En förklaring är ett sånt där svårdefinierat begrepp som ofta känns som att man bara kan definiera med cirkeldefinitioner. Men min gamle handledare Peter Gärdenfors brukade använda en definition som jag gillade:
En förklaring av ett fenomen X är en förklaring om fenomenet X är mindre förvånande efter förklaringen än före förklaringen.
Definitionen tilltalade mig då för den byggde på "förvåning", som var släkt med förväntningar, som jag skrev min avhandling om.
Samtidigt kräver den ju någon som kan bli förvånad, och en förklaring blir relativ till den person som blir mer eller mindre förvånad. Något som är en förklaring för person P1 behöver inte alls vara en förklaring för person P2.
I en Facebook-tråd kom frågan om förklaringar upp i samband med en diskussion om svårigheten att förklara vissa algoritmers "beteenden". Håkan invände att min definition inte fungerade för att om man exponeras för ett visst fenomen så minskar förvåningen, men bara att se någonting borde inte räknas som en förklaring.
Jag försökte mig då på att dela upp förvåning i existentiell och epistemisk förvåning.
Existentiell förvåning är den förvåning man känner över att något existerar. "Oj, en grönfläckig padda, här!" Ser man många paddor minskar förvåningen. Man måste helt enkelt inse fakta.
Epistemisk förvåning är den förvåning som definitionen av förklaring bygger på, och rör kunskapen om fenomenet X. Den epistemiska förvåningen snarast ökar när man ser fler paddor på ett ställe där man inte väntar sig det. En förklaring kan sen vara en mekanism som man inte kände till tidigare: "De har öppnat en gammal tunnel genom åsen, som paddorna kan gå genom".
Jag antar att det finns populärfilosofiska böcker om förklaringar, och skulle gärna läsa någon sådan, men jag tror det krävs en bok som faktiskt tar det här existentiella/ontologiska perspektivet på allvar, och jag tror inte de är så många.
/Simon
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.