Infontology

Spårning, regelsystem och det sociala kontraktet

Det har blivit så otroligt enkelt med övervakning. Men har det lett till någon egentlig diskussion?

Så här kan i alla fall Kjell & Company sälja sin spårningslösning för att "spåra barn och hundar".

Så här skriver de:

En GPS-spårare är en bra lösning för att hålla koll på barn och husdjur. Tidigare har GPS-spårarna varit otympliga och främst lämpat sig för fasta installationer i stöldbegärliga fordon och maskiner. Äntligen har tekniken blivit mogen och öppnat upp för små kompakta spårare. Detta är något som GPS-spåraren Trax har dragit nytta av. Med en dimension mindre än en liten tändsticksask och en vikt på ynka 25 gram kan den bäras av både barn och djur!

Det står inget om etiken i att övervaka barn på det här sättet, och inte heller om att tekniken inte är ofelbar.

Mitt nyårslöfte 2008 var att aldrig GPS-övervaka mina barn. På den tiden fanns det i alla fall en medvetenhet om teknikförändringen. Nu ses det mest som praktiskt att kunna göra så här.

Om man inte har en övervakning kan det rätt snart uppstå en diskrepans mellan var barnet verkligen har varit och var hn säger att hn är. Kanske är den här diskrepansen skadlig. Kanske ska människan vänja sig tidigt vid att alltid tala sanning.

Men motsatsen är också möjlig, och kanske mer trolig: personligheten skapas bland annat av att man har en bild av sig själv "utåt" och en bild "inåt". Det skulle kunna vara nyttigt/nödvändigt att ganska tidigt vänja sig vid att ha en stark jag-kärna som man förstår att man inte behöver blotta för alla. Kanske är man till och med "mer människa" när ingen ser.

Övervakningen verkar inte bara på individen, utan bryter ner det sociala kontraktet. Men jag är osäker på hur mycket av det argumentet som finns kvar i diskussionerna om statlig avlyssning och datalagring, exempelvis från NSA och svenska FRA. De argument som ofta framförs gäller vår rätt som individer att inte övervakas.

När John Oliver faktiskt åker till Moskva och intervjuar Edward Snowden gäller det exempel han går ut och frågar folk på gatan om i USA om de har något emot att folk kan se bilder på deras könsorgan. Medan de är rätt neutrala till övervakning i allmänhet tänder det till när bilder på deras "privata kroppsdelar" kommer på tal. "Den övervakningen bör absolut upphöra."

Övervakningen bryter ner det sociala kontraktet oavsett vem som övervakar. Det spelar ingen egentlig roll om det är staten, företagen eller föräldrarna som övervakar -- övervakningen ersätter tilliten människor emellan med något annat. Per uttryckte det så bra här:

En alltför långt gången registrerings- och övervakningsteknologi är bokstavligen demoraliserande. En sådan utveckling hotar det sociala samlivets oundgängliga grundval, som är tillit människor emellan. Om vi inte kan finna vägar att lita på varandra men samtidigt litar på tekniska ”lösningar”, då talar vi om ett samhälle som förlorat sin sociala bärkraft. Det kan omöjligen sluta väl.

När det inlägget skrev, för precis 10 år sen, var det inte så lätt att tydligt se vad de tekniska lösningarna bestod av, de som ersatte tilliten mellan människor. Nu 2015 är det lättare att se det "regelsystem" växa fram som styr mer och mer av samhället, och som jag skrev om som en protoform till datoriseringen i min artikel under strecket i Svenska dagbladet nyligen.

När regelsystemen, i form av datoralgoritmer, byråkrati och naturvetenskap, blir starka är det lättare att hänvisa till dem när det blir en social intressekonflikt än att hänvisa till, och bygga upp, det ömsesidiga beroendet i form av tillit som håller ihop samhället.

Det är förstås inte enbart negativt för samhället att förlita sig på regelsystem, men hur är det för människan -- positivt eller negativt? Det beror förstås på hur man ser på människan. Det handlar om en balans mellan rationella lösningar för att lösa det stora samhällsproblemen med energi, mat, etc, men också om att inte göra samhället så stelt och förutsägbart att motivation och frihet förtvinar.

Och så den kanske mest centrala frågan i just det här inlägget: kan samhället ens fortleva om det är helt regelstyrt och inte beroende av tillit mellan individer?

/Simon

Levande ting

Jag är fascinerad av Pers och Eric Schüldts nya podradio Myter och mysterier. Jag är inte så van att gå bakåt i historien så som de gör, men tycker mig se "fördolda" saker på mycket närmare håll.

Ta den här bilden av den gråtande pojken som finns i oändliga upplagor och många varianter. (Wikipedia)

På 1990-talet minns jag den, och bilden av sjömannen med pipan, närmast som symbolen för den ironiska generationen, och det var omöjligt att ta den på allvar. Men de som har köpt och satt upp den här bilden i sina hem har ju ursprungligen inte alls sett den som ironisk. Det finns något i bilden som talar till många människor. En vädjan som upplevs som verklig.

Pedagogisk antologi, del 2

Det hade blivit en hel del länkar med pedagogiska principer i det förra inlägget, så jag fortsätter här. Syftet är alltså att ta upp ett antal pedagogiska principer som jag verkligen tror på, men som inte nödvändigtvis är så som skola och utbildning bedrivs nuförtiden.

Barn måste få lov att ha tråkigt

Jesper Juul skriver om hur barn kommer i kontakt med sin kreativitet när de inte alltid får externa stimuli.

Långtråkighet är en viktig nyckel för att skapa en bättre balans i kropp och själ oavsett ålder. Är man tålmodig nog att ta sig igenom rastlösheten, kommer man också i kontakt med sin kreativitet. Det här innebär mycket mer än att teckna, måla eller modellera. Kreativiteten är där vi möter oss själva. Kreativa perioder innehåller också många reflekterande, nästan meditativa pauser där det som för en timme sedan kändes som en obehaglig tomhet plötsligt innebär ro och möjlighet att komma ikapp sig själv.

Det stämmer bra även med den här fantastiska videon med Louis C.K. om det negativa med mobiltelefoner. Att de tar bort det där fundamentala med att vara en människa, att klara av sin ensamhet och medvetenhet om livets tomhet.

Det spelar roll hur man uttrycker sig

I det förra inlägget tog jag upp Carol Dwecks forsknings som visar att man ska belöna ansträngning och inte intelligens.

Här är en lista över "formativa fraser" för att uttrycka sig på ett bra och konkret sätt när man ger feedback till elever.

Det fick mig också att tänka på en lite lömsk men intressant lärare som väl misstänkte att det under ytan hos många elever fanns saker som hon borde veta för att kunna vara en bra lärare, men egentligen inte kunde fråga om. Hon ställde frågan "Vad skulle du vilja att din lärare visste?" och fick många rörande svar.

Lärandet är intimt förknippat med andra aktiviteter

Idrott skärper prestationsförmågan i skolan. Men även sömn är viktigt för lärande. De bästa minnesresultaten får man om man sover strax efter att ha bearbetat ny information.

Det är kanske ingen "aktivitet" i den bemärkelsen, men ny forskning visar att om man bekräftar sina förmågor, exempelvis genom en social roll med mer makt, så ökar ens prestation. Det motverkar låga förväntningar som kan göra att man inte presterar sitt bästa.

Viss inlärning förutsätter hårt arbete

Tidigare har jag skrivit om texten Brain rot som bland annat diskuterar att man inte får göra lärande för lätt, eftersom det tar ifrån barnen möjligheterna att få bemästra något svårt, och tillfredsställelsen i det.

Jag tror att det mesta lärande är förknippat med smärta, eftersom det innebär att man tar sina gamla invanda föreställningar och byter ut dem mot nya, och samtidigt måste skapa en massa nya samband och kontrollera att allting annat som man trodde på fortfarande är giltigt.

Seymour Papert är inne på samma idé med det hårda i lärandet:

The third big idea is hard fun. We learn best and we work best if we enjoy what we are doing. But fun and enjoying doesn’t mean “easy.” The best fun is hard fun. Our sports heroes work very hard at getting better at their sports. The most successful carpenter enjoys doing carpentry. The successful businessman enjoys working hard at making deals.

Det påminner om Nicholas Nassim Talebs tankar om "antifragilitet", att vissa saker blir bättre av att stötas och blötas, eller att man ska behålla "friktion" i sociala nätverk för att interaktionen ska bli meningsfull.

Alastair Creelman skriver bra om hur vissa förmågor förutsätter hårt arbete, exempelvis att lära sig språk. Jag håller helt med om att det gäller att kämpa sig över vissa trösklar. Men det finns nuförtiden en massa genvägar. Tim Ferriss är en mästare på att "hacka" olika färdigheter, och här är några av hans tips för att lära sig ett nytt språk. (Men det hjälper om man redan kan grunderna i flera andra språk...)

Kunskap, självkänsla och demokrati hör ihop

Jag är ingen varm anhängare av naturvetenskapen som enda grund för hur vi ser på världen, men själva kunskapen är något jag verkligen brinner för. Att dyka ner i nya områden, och hitta samband och olikheter. Det skulle behövas fler texter som den här, av Jenny Maria Nilsson om "den svenska skolans största brist: oförmågan att överföra och värdera kunskap".

Jag får avsluta med ett citat av Isaac Asimov, innan det här inlägget blir alltför långt:

Anti-intellectualism has been a constant thread winding its way through our political and cultural life, nurtured by the false notion that democracy means that 'my ignorance is just as good as your knowledge.'

/Simon

Några länkar kom inte med den här gången heller, utan får vänta till nästa del: http://www.internetactu.net/2014/01/21/comment-apprendre-a-apprendre/ https://www.techdirt.com/articles/20121018/02023920746.shtml Listan uppdateras fortlöpande.

Efter jobbet, del 1: Reglerna och makten

I förrgår var jag på ett inspirerande trippelseminarium om vad som händer när/om datorerna ersätter människor.

Ett viktigt tekniskt steg är ju det här att datorerna blir "smartare". En dator är ju bara en uppsättning regler, algoritmer, så jag tänkte prata om det här i termer av regelsystem, för att kunna se på det lite mer generellt.

Ju "smartare" regelsystemet är desto mer "intelligent" blir det, och desto bättre på att ta över människors jobb. Men ofta känns det som att man lurar sig själv om man bara tittar på regelsystemet. Åtminstone behöver man se på en enhet som bildas av regelsystemet plus någon sorts belönings/bestraffnings/makt-struktur.

Låt oss kalla det ena för "regler" och det andra för "regler+makt".

När regelsystemet blir smartare och smartare har man sen länge isolerat en punkt, kallad "Singulariteten" när datorerna blir smartare än människan, och när den inträder tror man att datorerna kommer att "ta kontrollen". Om inte annat så är datorerna då så smarta att de kan lura människorna, och göra saker utifrån sina egna syften.

Begäret och dess uttryck, del 5: Sex och porr

Endast vissa personer, som medieforskare, bör läsa det här inlägget på sin arbetstid, och kanske även medieforskarna ska vara lite försiktiga med att klicka på länkarna på jobbet.

Jag sökte på "sex" på Google bildsök härom dagen, och blev väldigt förvånad över resultatet. (Länkarna här går till skärmdumpar över de första bilderna i sökningen.)

Ingen är ju avklädd på bilderna! Alla är vita, alla är heterosexuella, alla lakan är vita och alla bilderna ser ut att komma från en bildbyrå. Hur ser algoritmen ut som kommer fram till just det här resultatet??

Bilderna står i rätt stark kontrast till en motsvarande sökning på "porr". Där är det å andra sidan porr-industrin som verkar ha tagit över urvalet. En bild finns med där Jonas Gardell kliar sig förundrat i huvudet, och lite längre ner i sökresultaten finns Annie Lööf med, i ett sällskap hon inte skulle valt själv.

När tech blir hälsa

Det finns många vägar framåt för teknikföretagen, men frågan är om inte en av de starkaste trenderna går mot hälsosektorn.

Inom läkemedel och hälsovård finns en enorm potential för digitalisering, om man exempelvis ser till möjliga affärsmodeller, där teknikföretagens mål bland annat blir att skapa en marknad för de egna tjänsterna.

Google har sen länge varit intresserade av hälsoområdet, och förstärkte kraftigt sin position när de rekryterade Ray Kurzweil, och med lanseringen av företaget Calico. Här finns också en intressant koppling vidare till livsförlängning och transhumanism. (Jag uttalar mig lite om det här i en intervju i Veckans affärer, tidigare i år.)

Min långfredagsläsning i Svenska dagbladet

Jag fick ihop många infontologiska perspektiv och principer i min understreckare i Svenska dagbladet i fredags.

Grunden till artikeln är ett perspektivskifte på digitaliseringen, ett uppmärksammande av att människovärde riskerar att ses i endast ekonomiska termer, och skiftet som byråkratiseringen och vetenskapens framväxt innebär för möjligheten att digitalisera samhället.

Artikeln finns just nu i två versioner: en med länkar och Infontology rättstavat, men bara 30 likes :-), och en annan som har mer än 1 000 likes och 50 tweetar. Fantastiskt roligt! Allra roligast vore det om man kunde hitta folks delningar och se om det hade blivit diskussion om artikeln.

Det finns två offentliga trådar på mina egna profiler på Facebook och Google Plus som innehåller intressant diskussion, vilket är väldigt roligt. Det ger inspiration till fortsatt utforskande av området.

Några punkter och frågor, från de här diskussionerna, och från tidigare inlägg i genren:

Spela Pac-Man i kartan

Det är ett rätt primitivt sätt att utnyttja "objekten" i kartan, men ändå ett tecken på hur avancerad tekniken har blivit, när man kan spela Pac-Man i vanliga Google maps, för vilket område som helst.

Antagligen är det väl kopplat till första april, men det går i alla fall att köra själv.

Det här är egentligen första gången jag ser den här möjlgheten till rikare representationer i kartorna på nätet -- att vägarna "verkligen" är vägar. Som jag skrev om här och här, så ser jag stora möjligheter för framtida simuleringar i de här kartorna.

/Simon