Infontology

Belönar Googles AI sina trogna?

Det kom ett mail till Per och mig, från Jonas Bohlin, som ligger bakom den klurigt filosofiska aforismsamlingen på Paradoxalt. Det innehöll mest en enkel fråga:

Belönar Googles algoritmer dem som skriver positivt om transhumanismen?

Det var ett perspektiv som hade gått mig förbi. Jag hade funderat på Googles partiskhet, men inte egentligen att deras AI skulle vara egoist. Inte redan, i alla fall!

Jag undrar hur långt deras AI har kommit nu. Det är nästan 10 år sen jag läste om den först, i samband med deras bokprojekt, när George Dyson frågade vem som skulle läsa alla de här böckerna som de läser in i Google Books. Han fick svaret: "vi scannar inte in böckerna för att de ska läsas av folk -- vi läser in dem för att de ska läsas av en AI".

Efter det har det varit mycket lättare att förstå Googles satsningar inom olika områden, som annars lätt känns lite splittrade. Jag tror det var Peter Norvig som pratade om hur de började bygga upp sin AI genom att crawla webbsidor, men kom fram till att det var så mycket kunskap som saknades på webben. Allt talat, alla större sammanhang, mycket om världens struktur, naturlagar, människors värderingar, etc. Utifrån att allt detta måste till för att bygga upp en fungerande AI så är det lätt att prioritera Google Maps, Books, Talk, Gmail, etc.

Jonas fortsätter:

Utställningen Digital revolution

Jag tänkte bara lyfta fram några saker från utställningen Digital revolution på Tekniska muséet i Stockholm.

Det fanns massor av möjligheter att interagera med teknik, både ny och gammal. En av de mer existentiella digitala installationerna var en enorm triptyk kallad The treachery of sanctuary, av Chris Milk. Fascinerande och välgjord. Antagligen ganska enkel tekniskt, driven av ett par Kinect-sensorer.

Nuförtiden är det relativt lätt att göra tracking i realtid, och även exempelvis ansiktsigenkänning, så här är ett rätt intressant exempel: The Year's Midnight, av Rafael Lozano-Hemmer.

Besökarens ansikte fångas i realtid, och ögonen ersätts av rökslingor. Nederst i bilden syns mina ögon, och ögonen från några tidigare besökare.

I ett mörkt hörn finns några av James Bridles grejer. Känner man inte till honom är det nog väldigt lätt att man råkar gå förbi utan att förstå något. Dronestagram och Watching the watchers. Vill man höra ett föredrag av Bridle, så finns det ett här, från The conference för något år sen.

Det fanns också en instans av The Clouds documentary, en interaktiv dokumentär med mängder av de digitala konstnärer, designers och analytiker jag gillar, som Bruce Sterling, Aaron Koblin, Kevin Slavin, Casey Reas, Daniel Shiffman, Nervous system-designersarna, Marius Watz och Paola Antonelli.

Dokumentären var uppbyggd som en sorts FAQ som grenade ut sig åt olika håll, utifrån ens egen utgångspunkt.

Här är Jessica Rosenkrantz från Nervous system, i kapitlet "How do you sketch with code?". Tyvärr hade man ingen uppfattning om var man befann sig i "trädet" och när jag väl kom därifrån visade det sig att jag hade missat flera av dem jag hade velat höra. Det fanns en del interaktivitet också i varje kapitel, så att man själv kunde pröva några av de tekniker som de pratade om, medan de pratade. Intressant.

Sen avslutade jag med att testa några "indie-spel", bland annat The Journey som jag hade sett fram emot, men på något sätt var jag fast i en snöstorm och mötte ingen. Jag sjöng lite, men förstod inte riktigt vitsen. :-)

Sammanfattningsvis: ganska inspirerande, men det krävdes en del bakgrundskunskap för att hitta saker om det inte skulle ta oändlig tid. Och inte så mycket som berörde de brännande frågor som jag tycker att samhället ställs inför med digitaliseringen, även om en del av det som fanns med var mycket bra.

/Simon