Jag har en hatkärlek till historier där den digitala infrastrukturens fula nuna visar sig. Som i den här historien om mannen som hade för lång adress för att Transportstyrelsen skulle kunna skicka brev till honom om att han skulle betala sin fordonsskatt.
Den märkliga historien har sin grund i att Transportstyrelsens utskicksrutiner är nästan helt automatiserade. Mannens adress har 29 tecken – gränsen för Transportstyrelsen är 28 tecken.
Enligt rutinerna går myndigheten vidare om två brev kommer tillbaka inom två månader. Adressen blir då ”okänd”. Det går då inte att skicka ut en betalningsuppmaning och allt hamnar i stället hos Kronofogden.
Frågan har nu hamnat hos JO som är mycket kritisk till Transportstyrelsen och dess brevutskick.
Det är ju tillräckligt illa att systemet inte accepterar för långa adresser. Jag har länge undrat vilka standarder som satts för de olika fälten i alla olika kommunicerande system, hur standarden fastställs och beslutas. Vad jag vet finns det ingen central instans som säger hur långt exempelvis ett adressfält ska vara.
Men sen är det nog själva automatiseringen som är grunden till att det gick tokigt -- och kommer att göra det igen.
Transportstyrelsen kunde ha haft en mycket bättre felhanteringsfunktion. Som systemet verkar vara uppbyggt förutsätter de att allt som inte är 100 % korrekt inte är deras problem, och skickar det en vrac till Kronofogden för hantering.
Ska man ha ett automatiserat system bör det åtminstone vara förlåtande, eller kalla på en människa när det blir fel.
/Simon
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.