Infontology

One Person's Utopia Is Another's Dystopia: The Subjective Dimension of Objective Changes

[This is a talk I gave at FSCONS 2013, on November 9]

I've been studying, as well as writing and talking about the dystopian side of technological progress for so long that eventually I got tired of it. So, instead of focusing on critical issues, I began to do research on what might be called the ”thought forms” involved in utopian/dystopian or positive/negative debates, particularly regarding digital technologies.

The objective developments are clear enough, and often not very reassuring, but they are at least talked about and debated. The subjective, really personal side of it all, however, seems to me to have been less clearly articulated or even brought to the fore forcefully enough. So, what might happen if we, in this largely technical context, begin to really focus on ourselves, as human beings? This has come to occupy my thinking more and more, and hence the title of this talk.

Let's start with two examples of what might soon become objective changes:

Visualisering för att svara på frågor

Vad svarar det här diagrammet på för frågor? Det visar cyklandet vid Växjösjön, vardagar dygnet runt, året runt, tillsammans med temperaturen kodad som färg. Dygnets timmar är på den horisontella axeln, och antalet cyklar i staplarna.

Varje timme under året har en punkt, och diagrammet är skapat så att det tar en punkt slumpvis och skriver den i diagrammet, lite halvgenomskinligt. Först har jag låtit diagrammet byggas upp med några tiotusental punkter, för att det skulle bli stabilt.

Det man ser är hur det är ganska få som cyklar när det är kallt (ljusblått). De dagarna når cyklandet knappt en tredjedel av när det är riktigt varmt (rött).

De ställen där diagrammet flimrar är extra intressanta tycker jag. De representerar att cyklandet når upp till de nivåerna vid olika temperaturer.

Att diagrammet i huvudsak är stabilt skulle då betyda att temperaturen och antalet cyklister är korrelerade. Det stämmer rätt bra med det här diagrammet, från projektbloggen på omvärld.se. Här har jag summerat alla cyklar under en dag, och skapat ett rullande medelvärde för att det inte ska bli sådana våldsamma hack av helgerna.

Den orangea linjen är cyklarna, och den röda temperaturen, och de följs åt väldigt väl, förutom under semestertid i juli-augusti, och vid jul, vilket jag tycker stämmer rätt väl med vad man kunde förvänta sig.

Det är svårt att utgå från frågor när man skapar sådana här visualiseringar. Det är helt enkelt svårt att veta vad man kan fråga sig! Men jag tror att man inte ska publicera några visualiseringar där det visar sig att de inte svarar på frågor som sedan uppstår -- det finns så otroligt mycket sådant redan på nätet, där man försöker och försöker hitta samband -- som inte finns...

/Simon

3D-utskrifterna utvecklas fort

Det här är inte vanliga skruvar, utan små dysor för eldsläckning med dimma, framtagna av Kennerth Samuelsson på Tkb Modell.

De är utskrivna i 3D-skrivare, de två högra i Kennerths Polyjet-skrivare, som UV-härdar en speciell vätska som sprutas ut många små munstycken samtidigt. Den vänstra har han låtit ett annat företag skriva ut, i rostfritt stål.

Munstyckena är utskrivna i två delar, men det är svårt att se den inre delen. Den sitter inuti den gängade delen och har två rännor som leder fram till hålet vid skruvens huvud. I metall väger delen 2,5 gram, och i plast under ett gram.

I sitt sammanhang ser det ut så här:

Det vänstra höljet är en prototyp för att hitta rätt antal och vinklar. Det högra har provats ut och kan snabbt fylla ett stort rum med dimma. Även själva höljet för munstyckena (men inte slanganslutningen förstås) har skrivits ut i Kennerths skrivare och testats för ett tryck på 150 bar!

Just nu tycker jag att det verkar vara den här storleksskalan på tillverkning där mest intressanta saker händer. Små specialdetaljer, främst för prototyper eller produkter som behöver personaliseras. Och faktum är att även i metall har nu utskrifterna blivit så billiga att man kan överväga att serieproducera detaljer i den här storleken.

Det positiva med övervakningssamhället

Den här artikeln om potentiella fördelar med det totala övervakningssamhället är bisarr läsning.

Armstrong är tydlig med att han tror att de positiva sidorna av övervakningen inte väger upp de negativa, utan att han vill lista de positiva sidorna, om vi nu ändå är på väg in i ett "panoptikon".

Artikeln är den sortens övning som jag tror att Johan Hakelius efterlyste i sin kolumn för inte så längesen.

Men hela tiden jag läser artikeln är det svårt att frigöra mig från tanken att det här verkligen är Armstrongs position, trots att han själv borde anse den som orimlig, och trots att han tar avstånd ifrån den.

Som tanken att man kunde bygga ett stort datorsystem som kunde frigöra en från alla lösenord -- datorsystemet håller reda på var man befinner sig och ger en tillgång till den data man har rätt till. Eller följande:

Lying and hypocrisy would become practically impossible, and one could no longer project a false image of oneself.

Det var resonemangen i den här artikeln som fick mig att formulera en tweet så här, tidigare idag:

Saknar vi den trygga allseende guden så mycket att vi måste skapa ett övervakningssamhälle?? Måste finnas andra sätt att kompensera... :-)

/Simon

Det speciella med människans beräkningar

Stephen Wolfram, den kreativa matematikern som anser att många komplexa processer är resultatet av väldigt enkla beräkningsmodeller, har gett en serie intervjuer, där han bland annat säger intressanta saker om möjligheterna till intelligent liv utanför Jorden, och lite om möjligheterna till evigt liv.

Wolfram börjar med det här att vi antagligen inte skulle känna igen "intelligens" om vi såg tecken på det:

Varför har det inte funnits nån civilisation före oss som har radat upp stjärnorna som en stor annons för något. Men om det hade hänt -- skulle vi ens kunna veta om det hade hänt? Om vi lyssnar på radiobrus i galaxen så vet vi inte vad det är. Det fanns en kort tid i mänsklighetens historia där det var tydliga radiosignaler från Jorden, men så är det inte längre. […]

När vi frågar ”finns det något sånt som intelligens därute i universum” så är svaret ”ja, absolut, överallt!”. Om det är människolik intelligens – nja, det verkar det inte vara. Men hur nära måste det vara? […] Jag tror att den stora frågan om man ser till den slutliga framtiden för tekniken är att vi kommer att kunna manipulera varje aspekt av materia, universum, etc, och sen kommer vi att göra saker, som kommer att vara som små beräkningar, som verkar på atomisk skala, och så vidare, och då blir frågan hur dessa beräkningar skiljer sig från de som bara händer i vilket fall som helst? Och svaret är att vi kommer att ha en tråd i historien där vi kommer att säga att ”det där är vår beräkning, den är väldigt speciell, den använder all den här kulturhistorian som vi har", men sett utifrån är den bara lite beräkningar som pågår som har elektroner som rör sig.

Det är ett lustigt tillfälle där filosofin antagligen kommer att kollidera med verkligheten och tekniken.

Wolfram har en väldigt osentimental syn på "beräkningar", men det kommer kanske av att han anser att så mycket är just beräkningar. Allt som händer, allt man gör, blir beräkningar för honom -- kanske reducerar han också materian till beräkningar, jag vet inte riktigt.

Kodning och cykeldiagram

Så här cyklar man förbi Vattentorget i Växjö. Data från halvtannat år, för varje timme. Dygnet runt, året runt.

Det här är det första försöket till visualisering av de data jag har, med utgångspunkt från en fil med 12 000 rader, som jag fått från företaget Infracontrol, via Växjö kommun. Infracontrol har en produkt som heter Cykelbarometer, och som finns i ett dussintal kommuner runt om i Sverige. Infracontrols diagram, från deras reklambroschyr ser ut så här för ett par veckor:

Jag tänkte jobba vidare med visualiseringen för att se hur man kan kombinera cykelpassagerna med andra parametrar för att försöka hitta lite fler samband.

Hittills är jag rätt nöjd med mitt experiment. Det är dels en vidareutveckling av arbetet inom projektet omvärld.se, och dels ett sätt för mig att komma lite närmare programmering.

Mitt lilla program är skrivet i Processing, som har många rutiner just för visualisering. Jag har intresserat mig för Processing åtminstone sen 2007, och för något år sen kom denna inspirerande film.

(Koden till cykeldiagrammet är inte riktigt mogen att visas upp, men den som är intresserad kan väl kommentera nedan eller höra av sig på annat sätt så kan jag säkert dela med mig på något sätt.)

/Simon