I ett tidigare inlägg skrev jag om Öppna data, appar och vad besöksnäringen behöver. Min egen intresseriktning i sammanhanget är mera specifik, nämligen hur i synnerhet kulturarvsdata, kulturarvsinformation, kulturarvsinnehåll, dvs i praktiken berättelser grundade i kulturarvet (i ordets alla betydelser), kan gagna besöksnäringen, och omvänt. I verkligheten missgynnas en sådan ambition ofta av bristande samverkan, kommunikation och förståelse mellan "kulturarvssektorn" och "turistsektorn". Hur mycket jag själv än avskyr och försöker motarbeta dylikt "sektor"-tänkande, så finns det ändå där och utgör ett reellt hinder för långsiktig, kvalitativ utveckling av den potential som finns. Jag skulle kunna referera otaliga anekdoter med namns och institutions nämnande som illustrerar detta, men min diplomatiska natur förbjuder mig. Så vad göra?
Jag vet att fler är medvetna om problematiken och på senare tid har vissa tidstypiska events sett dagens ljus, vilka försöker göra något åt saken. Kanske mest synliga från min horisont har varit olika initiativ fokuserade kring "öppna data". Från kulturarvshåll är man föredömlig med tillhandahållandet av dylika och det är naturligt att man vill figurera i sammanhang som den nu pågående tävlingen West Coast Big Apps. I förra inlägget på temat har jag redan påpekat att data för att vara "öppna" måste vara gratis och fritt tillgängliga hela tiden för vem som helst -- utan särskilda överenskommelser. Vad gäller "turistsektorn" är detta som regel ej fallet. På rent digital nivå, så att säga, är det alltså inte möjligt att utan vidare, helt fritt med hjälp av öppna data, göra ens mashups som kombinerar kulturarvsdata och besöksnäringsdata (sådant som turistbyråerna förmedlar). Men detta är ändå ett förhållandevis ytligt problem i sammanhanget.
Det jag ser som problematiskt och som jag verkligen hoppas är en sorts snabbt övergående entusiasmfas i utvecklingen, är ett hurtfriskt fokus på olika applikationslösningar i form av tävlingar, tävlingar dessutom i vilka de tekniskt kvalificerade deltagarna är helt okvalificerade när det gäller kulturarvskunskap. Men även om någon skulle råka ha kvalifikationer i den vägen, så leder den kortsiktiga horisonten för alla sådana tillställningar till ett fokus på frågor och lösningar som inte har någon egentlig långsiktig betydelse, annat än som negativa exempel. Mashups är inte framtiden, bör inte vara framtiden på området. Resultaten av apptävlingar, hur tillfälligt "häftiga" de än kan tyckas vara just då, riskerar att bli negativa exempel i sina vidare konsekvenser eftersom de -- från kulturarvssynpunkt och i förlängningen även från besöksnäringssynpunkt -- fokuserar uppmärksamheten åt fel håll.
Alla som har använt en smartphone ett tag vet att de allra flesta appar man laddar hem som regel har en mycket kort livslängd i den egna mobilen. De enda som överlever någon längre tid är bruksappar (FB, Spotify, nyheter, väder, mail o d) och, för vissa, rena förströelseappar (roliga spel). Om man vill göra något mera långsiktigt värdefullt med hjälp av digitala kulturarvsdata/digitalt kulturavsinnehåll måste man vidga tankeramarna. Framför allt bör man inte förlora själva meningen med kulturarvet ur sikte -- att det är fråga om kollektiva minnesnycklar som måste hållas levande och levandegöras på djupare mänskliga bevekelsegrunder än kul för stunden, eller "bra att ha"-information. Samma utmaning står i princip besöksnäringen inför, fastän på andra verksamhetsmässiga grunder. Kulturarvsintressen och besöksnäringsintressen överlappar särskilt på en punkt, nämligen när det handlar om att inspirera människor att besöka bestämda geografiska platser.
Det mänskliga jordelivet äger alltid rum, har alltid ägt rum, kommer alltid att äga rum i specifika tid- och rumkontexter. Detta är besöksnäringens själva livsluft. Att lämna vardagen, om så bara på en söndagsutflykt, är att intensifiera sin existens, sitt liv här och nu, något som alltid på olika sätt innefattar där och då. Att bokstavligen erfara historiens vingslag på den plats man besöker, på sin resa, kan vara en väsentlig del av upplevelsen som man bär med sig länge efteråt, om den blir tillräckligt djup och intensiv. Detta kan inte trollas fram hur som helst men det är detta som även de digitala medlen måste kunna medverka till, om de ska bli något annat och mer än lullull eller ren information. Det som krävs är alltså en långtgående integration av de digitala möjligheterna med de konkreta, fysiska upplevelserna på platsen där man befinner sig, som besökare fri från vardagen och redo att uppleva något mer.
Hur ska man kunna åstadkomma det med en apptävling? Eller med ett tjog apptävlingar? Nej, det är dags att finansiera genomtänkta långsiktiga strategier som direkt börjar prövas i form av ordentliga, grundliga pilotprojekt.
/Per
Recent Comments