Det är många nivåer av sannolikheter i diskussionen om vilka jobb som kommer att ersättas av datorer i framtiden.
När Frey och Osborne (2013) redovisar sin extremt citerade studie talar de om "to estimate the probability of computerisation for 702 detailed occupations".
Jag förstår deras metod som att de har gjort en uppskattning av
- sannolikheten för yrkesgruppens ersättning med datorer, men man kan också tänka sig att man skulle bedöma
- andelen i yrkesgruppen som kommer att ersättas, eller även
- andelen av en persons arbetsuppgifter som kommer att ersättas med datorer.
En förutsägelse om framtiden bör ta olika möjliga samhällsutvecklingar i beaktande och sannolikheten som man redovisar ska vara sannolikheten för att en viss av dessa möjliga framtider förverkligas.
Jag är osäker på vad Frey och Osborne egentligen säger. Jag förstår inte riktigt deras metod, mer än att jag tror att de har tagit ett antal faktorer som karakteriserar olika yrken (som originalitet, omvårdnad, förhandling och fingerfärdighet) och bedömt en delmängd av yrkena utifrån dessa, och sen låtit en datormodell generalisera över resten av yrkena baserat på ett likhetsmått de ställt upp mellan de olika yrkena.
De kallar måttet i alla fall för "probability of computerisation" snarare än typ "degree of computerisability".
Men kanske är det ofta andelen bortrationaliserade inom ett visst yrke man är intresserad av. Det finns ju trots allt till och med bemannade bankkontor kvar, trots att flertalet har försvunnit de senaste 20 åren.
Och slutligen har vi andelen arbetsuppgifter datorer kan ersätta. Fredrik Svärd skriver på den intressanta bloggen Legaltech och ställer i rubriken frågan om robotar kan ersätta jurister, men i texten gör han också den här övergången:
Oavsett vad man väljer att tro är svaret på frågan om datorer kan ersätta jurister avhängigt hur vi definierar juridiskt arbete. Jurister gör allt från att kopiera papper, söka information och upprätta fakturor till att framträda i domstol och delta i förhandlingar. Vissa moment är svårare att automatisera än andra. Mycket av det som automatiseras idag, som dokumentgranskning, är kanske inte juridiskt arbete i strikt mening.
Kanske är det mer intressant att fråga sig vilka arbetsuppgifter som kan delegeras till datorer, eller utföras tillsammans med datorer, än om datorer kan ”ersätta jurister”. Datorer kan hjälpa jurister att analysera domar och annan juridisk information och på så sätt underlätta framtagningen av beslutsunderlag. Men förhandlingar kräver färdigheter som är svåra att lära datorer. Däremellan finns en gråzon. Robotar kan i teorin upptäcka inkonsekvent dömande, ta fram argument, ingå avtal, sköta kommunikation med kunder, värdera bevis, avgöra tvister, summera förhandlingar, upprätta utkast till domar och automatisera stämningsansökningar.
Det finns någon sorts samband här mellan att en person delvis ersätts av datorer, och att en andel av yrkesgruppen ersätts av datorer, men det är inte helt klart vilket.
Sociologen Roland Paulsen har varit inne på den produktivitetshöjning som sker med datorer inom olika yrken (alltså att arbetsuppgifter delvis ersätts av eller görs effektivare med datorer). Han säger att den här produktivitetsökningen ofta inte syns utåt, eftersom personer maskerar den genom att låta privata arbetsuppgifter inkräkta på arbetstiden. Man surfar på Facebook, fikar eller gör annat som inte direkt är kopplat till verksamheten.
Och eftersom det är en produktivitetshöjning så blir det inte självklart att verksamheten tar skada. Däremot är jag övertygad om att det kan göra företag och branscher mer sårbara för konkurrens från företag som inte har personal som ägnar tid åt för mycket som egentligen borde skötas någon annanstans.
Sammanfattningsvis tror jag att man måste gå in på den här detaljnivån i alla yrken, och se vilka arbetsuppgifter som kommer att datoriseras, i stället för att se till om ett helt yrke datoriseras.
/Simon
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.