I ett kapitel i boken Scrolling forward tar David M. Levy upp läsandets historiska förändring och dess samband med uppmärksamhet och koncentration. Idag betraktar vi tyst enskild läsning som normen för vad "läsning" betyder. Före högmedeltiden däremot var detta ett närapå okänt fenomen. En text var mera som ett manus för något som skulle uttalas. Kloster var kända som mumlande gemenskaper, inte alls så knäpptysta som vi lätt föreställer oss idag -- och kanske också behöver, om vi skulle råka vilja åka på "retreat".
Under århundrade efter århundrade var alltså läsning inte bara något som hördes utan också något socialt, något som bedrevs med och för andra, närvarande människor. Denna sociala dimension hos läsandet, i förening med det faktum att böckerna var fåtaliga och lästes om gång på gång, medförde med viss automatik en uppmärksam koncentration på innehållet i texterna, så som de tolkades inom bokstavliga läsgemenskaper. Resultatet blir -- och skulle än i dag kunna bli -- en annan form av djupläsning än den vi förknippar med den enskilde, självtänkande läsaren i sin ostörda fåtölj.
Just nu kommer jag att tänka på detta när jag reflekterar över vad en svensklärare berättade för mig och Stefan häromdagen. Hon uttryckte den häpenhet och entusiasm hon hade känt när hon hade låtit elever använda sociala medier för att diskutera litteratur, i stället för att göra det muntligt i klassrummet. Alla som har undervisat en grupp eller en klass vid upprepade tillfällen vet, att det alltid är vissa som jämt yttrar sig, några som säger en del ibland och rätt många som aldrig säger något. Klassrumssituationen är ju en väldigt artificiell historia och inbjuder inte utan vidare till samtal och öppenhet, oavsett lärares välvilliga avsikter. Genom att kombinera skriftspråkets asynkrona utrymme för personlig reflektion med t ex Twitters eller en bloggs interaktivitet, gick det emellertid att åstadkomma en reell diskussion, i vilken alla kunde delta utan att behöva känna av den omedelbara press som klassrumssituationen innebär. Resultatet blev både engagemang och koncentration på saken, på innehållet.
Detta tycks mig vara ett bra exempel på vad man kan vinna med sociala medier i undervisningen. Det fina är att det, rätt använt, verkar kunna kombinera det bästa ur två världar: skriftspråkets möjlighet till eftertanke på ens egna villkor och "omedelbart" (fastän medierat) tankeutbyte
/Per
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.