Klipp- och klistra-världen

Idag välkomnar vi vår första gästskribent! Lisa Ahlqvist är bibliotekarie och skriver om autenticitetsproblematiken när det gäller digitala dokument:

Likt vrakgods från ett förlist skepp skvalpar små fragment av större digitala objekt runt på nätet, guppande i strandkanten finns packningen och längre ut skeppsdelar… - Nej, inte ens någon sådan ordning finns det på nätet. Somligt har samlats ihop på en webbplats och där finns någon form av ordning, annat skvalpar helt herrelöst på mängder med webbsidor av olika karaktär. Nya söktjänster och ordningsskapande verktyg och tjänster lanseras i samma takt som nätets innehåll exploderar av både nyproducerat och återanvänt innehåll.

Den speciella kombination av IT och informations- och kommunikationsbehandling utmanar den kultur som ytterst varit baserad på det skrivna ordet eller på boktryckarkonsten. Det skrivna, tryckta och spridda ordet är vårt samhälles grundstomme, alla har förhållit sig till samma text och samma ord. I vår nätbaserade kultur skapas nya demokratiska ideal och nya kunskapsideal som bärs upp av nätmedborgare som lever i ett flyktigt globalt rum, där få eller inga läst samma text, där texten inte är fixerad och ”allt blir möjligt och tillåtet”, där smala åsikter finner globala anhängare som inte hindras av avstånd och kommunikationer…

Vid det här laget är det som att slå in öppna dörrar att peka på likheterna mellan t.ex. de medeltida lärda texterna med ”hypertexter” i form av noter och infogade partier, en text som potentiellt kan ha förändrats vid varje avskrift, och vår tids digitala verk. Trots det är det än mer aktuellt att faktiskt fundera över de konsekvenser som tjänster i den digitala världen för med sig. Hur kan jag som användare vara säker på ett digitalt objekts ursprung? Hur ska jag kunna spåra ursprunget till det som sprids på webben med chop it-tjänster, inbäddade klipp, kopierade klipp, redigerade klipp eller texter, klipp eller texter återanvända och satta i nya sammanhang?

Vi återanvänder och nyskapar i ett och samma moment. Kanske med en önskan om att dölja ursprunget, kanske med en önskan om att återknyta till ursprunget genom antydningar, alluderingar och anspelningar till det ursprungliga verket där den egentliga betydelsen förklaras. Men vad händer när länken bakåt bryts? Tänk om jag inte sett filmen som scenen är hämtad från, eller läst hela texten? Hur ska jag kunna värdera, förstå och sätta det i sitt sammanhang - eller är det inte ens nödvändigt? Ska jag förstå allt i sitt eget fristående sammanhang frikopplat från ursprung?
Och, finns det verkligen en förståelse av innehållet, har det internaliserats och infogats i min inre mentala bild? Eller är det ett slags retweetande av andras upplevelser och kunskaper utan egen delaktighet? Ta till exempel personliga bloggar där samma test, topp-tio-listor, dikter osv. återkommer på blogg efter blogg; det uppfattas varken som stöld eller plagiat utan som en del av bloggkulturen, som ett anrop till varandra. - Jag har sett din blogg och gillade det här, därför finns det också på min blogg!

Kommer vår upplevelse och förståelse att förändras och förskjutas när bakåtkopplingen inte fungerar och kontexten är förlorad? Eller av att jag i andra sammanhang tar in verkligheten i mindre uppstyckade delar både när det gäller innehåll och tidsmässig kontinuitet. Är vi kanske på väg mot ett nytt naturligt tillstånd - en episodisk verklighet som består av små enheter av choppad information? Blir kontext och historia obsolet?

Hur ska jag förhålla mig när jag vid en sökning hittar så många variationer och olika ”urklipp” av ett och samma ursprungsobjekt med olika hemvist och presenterade av en mängd kreatörer med skilda mål och syften? Vad är trovärdigt, autentiskt och sant? Eller är det överspelade begrepp? Är det istället så att jag skapar mitt eget ”sant” och ”trovärdigt” varje gång jag tar in intrycken och använder mig av informationen?

Mycket i vår kulturella kod baseras på en gemensam förståelse och kännedom om en gemensam kärna. Om den gemensamma kärnan reduceras genom ett allt mer individuellt skräddarsytt utbud av kunskap, information och nöjen försvagas bakåtlänkningen ytterligare.      

Det som i de flesta fall gör det digitala så attraktivt ur konsumentens synvinkel blir det digitala objektets största svaghet i ett långsiktigt perspektiv – lättheten att förändra och förvanska. I vår nätkultur där alla är medskapare blir trovärdighetsproblemet enormt och accelererande.

Generellt anses papper och mikrofilmer ha en mycket högre grad av stabilitet och beständighet än t.ex. digitala objekt. Den digitala artefakten kan enkelt manipuleras utan att lämna spår. När texten ”kläs av” sin materiella manifestation i den digitala världen blir det svårt eller omöjligt för slutanvändaren att spåra den digitala artefaktens historia genom det medium informationen kodats i, om inte speciella åtgärder för spårbarhet vidtas. Text i tryckt form ger genom sin materiella manifestation vissa garantier; det är möjligt att snabbt hitta uppgifter om utgivaren, författaren, utgivningsår, m.m. (klassiska bibliografiska uppgifter), ett verks livscykel kan uppskattas genom uppgifter om upplagor och tryckningar, nytryck och reviderade utgåvor osv., bokens fullständighet kan relativt snabb kontrolleras - finns alla sidor? Har mitt exemplar blivit manipulerat på något sätt? Alla dessa frågor kan lätt och relativt säkert fastställas genom att undersöka exemplaret jag håller i handen. När jag vill referera till en utsaga anger jag de bibliografiska uppgifterna och kan vara ganska säker på att även du kan ta del av samma utsaga i oförändrad form, både i dag och i framtiden, så länge som boken består.

Utan sin materiella ”kostym” förlorar informationen ett av de viktigaste sätten att koppla autenticitet och auktoritet till innehållet. I den digitala världen måste detta istället skapas på grundval av trovärdighet och tillit i presentationen och till leverantören/tillhandahållaren. De digitala dokumenten kan inte heller ”tala” på egen hand såsom text på papper, utan kräver både hård- och mjukvara med allt vad det för med sig. Redan nu känns den desperata känslan igen när man aktiverar en länk till ett bra innehåll och möts av budskapet sidan finns inte - ytterligare en bakåtlänkning bryts…

Samtidigt försvagas kopplingen mellan upphovsmannen och verket när digitala texter med sådan lätthet kan plagieras och sättas samman på nytt utan att lämna påtagliga spår av förändringen, och ursprunget förvanskas. Charles T. Cullen ("Authentication of Digital Objects: Lessons from a Historian's Research". Finns i: Authenticity in a digital environment, May 2000) menar att samma noggranna arbete som läggs ner på att säkerställa handskrifters och rare books ursprung och autenticitet bör tillämpas på de digitala objekten. Upphov, proveniens, originalitet och andra parametrar som används i samband med undersökning av t.ex. handskrifter bör också utgöra grunden för undersökning av digitala objekt, endast säkerställt autentiska digitala objekt är värda att bevaras.

I vissa sammanhang måste sanningen vara ”sann” och vi som användare måste kunna hitta tillförlitliga källor där vi kan vara trygga med att det vi ser är autentiskt utan förändring eller avkortning. Därför bör det ställas krav på att nationella resurser används för att säkra att digitala objekt och data är sparat, tillförlitligt och åtkomligt. Vi måste också förmedla redskap och verktyg till nätanvändarna i form av en egen kritisk hållning - och en förståelse för att det framgent inte alltid är tillräckligt som källmaterial och att det finns sammanhang när "chop it" och återanvändande inte är OK.

Lisa Ahlqvist, bibliotekarie.
"Jag har ett stort intresse för informationsvetenskap och kunskapsteori, min magisteruppsats handlar om hur organisationer skapar och sprider kunskap. Under senare år har jag kommit att intressera mig allt mer för digitalt bevarande och "betrodda bevarare" (Trusted Digital Repositories) och som tonårsförälder konfornteras jag dagligen med det nya sättet att både kommunicera och använda IT och webben."

Comments

[Lisa Ahlqvist]

Jag har utvecklat min resonemang vidare och funderat mer på generationernas betydelse och de gemensamma referensramarna, mina tankar finns som svar på ett inlägg i bloggen Cecilias tankar
http://ceciliastankar.wordpress.com/2010/09/17/praktisk-kallkritik-och-sakerhet-pa-natet/