken om att det börjar bli vanligt att elever försöker fuska genom att använda Google Translate när de ska översätta från danska till främmande språk. Men de lyckas nästan aldrig med detta, eftersom översättningarna blir så pass dåliga att läraren lätt kan konstatera att det rör sig om en maskinöversättning.
I artikeln påpekas att de lärare som reportern talat med inte har en aning om hur de ska gå tillväga för att lösa problemet. Men vore det inte en bra idé att använda tjänster som Google Translate i undervisningen för att förklara hur tekniken fungerar och för att visa på möjligheter och risker? Svaga elever kan ju faktiskt ha nytta av den här hjälpen - om de bara blir medvetna om de begränsningar som statistisk analys och maskinlärande bär med sig. Och detta måste även vi ta till oss här i Sverige.
Den språkteknologiska utvecklingen går raskt framåt och det rör sig inte bara om maskinöversättning utan också bland annat stavningskontroll och grammatikanalys. När dagens barn och ungdomar är vuxna kommer det här sannolikt att vara naturliga hjälpmedel i vardagen. Och detta är förstås på gott och ont. Därför är det viktigt att redan nu börja diskutera och fundera på hur språkundervisningen kan utformas för att både utveckla elevernas språkförmåga och teknikförståelse.
Snart är läget detsamma för språkundervisningen som det var för matematikundervisningen när miniräknarna kom på 70-talet. Och problemen löses inte genom att stoppa huvudet i sanden - utan genom att ta tjuren vid hornen!
Klokt val tycker jag! Jag resonerar på samma sätt i ämnet svenska när det gäller datorernas språkkontroll (t.ex. stavnings- och grammatikkontroll).
Posted by: cwaste | måndag, 08 mars 2010 at 06:47 em