Just nu pågår flera intressanta satsningar i traditionella medier, både här hemma och utomlands, där man försöker beskriva och analysera de senaste par decenniernas digitala omvandlingar av tillvaron. I lördags sände BBC 2 första delen i sin nya serie The Virtual Revolution, i måndags startade Svenska Dagbladet artikelserien Superzappare och igår sände amerikanska PBS den nittio minuter långa dokumentären Digital_Nation.
De här tre initiativen startar från en gemensam utgångspunkt - det stora genomslaget för Internet och digitala medier - men belyser utvecklingen ur olika perspektiv och ger kompletterande bilder av de förändringar som pågår. BBC ger en allmän bakgrund och överblick och PBS dyker ner i breda, övergripande teman och belyser bland annat hur våra relationer tar sig nya former och uttryck och hur kraven på undervisning, lärande, tänkande och förståelse är på god väg att förvandlas. Svenska Dagbladet siktar in sig på den tilltagande snabbheten och behovet av att kunna tänka icke-linjärt, se mönster och sammanhang och att både kunna tänka och göra flera saker samtidigt.
De förändringar som pågår är ytterst komplexa och rymmer förstås både ljusa och mörka sidor. Hos PBS deltar bland annat de båda författarna Todd Oppenheimer och Mark Bauerlein, som på senare år skrivit varsin bestseller om de risker som lurar runt hörnet. I The Flickering Mind pekar Oppenheimer på att det växande medieöverflödet ställer allt större krav på omedelbar tillfredställelse och försvårar koncentration och djupare tankar. Bauerlein resonerar i sin bok The Dumbest Generation kring de allt grundare kunskaperna hos de unga och om hur förhoppningarna kring digitaliseringens positiva effekter på kunskap och lärande riskerar att grusas om inte skolan lär sig hantera de nya förutsättningarna.
De båda forskarna Henry Jenkins och James Paul Gee, som båda menar att förändringarnas positiva effekter överväger, betonar att samhällsförändringar alltid innebär att en del kunskaper och förmågor förlorar i betydelse och att andra istället blir viktigare. Det betyder förstås inte att vi bara ska se tiden an, utan aktivt se till att teknikens möjligheter verkligen tas tillvara för att utveckla lärandet och förbättra tillvaron.
Precis som Henry Jenkins nämner i ett inlägg på sin blogg idag, är det inte särskilt meningsfullt att tala om digitaliseringen som en våg som förändrar allt och alla på samma sätt, utan effekterna beror till stor del på hur de nya förutsättningarna hanteras och integreras av olika grupper av människor, i olika sammanhang och situationer.
I den första artikeln i serien, tog Svenska Dagbladet upp farhågorna kring multitasking och oron för att det ständiga bruset leder till att vi förlorar överblick och koncentrationsförmåga. Peter Währborg, professor i beteendevetenskap, och Lars Hermansson, IT-chef på utbildningsförvaltningen i Göteborg, som båda intervjuas i artikeln, är dock inte särskilt oroliga. De tar bland annat upp teknikrädslan och en bristande förståelse för de nya möjligheterna som möjliga orsaker till kritiken. Och de lyfter fram att världen är på väg att förändras av den digitala utvecklingen - det måste vi förstås förhålla oss till och lära oss att handskas med.
I den andra artikeln i serien Superzapparna ges exempel på hur arbetsgivare både kan uppfatta den digitala medieutvecklingen som ett hot mot arbetsmoral och prestationer och som en möjlighet som måste utnyttjas. Den tredje artikeln visar att många arbeten idag helt enkelt kräver en större simultanförmåga - men många yngre ställer också krav på att arbetsuppgifter ska vara utvecklande, stimulerande och hålla tankeverksamheten igång.
De här tre mediasatsningarna ger inga enkla svar. Däremot ställer de viktiga frågor som vi behöver ha i huvudet, fundera kring och diskutera, så att vi tillsammans kan forma framtiden i en önskvärd riktning.
Samtalet är i full gång hos PBS, BBC, SvD - och på en rad andra håll. Diskutera gärna här också!
Började precis läsa Carey Jewitts "Technology, Literacy, Learning: A Multimodality Approach" (2006) där en av de första meningarna lyder:
"After all research that has been conducted into new technologies and learning the most positive case scenario is that some new technologies help some people learn in some instances"
Det är sannerligen en utmaning att som lärare nyttja s.k. ny teknologi i ett genuint lärande för eleverna. Givetvis ska man använda sig av alla tillgängliga verktyg som finns i dagens samhälle - det finns vinster att hämta i dem alla för nästan alla lärsekvenser - och det finns sannerligen många intressenter och aktörer som pressar på för att just de digitala verktygen kommer till användning.
Men för att inte fastna i ett görande som enbart främjar ett skenbart lärande krävs onekligen först en seriös och djupgående diskussion kring vad kunskap egentligen är och vilka generella eller ämnesspecifika förmågor den nya teknologins verktyg påstås eller avses utveckla.
Ibland ska allt gå så fort i samhället - och då framför allt när det gäller skolutveckling - att man tenderar hasta över det sistnämnda.
Posted by: Lars Santelius | onsdag, 03 februari 2010 at 07:08 em
Tack för kommentaren!
Jag instämmer helt! Det är absolut avgörande att konfrontera de stora frågorna: Vad är kunskap och lärande? Vad behöver vi kunna för att klara av att hantera samhällsutvecklingens utmaningar? Vilken roll spelar bildningen i det här sammanhanget - och vad menar vi egentligen med bildning?
Per och jag kretsar kring de här frågeställningarna i vårt inlägg på Internetdagarnas webbplats: Digital delaktighet handlar om bildning, http://www.internetdagarna.se/track/anvandarnas-internet/digital-delaktighet-handlar-om-bildning Här finns det mycket att diskutera och att reflektera över framöver!
Bodil Jönssons ofta citerade "tankar tar tid" är förstås viktigt att komma ihåg i det här sammanhanget. Hastverk har ingen glädje av och åstadkommer ingen bestående förändring. Men det gäller samtidigt att inte vänta för länge, för då riskerar verkligheten att rusa förbi.
Posted by: Stefan Pålsson | onsdag, 03 februari 2010 at 07:30 em
Det är intressant att se skolans dubbla roller i denna debatt: å ena sidan ska skolan använda sig av ny teknik, och då inte enbart för användandets skull, utan som Stefan och Per skriver: "Verklig digital delaktighet innebär att lära sig att tänka i andra banor än de som vi är vana vid." Självklart är det skolans roll att lotsa eleverna i detta nya tankesätt och se till att de inte blir sådana som bara har "delaktighet i form av direkt tillgång till själva Internet", utan är med och påverkar samhället på olika sätt.
Å andra sidan skrivs det i inlägget ovan att digitaliseringen ofta leder till grundare kunskaper och kan medföra koncentrationssvårigheter etc, varpå skolans roll blir att stå för ett annat ideal, som en motpol och något som ger andrum i "det stora bruset".
Att vara lärare är mer intressant än någonsin!
Posted by: Martin Jönsson | torsdag, 04 februari 2010 at 09:17 fm
Tack för kommentaren!
Visst är det spännande tider! Men skolan står samtidigt inför rejäla utmaningar som det gäller att kunna hantera. En öppen och seriös debatt kring de stora frågorna, kan förhoppningsvis hjälpa till att skapa den grund som krävs för det fortsatta arbetet.
Posted by: Stefan Pålsson | torsdag, 04 februari 2010 at 01:20 em