Min första reflektion blir: Vad behöver man egentligen kunna och lära sig i den nuvarande och kommande samhällssituationen? Internet och digitaliseringen omvandlar ju själva samhället och det som tidigare ansågs vara "självklara" kunskaper och färdigheter (och som skolan fortfarande är anpassad efter) är inte längre ett dugg självklara, i många fall. Även om vissa hävdvunna kunskaper och färdigheter alltjämt är/kan vara viktiga, så är det inte längre självklart varför de är det, i den nya situationen.
Till exempel: Varför ska vi bedöma den enskildes kunskaper? Varför ska vi i så fall inte bedöma det samlade resultatet av en arbetsinsats med flera elever inblandade? I alltfler yrkesmässiga sammanhang är det "grupparbete" som gäller. Det som räknas är det produktiva resultatet av en kollektiv arbetsinsats. Den enskildes bidrag är viktigt enbart som en del av ett större helt. Med andra ord: Om vi anser att individens resultat och prestation (som tecken på individuell förmåga) är viktiga, så måste vi framöver nog formulera exakt varför de är viktiga. I arbetslivet lyser sällan individen som sådan. Däremot värderas samarbetsförmåga, initiativrikedom och flexibilitet i det specifika sociala sammanhanget, som finns till i ett uttalat syfte -- en affärsidé t ex.
Själv tycker jag att den enskilda personen är mycket viktig. Men jag är inte så säker på att hon verkligen är det "ute i samhället" särskilt ofta, annat än i retoriken. En underförstådd fråga rör därför den värdemässiga relationen mellan det individcentrerade (oberoende av olika yttre "krav") och det arbetslivsorienterade i skolan.
/Per
Comments