I fredags bevistade jag de föredrag och det rundabordssamtal som inledde Media Evolutions första Meet'n'Hack -- "Hacka turismen i Skåne och Blekinge!" -- ett event som pågick in på lördagen. Jag var där eftersom jag tillsammans med Albin Ponnert (EnjoySweden) sedan förra vintern har arbetat med att finna nya vägar för att knyta ihop den fysiska och den digitala världen till besöksnäringens fromma. Syftet med arrangemanget: "Under en och en halv dag lär vi oss av varandra om hur öppen data och digitala tjänster kan driva innovation och utveckling i skapandet av framtidens hållbara och innovativa digitala resetjänster." Till det hela var knutet ett hackathon för "nya, hållbara och innovativa tjänster för turism och destinationer".
Öppna data
Öppna data har varit lite av en käpphäst för Media Evolution och dess VD Christer Månsson sedan mer än ett år tillbaka. Med all rätt. Själv kom jag till frågan via diskussioner kring den av Digisam samordnade digitaliseringen av det svenska nationella kulturarvet. Jag hade också en liten roll när det gällde att förlägga den nyligen hållna nordiska konferensen om öppna kulturarvsdata till Media Evolution City i Malmö, på vilken jag även höll en workshop.
När det gäller tillämpningar byggda på öppna data, så ligger det nära till hands att se turist- och reserelaterade sådana som "low hanging fruit" (för att citera Christer Månsson), eftersom vägen till nytta för användaren och affärsmodeller kring just resande tycks vara ganska rak. Vi (Albin och jag) påpekade dock tidigt en svårighet, nämligen att officiella turistdata -- sådana som turistbyråerna producerar och som t ex är grund för sajten Visit Skåne -- ofta inte alls är öppna, eftersom de bara är tillgängliga via en kommersiell tjänst som köps av -- i det här fallet -- Region Skåne. Det betyder att ägaren av denna tjänst bestämmer villkoren för hur data släpps och än så länge är detta inte gratis och kräver en överenskommelse i varje enskilt fall. Det betyder alltså att skattefinansierade data avsedda att vara till nytta för alla i praktiken är inlåsta i en privatägd plattform. Därför uppstod det en något ironisk situation när Tourism in Skåne var part i ett Vinnovafinansierat projekt på Media Evolution, vilket undersökte möjligheter och svårigheter med öppna data. Projektet har resulterat i en läsvärd rapport: Från byråkrati till innovation (pdf). Ett där nämnt och, kan man tycka, självklart kriterium för att data ska kunna kallas just öppna är att de är fritt tillgängliga, som regel via ett öppet API. Men uppenbara turistdata i Skåne och på andra håll är alltså inte fria att använda av vem som helst, hur som helst, vilket är själva förutsättningen för att öppna data ska kunna ligga till grund för innovation över huvud taget. Så här har vi ett hinder när det gäller besöksnäringens möjligheter att utnyttja fördelarna med öppna data.
Då är å andra sidan offentliga kulturarvsdata, tack vare föredömliga insatser från bl a Riksantikvarieämbetet (K-Samsök, Kringla, snart även öppet API för Platsr) desto mera tillgängliga. Men tillgänglighet är en sak, användbarhet och nöje för besökare och turister en annan. Att något görs tillgängligt betyder inte att det automatiskt får något djupare värde. Detta gäller i synnerhet om man tänker sig att de digitala möjligheterna verkligen ska bidra till att utveckla en hållbar besöksnäring. "Utveckling" och "hållbarhet" är i realiteten inga modeord utan uppfordrande realiteter på lång sikt. Det bör man ha i bakhuvudet när man reflekterar över hittillsvarande appflora i sammanhanget. Men innan jag tar upp den tråden igen följer här lite kort om innehållet under träffarna på MEC i fredags.
Andreas Krohn är både sakkunnig och passionerad när det gäller API:er. Hans föredrag var upplysande och kryddat med torr humor. Ted Valentins föredrag var trevligt och underhållande. Med åtskilliga mashups på sitt samvete vet han vad han talar om när det gäller att på ett förhållandevis enkelt sätt snickra ihop webbsidor och appar med varierande innehåll, baserade på öppna data. Mest kända är förmodligen alla hans kartbaserade sajter, t ex Cafékartan. Både rolig och intresseväckande är nya SocialaNyheter.
Ett upplysande inslag var också det panelsamtal som avslutade den gemensamma delen av dagen. Lotta Magnusson, länsturistchef för Destination Dalarna, stod för det enligt min uppfattning viktigaste inpasset, nämligen: Hur lyfter man upp vårt kulturarv och gör det roligt och intressant? Hon framhöll också hur viktigt det är att det är besöksnäringsidkarna själva som kan tjäna på den utveckling som sker. Johan Hermansson, turistdirektör på Malmö turism, hade en intressant synpunkt, nämligen att en långsiktig effekt av satsningarna på den europeiska schlagerfestivalen nyligen förhoppningsvis kan bli att Malmöborna känner sig mer hemmastolta. Det vill säga en viktig ingrediens i vad man kan kalla destinationsutveckling är att platsen i fråga är och görs attraktiv för dem som till vardags bor och verkar där, vilket sedan på olika sätt påverkar besökare positivt och får dem att trivas och återvända. Alldeles bortsett från ESC är detta värt att begrunda.
Själva platsens centrala roll
Med dessa kloka turistintressentsynpunkter i bakhuvudet var det en klargörande och, vill jag påstå, symtomatisk upplevelse att delta i det deltagarmässigt mera begränsade rundabordssamtal som sedan följde (i rundabordsrummet, Media Evolution City, vilket till alla delar är alldeles fyrkantigt). Närvarande förutom föredragshållarna Ted Valentin och Andreas Krohn var representanter från ett par appbolag, någon offentliganställd, någon kulturpersonlighet och ett antal entreprenörer med varierande inriktning. Egendomligt nog var ingen representant för besöksnäringen närvarande, vilket var synd med tanke på innehållet i den rätt livliga diskussion som uppstod. Samtalet leddes föredömligt av Joakim Lundblad, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, som också författat den ovannämnda rapporten om öppna data.
Jag ville under samtalet betona att det som utmärker en besökare/resenär/turist är att denne vid något tillfälle befinner sig på en specifik plats vid en specifik tidpunkt. "Där och då" är nyckelorden. Därför gäller det, menar jag, att från destinationsutvecklingssynpunkt använda de digitala möjligheterna på olika sätt som förstärker upplevelsen där och då. Upplevelsen kan börja innan man kommer dit och fortsätta efter att man har åkt därifrån och dessa led i upplevelsen är numera närmast självklart digitalt medierade. Kruxet är närvaron på platsen, det fysiskt unika som gör att man måste åka just dit därför att... Hur förstärker man den digitalt, utan att man antar att besökarna ska gå med näsan i mobilen hela tiden? Ty det är väl ingen som vill gå med näsan i mobilen hela tiden om man är på något (tillräckligt) intressant ställe?
"Joho då!" utbrast Andreas Krohn och ett gäng apputvecklare höll med. (Det är måhända inte irrelevant att såväl Andreas som Ted satt med näsan i mobilen under en stor del av samtalet.) "Kolla på kidsen": de vill prata om var de är och vad de gör hela tiden, tyckte en apputvecklare och det ville Andreas tydligen också. Utifrån den reaktionen uppstod sedan något som delvis var ett missförstånd (som om jag på något sätt var "emot" att man var på Facebook eller Instagram när man är på något kul ställe), men som mera intressant avslöjar en mental avgrund mellan teknikkunniga och digitalt affärsinriktade utvecklare och besöksbranschens reella behov.
Mashups à la Valentin och av det slag som präglade resultaten från hacktävlingen dagen efter är ofta nyttiga på en sorts övergående ad hoc-vis. De fyller en funktion, de åstadkommer något användbart och är ibland riktigt roliga, men de bidrar inte i sig till att fördjupa själva upplevelsen när man är på resa eller besöker en specifik plats. "Joho då" skulle man kunna utbrista även här, men jag anser att man då inte har förstått den verkliga underliggande problematiken. Om man förväntar sig att vara uppkoppad och kunna kommunicera hela tiden, var man än är, då är detta faktum i sig inget som förstärker just den platsen. Varken Tripadvisor, Teds kartbaserade tjänster eller någon annan liknande applikation har något unikt förstärkande inslag, som fokuserar på de djupare historiska, kulturella eller naturmässiga kvaliteterna i ett specifikt område. De är på ett plan nyttiga verktyg för den individuelle resenären, men de utgör inte några genomtänkta ingredienser i en strategi för att på längre sikt utveckla hållbara destinationer. För det krävs något mer, något som förutsätter ett annat tänkesätt och en annan attityd och, framför allt, att besöksnäringsidkarna själva medverkar aktivt i en betydligt mera komplex process än vad som krävs för att hacka fram en app. I en sådan process är det digitala en väsentlig ingrediens men långt i från hela saken.
Kulturarv och hållbarhet
Jag har vid det här laget talat med så många aktiva inom turistbranschen att det står fullständigt klart för mig, att det är en plats egna kvaliteter som är det "råmaterial" man har att arbeta med. Att man kan "besöka" platsen virtuellt, att man kan få reda på vilka kaféer, hotell och turridningar (eller vad det nu kan vara) som finns där via mobilen börjar bli självklart, men allt detta är bara "hygien", dvs något man närapå automatiskt förväntar sig. Det är en yta man framöver kommer att ta för given och det är bara på denna yta som mashups befinner sig. Även "stora" tjänster som Tripadvisor tillgodoser inget annat än självklarheter, visserligen med en nyttig social dimension, men de gör ingenting för platserna som sådana. Jag blev lite förvånad över att detta var kontroversiella påståenden vid det (fyrkantiga) runda bordet men jag tolkar det som att de som tänker "från teknikänden" inte har tillräcklig insikt i hur man tänker och vad man vill "från besöksnäringsänden". Synd, som sagt, att ingen från det senare lägret var närvarande. Då hade det säkerligen blivit en ännu mera klargörande diskussion.
Avslutningsvis vill jag ta upp tråden från Dalarnas länsturistchef Lotta Magnusson: Hur lyfter vi upp vårt kulturarv och gör det roligt och intressant? Just den frågan har sysselsatt mig och Albin Ponnert, i dialog med Digisam, muséer, arkiv, turismansvariga, destinationer och forskare ett bra tag nu och vi börjar se tydliga konturer av en framkomlig och kreativ väg. På den vägen spelar som sagt digitala medel en viktig roll, men man bör under inga omständigheter låta "rent" digitala, "internetvärldsbaserade" överväganden styra. Det är att sätta vagnen framför hästen.
I ett redan långt blogginlägg kan jag bara antyda hur jag menar att man bör se på utmaningen. Först och främst gäller det att ännu mera fokuserat och målmedvetet hitta och fånga upp lokalt och historiskt förankrade berättelser, oavsett vad de handlar om, bara de har en djupare mänsklig dimension. En sådan dimension är det som både kan fördjupa de lokalt boendes och verksammas förankring och locka besökare (jfr Malmös turistchefs synpunkt ovan). Den innehållsmässiga tonvikten bör ligga på att med olika medel ta vara på och lyfta fram de historiska spåren på ett sätt som gör dem till levande upplevelser för besökaren. Detta kan ske både med digitala medel och i form av events, besökspaket, turer etc, ju mera kopplade till varandra desto bättre. Det handlar om att sätta fantasin i rörelse på ett sätt som ger de konkret inriktade verksamheterna (besöksnäringsidkare och andra involverade) impulser för kreativt nytänkande. Den outnyttjade potentialen i kulturarvskunnande, kulturarvsinformation och (öppna) kulturarvsdata är enorm, men de otaliga digitala komponenterna och möjligheterna måste tänkas ihop med konkreta verksamheter på plats, målmedvetet och strategiskt.
Detta är ett verkligt gränsöverskridande och gemensamt arbete vilket behöver facilitatorer som förmår kommunicera över onödiga men verkliga mentala gränser. Och det hela ska främst gynna besöksnäringsidkarna själva och inte dem som vill tjäna pengar på dessa. Tjäna pengar tillsammans i stället. Det är skillnad på hållbar utveckling och exploatering även här.
/Per
Comments