« Vilken framtid pekar biltillverkarna på? | Main | Mannen i marmorbrottet »

22 oktober 2014

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

Det finns ju faktiskt goda exempel på hur folk beter sig när dom inte längre behöver arbeta. I många länder finns det - och har funnits under generationer - en överklass som har så mycket pengar att varken dom eller deras familjer någonsin behöver lyfta ett finger.

Vad dom verkar göra är att skapa sig arbete, inte för pengarna, utan för status och självhävdelse. Du har fok som startar egna företag inom kläddesign, aktiehandel eller vad som helst; folk som sysslar med välgörenhetsarbete eller snöar in sig på intressegrupper; som pluggar och forskar på egna pengar, och så vidare. Det mesta folk gör verkar också inte heller kräva särskilt mycket resurser annat än tid.

Visst, det finns dom som tappar fotfästet, men det verkar rätt sällsynt, och mest sådana som lottomiljonärer som plötsligt får en enorm förmögenhet utan att vara förberedd på det.

Man har alltid implicit eller explicit ansett att ledighet är bara för dom högre klasserna som har intelligens och framåtanda att göra något av det. Men varje gång folk har fått mer ledigt eller mer resurser har farhågorna om samhällelig upplösning och anarki kommit på skam. Min gissning är att samma sak kommer hända här. Givet, så klart, att man verkligen har tillräckligt med resurser för ett drägligt liv till att börja med.

Tack Janne, jag tror att vi behöver alla goda exempel man kan tänka sig.

En faktor jag tror att man behöver ta på allvar här är att "agenterna" som skapar välstånd (och äger det) i större och större utsträckning är artificiella

Jag tänker till exempel på företag (som ur många perspektiv bokstavligt talat är "vinstmaskiner") eller de här nya DACs som verkar ta automatiseringen ännu ett steg. http://www.economist.com/blogs/babbage/2014/01/computer-corporations

En sak som jag inte gick in i detalj på vad gäller fritidens omfattning och användning var implikationerna av vad som hände 2007 när vi började använda Facebook en masse -- om man skulle kunna spåra en förändring i inställningen till tiden dit -- att vi blev "snärjda" på ett försåtligt sätt så att vi inte riktigt ser (fri)tiden längre på samma sätt som tidigare.

...agent hit o robot dit...

Hur ändrar det på utmaningen att rättvist fördela knappa resurser?

Jordbruket är mer eller mindre helt automatiserat i dag. Bortsett från vilken typ av uppgifter bonden utför är hans situation i stort sett identisk med den förindustriella eran.

Den fritid som blev över då arbetskraft frigjordes, var är den i dag?

Kurzweil o andra profeters tal om att samhället står oförberett är ju också mkt märkligt.
Är vi inte alla eniga om att vi ska skapa ett nytt tjänstesamhälle?
Klippa naglar, fila tår o nya K(H)BT(Q)-kurser.

Om det ska bli nåt nytt under solen krävs nåt mer än en ny apparat.

Exemplet av överklassen är intressant, men jag tror inte att man kan skiljer det från deras relation till ekonomiska processen. Möjligheten att njuta fritid som de gör beror inte bara på att de inte behöver att arbete, men även att de äger (en del av) systemet där andra jobbar och därför en del av vinsten. När robotarna tar sitt jobb blir man inte automatiskt en aktieägare i företaget - och därför är det svårt att ha tro att man kommer att leva som dem.

Finns det inte något sätt att simulera den här sortens processer, eller är det så många osäkerhetsfaktorer att det bara blir kaotiska svängningar?

The comments to this entry are closed.

  • "En läsvärd blogg om informationsanvändning och hur ny teknik förändrar vår verklighet och vår kultur." -- Urban Lindstedt, Internetworld nr 7, 2006

Böcker

Blog powered by Typepad
Member since 12/2003