Igår var officiellt startdatum för det nya projektet Ömsesidig förståelse? som nu också har fått sin egen blogg. Vi hoppas att många vill följa och bidra till projektet, genom att kommentera och diskutera sådant som har med tillägnande av språklig kompetens, Internet och sociala medier att göra!
Igår inledde Stefan och jag med att träffa en lärare i svenska på ett skånskt gymnasium. Vi diskuterade olika sidor av de frågor som vi vill fokusera på och fick t ex höra att många elever har svårt att skilja mellan skriftspråk och "msn-språk". Frågan är vad de egentligen lär sig och bör lära sig i svenskan, i den nuvarande mediesituationen. De är t ex duktiga på att foga samman textutdrag från olika källor, en del är mycket skickliga på detta, men tänker de själva? De har ofta också vaga begrepp om historisk kronologi och olika händelsers ordningsföljd -- en liksom "svävande" världsuppfattning. De "tappar kontexten". Vi diskuterade om detta kan ha samband med Internet och det faktum att digitala dokument saknar identitet och givna ordningsförhållanden. Vi insåg att den frågan är relevant för den språkliga kompetensen, eftersom uppfattningen av språkets olika nyanser beror mycket på "historiekänslan" och kontextmedvetenheten. Om dessa inte finns -- så som vi har varit vana vid tills relativt nyligen -- så innebär det en stor språklig förändring. Vad är det i så fall som går förlorat? Är det viktigt? Varför, i så fall?
Vad gäller teknikförståelse fick vi höra att eleverna visserligen gärna prövar olika saker, men att deras förståelse av tekniken i verkligheten oftast är mycket grund. Reflektion kring teknikens roll och konsekvenser tycks inte vara något som ungdomar ägnar sig åt över huvud taget. Det är knappast tillfredsställande, i ett samhälle som är så totalt teknikberoende som vårt.
Det skulle nu vara intressant att få lite hum om hur pass allmängiltiga dessa intryck är. Är det fler som har upplevt en liknande situation? Vilka andra erfarenheter finns hos lärare i svenska och andra humanistiska ämnen?
/Per
Comments