Jag har för mig själv försökt sammanfatta varför sociala medier och Internet är mycket positiva för skolans framtid. Med "skolan" menar jag då inte skollokalerna, utan närmast "strukturerad, genomtänkt, ledd undervisning för det allmänna bästa", oavsett var och hur detta sker. Jag fastnar då i synnerhet vid den befriande potentialen hos de möjligheter som nu står till buds. Men denna befrielse kan inte äga rum under vilka betingelser som helst. För att den ska kunna slå igenom på allvar måste den modereras i förhållande till den totala mediesituationen. För stunden har jag därför spaltat upp utmaningen för skolan och lärandet så här:
Positiva effekter av användning av sociala medier (och Internet) i undervisning:
1. Det befriar från fixering vid läroboken. Det finns idag ingen som helst anledning att i undervisning, på någon nivå, begagna sig av endast en bok per ämne och kurs, något som förmedlar en totalt skev bild av vad lärande och kunskap handlar om.
2. Det befriar från att enbart bedömas av sin lärare. Att elever pluggar enbart för att tillfredsställa sin lärares krav (för att klara skrivningar och få "bra betyg") är också destruktivt för verkligt lärande. Sociala medier möjliggör nu att en stor del av redovisningarna sker öppet; dvs man vänder sig till en publik, vars storlek kan variera från skolkamraterna till "hela världen".
3. Det befriar från eget tunnelseende. Genom att man under lärandet kontinuerligt kommunicerar om ämnet (i skrift, bild, ljud etc) ökar chansen att man blir utsatt för andra perspektiv på det aktuella kunskapsområdet än ens eget, eller lärarens.
Dessa positiva effekter kan dock i en genuin lärandesituation inte uppnås, om man inte också tar hänsyn till mediesituationen utanför själva utbildningen. Och dennas inflytande är ofta inte av godo, tyvärr. Till de negativa effekterna av den totala mediesituationen hör:
1. Information overload.
2. Mental splittring; brist på reflektion.
3. Snuttifiering av innehåll.
Mot bakgrund av den oundvikliga, totala mediesituationen måste en medveten, positiv användning av sociala medier och Internet i skolan därför undvika att bidra till att, oavsiktligt, förstärka de nämnda negativa effekterna. Detta kräver bl a:
-- att läraren inte släpper eleverna lösa hur som helst i informationshavet;
-- att läraren sätter vissa ramar och i viss utsträckning håller i intellektuella tyglar, genom att:
a. Se till att eleverna får tillräckliga grundkunskaper i det aktuella ämnet.
b. Se till att eleverna inte gör om kända och onödiga misstag, såvida det inte behövs för att deras lärande ska bli angeläget för dem själva.
c. Se till att källkritikens alla sidor blir levande och använda.
Sammantaget innebär detta att läraren blir viktigare än någonsin, men på ett delvis annat sätt än tidigare. Läraren blir friare i förhållande till läromaterialet och hon eller han befrias från att vara den enda kunskapsauktoriteten i skolsituationen. Men läraren måste också ha god "koll" på sitt ämne, så att hon kan guida eleverna mellan de värsta blindskären. Han måste också ha en adekvat uppfattning om den totala mediesituationen i samhället och hur denna påvekar oss alla, för att kunna utnyttja den positivt och samtidigt undvika dess uppenbart negativa effekter. Denna urskillning kan innebära att man i skolan emellanåt aktivt undviker Internet och sociala medier, medan man i andra sammanhang brukar dem till fullo.
I den mån de tekniskt baserade nätverksmöjligheterna verkligen används, befriar de också från nödvändigheten att befinna sig i skollokalen hela dagarna. När skolan i en (fjärran?) framtid helt och hållet har integrerats med det övriga samhället i dessa avseenden, så kan man tänka sig att endast vissa aktiviteter sker gemensamt i en fysisk lokal, just de aktiviteter som man märker gynnas av detta. Allt annat kan ske när och var som helst, fastän under uppsikt av den som ordnar utbildningen, naturligtvis. Exempelvis skulle eleverna i mycket större utsträckning än nu kunna inta olika lärlingspositioner ute i samhället, vilka bekostas av de medel som inte längre behövs i skollokalerna. Dessa kan då reduceras avsevärt i omfattning.
Se där! En fullt möjlig utopi, i samklang med tidens krav.
/Per
Positiva effekter av användning av sociala medier (och Internet) i undervisning:
1. Det befriar från fixering vid läroboken. Det finns idag ingen som helst anledning att i undervisning, på någon nivå, begagna sig av endast en bok per ämne och kurs, något som förmedlar en totalt skev bild av vad lärande och kunskap handlar om.
2. Det befriar från att enbart bedömas av sin lärare. Att elever pluggar enbart för att tillfredsställa sin lärares krav (för att klara skrivningar och få "bra betyg") är också destruktivt för verkligt lärande. Sociala medier möjliggör nu att en stor del av redovisningarna sker öppet; dvs man vänder sig till en publik, vars storlek kan variera från skolkamraterna till "hela världen".
3. Det befriar från eget tunnelseende. Genom att man under lärandet kontinuerligt kommunicerar om ämnet (i skrift, bild, ljud etc) ökar chansen att man blir utsatt för andra perspektiv på det aktuella kunskapsområdet än ens eget, eller lärarens.
Dessa positiva effekter kan dock i en genuin lärandesituation inte uppnås, om man inte också tar hänsyn till mediesituationen utanför själva utbildningen. Och dennas inflytande är ofta inte av godo, tyvärr. Till de negativa effekterna av den totala mediesituationen hör:
1. Information overload.
2. Mental splittring; brist på reflektion.
3. Snuttifiering av innehåll.
Mot bakgrund av den oundvikliga, totala mediesituationen måste en medveten, positiv användning av sociala medier och Internet i skolan därför undvika att bidra till att, oavsiktligt, förstärka de nämnda negativa effekterna. Detta kräver bl a:
-- att läraren inte släpper eleverna lösa hur som helst i informationshavet;
-- att läraren sätter vissa ramar och i viss utsträckning håller i intellektuella tyglar, genom att:
a. Se till att eleverna får tillräckliga grundkunskaper i det aktuella ämnet.
b. Se till att eleverna inte gör om kända och onödiga misstag, såvida det inte behövs för att deras lärande ska bli angeläget för dem själva.
c. Se till att källkritikens alla sidor blir levande och använda.
Sammantaget innebär detta att läraren blir viktigare än någonsin, men på ett delvis annat sätt än tidigare. Läraren blir friare i förhållande till läromaterialet och hon eller han befrias från att vara den enda kunskapsauktoriteten i skolsituationen. Men läraren måste också ha god "koll" på sitt ämne, så att hon kan guida eleverna mellan de värsta blindskären. Han måste också ha en adekvat uppfattning om den totala mediesituationen i samhället och hur denna påvekar oss alla, för att kunna utnyttja den positivt och samtidigt undvika dess uppenbart negativa effekter. Denna urskillning kan innebära att man i skolan emellanåt aktivt undviker Internet och sociala medier, medan man i andra sammanhang brukar dem till fullo.
I den mån de tekniskt baserade nätverksmöjligheterna verkligen används, befriar de också från nödvändigheten att befinna sig i skollokalen hela dagarna. När skolan i en (fjärran?) framtid helt och hållet har integrerats med det övriga samhället i dessa avseenden, så kan man tänka sig att endast vissa aktiviteter sker gemensamt i en fysisk lokal, just de aktiviteter som man märker gynnas av detta. Allt annat kan ske när och var som helst, fastän under uppsikt av den som ordnar utbildningen, naturligtvis. Exempelvis skulle eleverna i mycket större utsträckning än nu kunna inta olika lärlingspositioner ute i samhället, vilka bekostas av de medel som inte längre behövs i skollokalerna. Dessa kan då reduceras avsevärt i omfattning.
Se där! En fullt möjlig utopi, i samklang med tidens krav.
/Per
Tack Per för din utmärkta sammanfattning av de positiva effekterna av sociala medier och internet i "skolan".
Jag undrar om du har mer kunskaper eller känner till någon som vet mer om hur de tre negativa effekterna du listar påverkar lärande?
1. Information overload.
2. Mental splittring; brist på reflektion.
3. Snuttifiering av innehåll.
Min erfarenhet av att använda sociala medier och internet är att kunskaperna till en början lätt blir snuttifierade, däremot återvänder eleverna och jag till samma filmer, sidor... och inte minst till sidor som framställer innehållet från en annan synvinkel, därmed kommer den djupare förståelsen. Eleven får under en längre tid ägna sig åt samma sak annars blir det som du skriver snuttifierat.
Jag ser alla positiva delar med att använda internet & sociala medier, som du nämner och vill lära mig mer om nackdelarna för att inte lika lätt hamna i fallgroparna. Min fråga till dig är om du känner till ngn forskning om negativa effekter av frekvent användning av sociala medier och internet för lärande?
Den text väcker många frågor och tankar. Jag håller till fullo med dig om "Att elever pluggar enbart för att tillfredsställa sin lärares krav (för att klara skrivningar och få "bra betyg") är också destruktivt för verkligt lärande".
Vi har idag ett betygsystem med kriterier som eleverna ska uppfylla för olika betyg, detta styr (eller bör styra) utformningen av tester m.m. Då elever använder sociala medier (Jag har hittills främst använt Ning-nätverk för de elever jag undervisar) visas kunskaper på ett helt annat sätt än på det betygssytemet är utformat för. Hur bedöms kunskaper när sociala medier används, som när eleverna svarar varandra i ett Ning-nätverk eller kommunicerar via en blogg med personer utanför skolan? Kan vi bedöma den enskilda elevens kunskaper när de visar kunskaper i en annan kontext än de traditionella sätten att bedöma kunskaper. Hur ser ett nationellt prov ut om det är utformat som ett Ning-nätverk, där eleverna svarar varandra och lär sig av varandra? Vad och hur ska vi bedöma kunskaper i det du kallar "skola"?
Ofta går det bra att bedöma kunskaper utifrån vad eleverna skriver i sociala medier, men ibland finns behovet av mer traditionella tester för att garantera rättssäkerheten. Begreppet fusk blir spännande att diskutera utifrån kommunikation i sociala medier.
Vilken feedback behöver eleverna för att komma vidare, vem ger den och i så fall hur? Inom överskådlig tid får vi nog nöja oss med att det är bra om eleverna får feedback ifrån fler än bara läraren.
Det är många och stora frågor som ställs som - Vilka kunskaper behöver ungdomar när de lämnar det du kallar ”skola”? Jag hoppas att denna fråga kopplat till hur bedömning av kunskaper och feedback ges när sociala medier används för lärande snart kommer att lyftas i den politiska dialogen om skolan.
Posted by: Niklas_karlsson | fredag, 22 januari 2010 at 02:07 em