I slutet av förra året publicerade Svenska Dagbladet sju mycket läs- och tänkvärda artiklar under temat "Blyg. Från dygd till diagnos". Blyghet betraktas ofta som ett besvärligt problem och det finns många fördomar och föreställningar kring detta. Ett viktigt skäl är att det ses som centralt att synas och att kunna ta för sig i samhället idag. Men vassa armbågar är förstås inte allt.
Nöjesskribenten Jan Gradvall knöt an till den här artikelserien i sin krönika i DI Weekend i fredags. Han pekade bland annat på att det som vanligen betraktas som ett socialt handikapp i det fysiska rummet faktiskt kan vara på väg att vändas till en fördel i det digitala.
Att vara blyg är inte detsamma som att vara asocial och att ogilla att umgås med andra. Däremot umgås man på andra sätt, med färre personer samtidigt och kanske handlar det även om ett mera intensivt och fördjupat umgänge där man verkligen lyssnar på varandra. De som anses blyga i regel utvecklar i regel också en god förståelse för det sociala spelet, hur det ser ut och hur det fungerar.
Gradvall menar att de här egenskaperna blir allt viktigare i det digitala medielandskapet. Han understryker också värdet av att ha ett rikt inre liv och en flödande fantasi för att kunna presentera betraktelser som väcker intresse och inspiration hos andra. Forskare pekar även på värdet av att lyssna, analysera, fundera och tänka efter innan man pratar eller agerar. Ibland är det helt enkelt värdefullt att dra sig tillbaka istället för att sträva efter att komma i centrum.
De lärare som vi har pratat med så här långt i projektet, har samtliga gjort observationer av det här slaget när de har börjat arbeta med bloggar, twitter och liknande digitala uttrycksformer. När alla verkligen ges utrymme och får komma till tals, är det sällan de som dominerar i klassrummet som gör bäst ifrån sig. Istället är det de som vanligen håller en låg profil som blommar upp och kommer till sin rätt. De är vana vid att stanna upp och att spinna vidare på tanketrådarna i sitt inre rum.
I en tid när mediaflödet blir allt intensivare och allt händer hela tiden, finns det mycket som tyder på att reflektion, koncentration och eftertanke blir allt viktigare förmågor. Därför är det förstås viktigt att undervisning och bedömning lägger vikt vid detta, så att alla elever både inser betydelsen av detta och lär sig att hantera omvärldens ständiga brus.
Dessutom är det nog så viktigt att tänka på att nätverkande och kommunikation både handlar om att dela med sig och att kunna lyssna på andras tankar och idéer. För två veckor sedan skrev John Hagel och John Seely Brown ett intressant inlägg om detta på sin blogg hos Harvard Business Review: Networking Reconsidered.
I blogginlägget lyfter de både fram ömsesidigheten och betydelsen av att se nätverkandet, såväl det digitala som det analoga, som ett sätt att lära och att få tillgång till andras insikter och erfarenheter. Detta måste man sedan förstås reflektera, analysera och dra slutsatser av. I näringslivet är detta numera en nödvändighet. Världen förändras allt snabbare och den som inte hänger med slås snabbt ut.
För att skolan ska fylla sin funktion, måste undervisningen låta eleverna utveckla de kompetenser som de behöver för att kunna klara sig i ett ständigt förändrat samhälle. Men vad innebär det i praktiken? På vilka sätt bör undervisningen förändras? Vilka kunskaper och förmågor är viktiga - och hur ska de bedömas?
Vad anser du?
Comments