Under hela tiden vi har jobbat med Infontology har en fråga surrat i bakgrunden: vad händer med människors arbete när automatiseringen når längre och längre. Kommer det att frigöras en massa fri tid som folk kan förfoga över, eller försvinner välståndet samtidigt som jobben försvinner?
Jag var väldigt fascinerad av Tim Ferriss The four-hour work week när den kom. Tim beskriver hur han skapade sig tid genom att reducera sitt arbete till en halv dag, och propagerar för att man ska ta "mini-pensioneringar" under sin yrkesverksamma tid, där man frigör ett par månader i taget och gör det man vill. Jag försöker ofta leva efter den devisen, och det är alltid intressant även om det kanske inte leder dit jag vill alltid.
Det som kanske inte imponerade så mycket på mig var hur Tim hade möjliggjort sin fyratimmarsvecka -- genom en nästan helt automatiserad produktions-och-försäljningskedja som producerade kosttillskott för kroppsbyggare i ena änden och pengar på hans konto i den andra. Han behövde lägga en halv dag för att se till att kedjan funkade friktionsfritt, och resten av tiden fick han över till annat.
Nu verkar Tim Ferriss vara en närmast manisk personlighet, så det är inte direkt så att han satte sig i en vilstol och övervakade sin kedja, utan använde tiden för att utveckla sin anmärkningsvärda mångsidighet, både mentalt och fysiskt.
Det var nog mycket den här kombinationen av frigörande av fri tid och kreativt förverkligande som var tilltalande. Kanske inte alla orkar med att vara konstruktiva. Kanske många fastnar framför TVn. WALL·E är en film som brukar refereras till i sammanhanget:
Det var också runt 2007 som någon sög ut innehållet på delar av Erik Starcks Framtidstanken och återpublicerade som Fritidstanken. Här är exempelvis Manifestet i Fram- och Fri-version. Det är lite oklart vad syftet var eller vem som gjorde't, men det var i alla fall lätt att ta den ibland lite jobbiga framtiden och mer eller mindre automatiskt göra om till en ofarlig fritid som ingen kunde kräva något av.
Fritiden sågs så sent som 2007 som något skönt och eftersträvansvärt. Kanske har det också med de sociala medierna att göra. Brit Stakston skrev 2012 en sammanfattning av sociala-medier-året 2007, året då Facebook tog fart i Sverige, och gick från 40 000 användare till en hel miljon. Ett otroligt genomslag på många sätt. Men kanske bidrog det till att ändra vårt perspektiv på liv, tid och jobb.
Hur är det då idag, med fritiden. Pelle Sten sammanfattar det bra i ett par tweets till mig härom dagen:
Det är intressant hur sådant som förr i tiden sågs som ett sätt att ge människan mer fritid i dag…
…ses som ett led i utplåningen av stora delar av befolkningen på jorden.
Jag som tyckte att vi som växte upp på 1980-talet hade apokalyptiska visioner. Det är ju inget mot en del i dag.
Jag tror att Pelle reagerade på slutet av det förra inlägget, som handlar om vissa människors blinda fruktan för nästa steg efter de självkörande bilarna, när människor helt elimineras inte bara från affärsmodellerna utan från världen.
Pelle och jag har inte diskuterat tidsperspektivet, men jag uppfattar frigörandet av fritid som positivt åtminstone fram till 2007, och sen kanske det hände något. Gradvis, men ändå väldigt snabbt.
Under ett par år har det blivit möjligt att diskutera saker som inte gick att prata meningsfullt om tidigare.
För många kom det stora genomslaget för nästan precis ett år sen när Frey och Osborne publicerade sina siffror att 47 % av jobben i USA riskerar att automatiseras inom 20 år (pdf). Men det finns några hållpunkter under de senaste åren som jag hänger upp mina resonemang på:
- Google tillkännagav sitt projekt med självkörande bilar så sent som för fyra år sen. (Lite intressant att se hur de beskrev det då: Safety has been our first priority in this project. Our cars are never unmanned. We always have a trained safety driver behind the wheel who can take over as easily as one disengages cruise control. And we also have a trained software operator in the passenger seat to monitor the software.)
- När jag pratade om målgruppsanpassning på Internetdagarna 2010 så valde jag att profilera det mot anpassning till artificiella agenter, alltså hur vi gör det lättare för robotar/agenter/bottar att leva i vår värld. Det framstod som lite udda spekulationer vid den tidpunkten, trots att jag tyckte att jag hade bra exempel på hur det redan var.
- Berg Londons roliga projekt The robot-readable world är så sent som från 2011 och jag gillar verkligen den här fantastiska visionen med hur man gör vid matbordet för att roboten ska känna sig välkommen. Upphovsman är Diego Trujillo-Pisanty.
Jag tycker mig minnas hur det kändes när jag såg de här bilderna första gången, och kanske var det inte ens då att det kändes som "en tidsfråga" innan det är två robotar som bjuder in människor, lite på nåder, till sin måltid. Människans plats kändes fortfarande helt självklar både i vardagssammanhang och i de ekonomiska modellerna.
Jag ska inte fördjupa mig så mycket här, men märker att det finns bra material för någon form av historieredogörelse för de här åren. Det är mycket som har hänt under just de här åren, inom många sektorer. Jag kan inte låta bli att nämna utbildningssektorn, med MOOCar, videoföreläsningar etc.
Ett raskt hopp fram till idag, där det nyligen kom en av de mest deprimerande nyheterna vad gäller möjligheten till frigörande av tid: arbetare på Foxconns fabriker i Kina kräver att få arbeta mer övertid, för att det är övertiden som för dem genererar ett ekonomiskt överskott som gör deras tillvaro mer uthärdlig. De är rädda att det första som robotarna ska ta ifrån dem är övertiden. Det är för sorgligt.
Det finns också motsatt syn idag, och den är ganska stark, kanske framför allt bland de oreflekterande teknikförespråkarna, och det är att automatiseringen frigör så mycket tid att det blir mycket resurser över till oss alla, och medborgarlön brukar nämnas i sammanhanget. (I den här McKinsey-artikeln nämns det, fast som en försäkring.)
Men scenariot från Foxconn tar tyvärr överhanden för mig när jag tänker på hur ekvationen ska gå ihop. Det är svårt att se hur det ska kunna bli en övergång från arbetare som skriker efter att få arbeta mer till ett samhälle där samma arbetare ska kunna gå ner i arbetstid med bibehållen lön.
(Jag får återkomma om möjliga reformer för att komma till ett jämställt samhälle med bibehållen välfärd. :-)
/Simon
Det finns ju faktiskt goda exempel på hur folk beter sig när dom inte längre behöver arbeta. I många länder finns det - och har funnits under generationer - en överklass som har så mycket pengar att varken dom eller deras familjer någonsin behöver lyfta ett finger.
Vad dom verkar göra är att skapa sig arbete, inte för pengarna, utan för status och självhävdelse. Du har fok som startar egna företag inom kläddesign, aktiehandel eller vad som helst; folk som sysslar med välgörenhetsarbete eller snöar in sig på intressegrupper; som pluggar och forskar på egna pengar, och så vidare. Det mesta folk gör verkar också inte heller kräva särskilt mycket resurser annat än tid.
Visst, det finns dom som tappar fotfästet, men det verkar rätt sällsynt, och mest sådana som lottomiljonärer som plötsligt får en enorm förmögenhet utan att vara förberedd på det.
Man har alltid implicit eller explicit ansett att ledighet är bara för dom högre klasserna som har intelligens och framåtanda att göra något av det. Men varje gång folk har fått mer ledigt eller mer resurser har farhågorna om samhällelig upplösning och anarki kommit på skam. Min gissning är att samma sak kommer hända här. Givet, så klart, att man verkligen har tillräckligt med resurser för ett drägligt liv till att börja med.
Posted by: Janne | 22 oktober 2014 at 13:15
Tack Janne, jag tror att vi behöver alla goda exempel man kan tänka sig.
En faktor jag tror att man behöver ta på allvar här är att "agenterna" som skapar välstånd (och äger det) i större och större utsträckning är artificiella
Jag tänker till exempel på företag (som ur många perspektiv bokstavligt talat är "vinstmaskiner") eller de här nya DACs som verkar ta automatiseringen ännu ett steg. http://www.economist.com/blogs/babbage/2014/01/computer-corporations
En sak som jag inte gick in i detalj på vad gäller fritidens omfattning och användning var implikationerna av vad som hände 2007 när vi började använda Facebook en masse -- om man skulle kunna spåra en förändring i inställningen till tiden dit -- att vi blev "snärjda" på ett försåtligt sätt så att vi inte riktigt ser (fri)tiden längre på samma sätt som tidigare.
Posted by: Simon | 22 oktober 2014 at 13:27
...agent hit o robot dit...
Hur ändrar det på utmaningen att rättvist fördela knappa resurser?
Jordbruket är mer eller mindre helt automatiserat i dag. Bortsett från vilken typ av uppgifter bonden utför är hans situation i stort sett identisk med den förindustriella eran.
Den fritid som blev över då arbetskraft frigjordes, var är den i dag?
Kurzweil o andra profeters tal om att samhället står oförberett är ju också mkt märkligt.
Är vi inte alla eniga om att vi ska skapa ett nytt tjänstesamhälle?
Klippa naglar, fila tår o nya K(H)BT(Q)-kurser.
Om det ska bli nåt nytt under solen krävs nåt mer än en ny apparat.
Posted by: David | 26 oktober 2014 at 22:24
Exemplet av överklassen är intressant, men jag tror inte att man kan skiljer det från deras relation till ekonomiska processen. Möjligheten att njuta fritid som de gör beror inte bara på att de inte behöver att arbete, men även att de äger (en del av) systemet där andra jobbar och därför en del av vinsten. När robotarna tar sitt jobb blir man inte automatiskt en aktieägare i företaget - och därför är det svårt att ha tro att man kommer att leva som dem.
Posted by: Dougald | 27 oktober 2014 at 08:36
Finns det inte något sätt att simulera den här sortens processer, eller är det så många osäkerhetsfaktorer att det bara blir kaotiska svängningar?
Posted by: Simon | 27 oktober 2014 at 13:44