Sveriges friaste byråkrat Cecilia Jonasson skriver om frustrationen när positiva och i grunden viktiga begrepp som omsorg, hälsa, solidaritet, transparens och jämlikhet förlorar sin grundläggande betydelse, politiseras och upptas som "slagord, ledord och marknadsföringsfraser i samhällets alla maktsfärer".
Det här inlägget ska visa några ingångar till en underliggande teori för att diskutera vad som händer i den här övergången.
Vetenskapligt rör det sig om gränslandet mellan socialpsykologi, lingvistik och kognitionsvetenskap, väldigt mycket det gränsland där jag skrev min avhandling, men jag har egentligen inte mycket koll på vad det här skulle kunna vara för fenomen om man ser det från exempelvis kognitiv synvinkel. Här kommer pusselbitarna:
1. Johan Asplund har skrivit om liknande övergångar i termer av Ferdinand Tönnies begreppspar "Gemeinschaft" och "Gesellschaft", där Gemeinschaft representerar en grundläggande gemenskap där begreppen har sina ursprungliga värden, i ett rent och nära tanke- och känsloutbyte, och Gesellschaft representerar en institutionaliserad samhällsapparat.
2. Jag hittade en av de här övergångarna för flera år sen i ett oväntat sammanhang, i en av de debattartiklar som gällt Julian Assange-fallet:
Den fria feminismen kidnappades i slutet på 1980-talet, avväpnades och döptes om till jämställdhet och införlivades i maktapparaten. Jämställdhet upphöjdes till statlig norm och ideologi och blev en karriärstege inte minst inom politiken, byråkratin och rättsväsendet.
Många av urfeministerna försvann till universiteten och blev elitfeminister och gjorde kampen till vetenskap. Könet blev genus och måltavlan var inte längre statsapparaten utan svängde över mot männen som kön och sexuella varelser. Den rådande totalitära könsideologin anammades också av många traditionella medier som går statens ärenden.
På en annan kant, i framför allt kvällspressen, säljer sex som aldrig förr på ett sätt som förvandlat begreppet cynism till ett ”understatement”.
Jag är inte det minsta intresserad av att diskutera feminismen eller jämställdheten, utan är intresserad av den upplevda känsla som artikelförfattarna har, och det kognitiva fenomen som ligger under det som skildras. Det spelar alltså inte någon roll om de historiska händelser som skildras i citatet är korrekta, utan det här är bara ett av många möjliga exempel på fenomenet. Jag tror dock att det är typiskt att det här ofta är ganska laddade områden.
För att hitta fler exempel på just det här kan man börja med en sökning på "feminism kidnappats".
Om man samlar de här begreppen omsorg, hälsa, feminism etc i ett samlingsbegrepp kanske det blir "värdegrund", och här är ett frustrerat exempel på hur själva värdegrunden blivit kidnappad, från Läkartidningen.
3. Det är något som händer i en formell apparat, exempelvis en byråkrati, när man sätter något som ett mål, och utvärderar efter det målet. En del av det uttrycks i Goodharts lag:
“When a measure becomes a target, it ceases to be a good measure.” In other words, when we set one specific goal, people will tend to optimize for that objective regardless of the consequences.
I ett inlägg nyligen nämnde jag i slutet de relaterade fenomenen "reward hacking" (eller "specification gaming") som är just när ett system börjar funka uppenbart dåligt och på ett sätt som man inte avsett just för att det börjar optimera för sina mål på fel sätt.
I sin ursprungliga formulering är lagen mer allmän och kanske mer intressant för det här inlägget, när man mer intresserar sig för systemets övergripande funktion och inte lägger så mycket värderingar i vad det är som händer:
"Any observed statistical regularity will tend to collapse once pressure is placed upon it for control purposes."
4. Kanske är det här fenomenet relaterat till ironi och sarkasm. Genom begreppsparet Gemeinschaft och Gesellschaft hittade jag John Haimans bok "Talk is Cheap: Sarcasm, Alienation, and the Evolution of Language." Oxford University Press, 1998. I den funderar Haiman över språkets evolution och huruvida samhällen som karakteriseras som Gemeinschaft ens skulle kunna ha ironi.
Ironi (sarkasm) ser Haiman som ett modus ("mood") i stil med konjunktiv som uttrycker talarens attityd mot det propositionella innehållet i det som sägs, enligt en definition från Palmers Mood and Modality, 1986.
För mig blev det här plötsligt extra intressant, eftersom det här området med modalitet var något som jag intresserade mig särskilt för i min avhandling. Jag skrev om deontisk och epistemisk modalitet, som i kontrasten mellan "Han måste vara hemma för hans mamma är väldigt sträng" och "Han måste vara hemma för det lyser i fönstret nu".
I det första exemplet är "måste" relaterat till "krafter" som verkar i den fysiska världen. I det andra är det kraften från argumenten som gör att vi är säkra på att han är hemma.
Den här "epistemiska världen" kändes som ett lager ovanpå de vanliga uttrycken i språket, och jag var fascinerad över hur kunskapen kunde frikopplas från de grundläggande skeendena i världen på ett sätt som för längesen grammatikaliserats i språket, men samtidigt på ett sätt som man inte uppmärksammar i språkundervisningen.
Under forskarutbildningen kom jag aldrig fram till när i historien den här grammatikaliseringen skedde -- var det före skriftspråket, eller var det när vi tack vare skriften fick syn på språket och kunde börja förhålla oss till det? Eller skedde det ännu senare?
Om nu både ironi och begreppens "kidnappning" är relaterade till detta är det ju väldigt spännande. Vilken enorm mängd kunskap att utforska? Och hur kan det komma sig att språkvetare nästan inte har sett det här fenomenet?
Som med alla sådana här grundläggande fenomen kanske man också ska ställa sig frågan om man bör undersöka det? Kan det hända oönskade saker om vi sätter fingret på de här fenomenen? Blir delar av språket "avförtrollat" och platt? Får AI-utvecklarna tillgång till ett så grundläggande "vapen" att Turing-testet passeras slutligt och i raketfart? Nej, kanske tror jag ändå inte det.
Vad gäller ironi så tyckte jag 1993 att Jan Gradvalls artikel "En ironisk generation" var mycket inspirerande.
5. Om nu kidnappningen av begreppen är så här grundläggande förankrade i språkets utveckling, är den något speciellt fenomen, en speciell övergång mellan Gemeinschaft och Gesellschaft, eller är den bara de extra synliga avarterna av en utveckling som händer så fort ett nytt fenomen eller ny teknik kommer in i samhället? Beter sig alla begrepp lite som de här "omsorg" eller "solidaritet" som blir konstiga så fort man börjar ha dem som mål, eller blåser upp dem för marknadsändamål?
Ta "knapptelefon", ett begrepp som jag växte upp med och som var det nya coola på den tiden alla telefoner hade en nummerskiva. Begreppet knapptelefon hamnade under lång tid under diskuterbarhetshorisonten, eftersom alla telefoner hade knappar, men dök upp härom året som nedsättande benämning på alla mobiltelefoner som inte har "touch".
Många begrepp går genom faser som liknar Gartners hajp-graf, och börjar med en fas av "uppblåsta förväntningar". Begreppet är ofta väldigt positivt laddat i början. Det som Gartner-grafen inte tar med i beräkningen är att det finns olika språkgemenskaper i samhället som befinner sig på olika ställen i processen. De som är tekniskt kunniga på ett område lämnar ofta väldigt snabbt de uppblåsta förväntningarna, åtminstone vid den tidpunkt när begreppet slår på bred front.
2012 skrev jag följande om 3D-skrivare och 3D-TV, men redan nu 2018 känns det som att laddningarna har ändrats:
Ett exempel från idag skulle kunna vara 3D-skrivare och 3D-TV som ligger i helt olika faser. 3D-skrivare är rätt nytt och spännande för många, även inom IT-branschen, men eftersom tekniken inte motsvarar visionerna på långt när ännu så är det många tekniskt insatta som väntar på den tekniska utvecklingen. Under tiden blir man mest trött när 3D-skrivare nämns som en revolutionerande teknik.
3D-TV är i en annan fas. Det finns nu apparater att köpa var som helst, men jag tvivlar på att så många sitter hemma och ser på 3D-TV. Ett intressant ögonblick i ett begrepps historia är när det börjar finnas med i marknadsföring, och när det slutar finnas med. Idag är det obligatoriskt att det står "HD" på en TV, men den dag alla TV-apparater är HD-TV kommer det att få ge vika för något annat. Kanske "Retina" eller "4D" eller "Smell".
(Ett möjligt forskningsprojekt i nutidshistoria/lingvistik/företagsekonomi skulle vara att titta på utvalda begrepp och hur de dyker upp i marknadsföring och sen hur de försvinner igen, och helst relatera till olika teknikers "mognadscykler".)
Avslutning:
Jag tror att det här finns material att skriva en eller ett par böcker, men avsikten här är bara att samla en del trådar för att man ska börja nysta. Mycket av nöjet med vetenskapliga undersökningar är ju också att man inte från början ser fenomenen, att man på det här sättet kan dra in influenser från olika områden, etc.
/Simon
Recent Comments