Infontology

Cyborganalys och cyborgprotester

Jag har hittat tre nya bloggar/rörelser den senaste tiden som lite oväntat har fokuserat på cyborg-temat:

Först och främst trepersonersfolkrörelsen Stop the cyborgs som fått oväntat mycket uppmärksamhet för sin kampanj för att stoppa Googles nya uppkopplade glasögon "Glass".

De har tryckt upp klistermärken och T-shirts som bland annat satts upp på en bar i Seattle.

Deras talesman beskriver sig som "Adam", en post-doc i machine learning på ett universitet i London. Jag har twittrat lite med dem och det verkar som att det är snarast den centrala datainsamlingen i Project Glass som de vänder sig mot, snarare än det här att vi människor "växer ihop" med tekniken, som brukar vara det centrala när man pratar om cyborger.

Det finns profiler av deras verksamhet på Ars Technica och i Die Zeit.

Det är lite poppis med antiteknisk aktivism just nu. Det finns även början till en rörelse mot obemannade flygtyg.

Det andra är bloggen Cyborgology, som undersöker vad som händer när människor lever i ständig kontakt med tekniken. Den startades av några studenter/doktorander i sociologi vid University of Maryland: Nathan Jurgenson och PJ Rey. Jag är lite skeptisk till projekt som är alltför nära universitetet -- det tenderar att bli för mycket text och begrepp och för lite kreativitet, men det är ändå en spännande utveckling. Det behövs verkligen även universitetsprojekt som dokumenterar utvecklingen av normer, praktiker och tekniker. (Jag vet inte hur tekniskt kunniga Rey och Jurgenson är, men det krävs folk som inte ser tekniken som en svart låda…)

Det tredje är kanske felaktigt att begränsa till cyborganalys. Michael Sacasas som bloggar på The frailest thing är doktorand på ett program som heter "Texts and technology". Hans ambition är bred och lovvärd:

My aim in thinking and writing about technology is, so far as it is possible, to achieve the critical distance necessary to make wise and humane use of technology.

Han har en religiös bakgrund och det återspeglas i en del av det han skriver, men inte på ett störande sätt för mig som "icke-religiös".

Cyborg- eller snarare Borg-temat (inspirerat av Star trek) utforskar han också på en Tumblr.

/Simon

Transhumanismens nya fixpunkt: 2045

Är Ryssland nästa land att hålla koll på när det gäller de transhumanistiska strävandena? En ung rysk "mediamogul" som inte ens finns på Wikipedia är frontalgestalt för något som kallas Global future 2045, och som inkluderar visioner för hur människor ska laddas över till datorer, och få holografiska kroppar.

De talar mycket om "eviga andliga värden" och "andlig självförbättring", och det skulle vara väldigt spännande att se vilka metoder de tycker är okej för att komma dig, eller framför allt om de har några metoder de inte skulle tycka var okej. (Om de inte skyr några medel skulle jag kalla ideologin för fascistisk.)

GF2045 anordnar en konferens i New York i juni med en mängd spännande talare, som Marvin Minsky, Ray Kurzweil, Hiroshi Ishiguro (eller möjligen hans robot), Anders Sandberg och Roger Penrose. Förutom dessa finns också kyrkliga representanter med, bland annat en ortodox ärkebiskop, en judisk mystiker och en amerikan som även är tibetansk munk.

Här är en kort intervju med grundaren Dmitrij Itskov, och här organisationens egen sida där ideologin presenteras, med framtida projekt som "odödlighetsuniversitetet".

/Simon

Närhet med tjänsterna

Två fina exempel på närhet mellan människorna och de tjänster de använder ofta.

Det som ursprungligen var tänkt bara som själva interfacet för att komma någon annanstans -- till en människa eller till information -- blir det ställe där man stannar, kanske för att man känner "närhet".

Hittat via Bjarne Panduro Tveskov, men om nån känner till ursprungskällan får ni gärna skriva en kommentar, eller om ni känner till fler på samma tema.

/Simon

The Digital and the Physical World: What's the Difference? A Teacher's Workshop in Oslo

[What follows is the manuscript I prepared for a workshop I did in Oslo last Sunday, for Montessori teachers from different European countries, most of them, I gathered, working at the high school or junior high school level. The event was arranged by Waterpark Montessori Norge.
During the workshop we covered much but not all of what is said below, since there had to be plenty of room for discussion. I'd like to thank the participants for a quite pleasant and rewarding day together!]

[First, we watched this interview:

 
I mentioned that Ray Kurzweil was recently appointed Director of Technology at Google, a fact which should be kept in mind when evaluating the impact of his ideas and claims.
Then I began by holding up a smartphone and a physical book, and proceeded to compare them as mediums and tools for education and thinking:]

Algoritmen och tröjorna

Idag dök det upp nyheter om ett rätt otäckt automatgenererat fenomen -- tröjor med riktigt vidrig text, till salu på Amazon.

I Twitterstormen som startade var det många som inte funderade på vad det här berodde på -- att det är tröjor som inte "finns", som ingen har sett, där texterna är genererade av en algoritm, och sen automatiskt saluförda på Amazon. Det finns hundratusentals sådana, och de finns där för att det skulle kunna vara så att nån söker på texten, och då ska det finnas en tröja som matchar sökningen.

Tröjorna blir inte bättre för att de är automatgenererade, kanske snarare tvärtom, men jag tror vi måste vänja oss vid att ha den här beredskapen när vi tolkar det som händer runt om oss -- "är det verkligen en människa som avsiktligt har gjort detta, eller är det en bot".

Pete Ashton skrev ihop ett riktigt bra inlägg om tröjorna och processerna bakom. Sen fick han väldigt många besökare, nyhetssidor länkade till honom som att det var han som låg bakom tröjorna, så då stängde han av kommentarerna, åt frukost och slickade såren på Twitter.

Channel 4 har skrivit om det hela och har med absurda kommentarer från företaget "Solid Gold Bomb" som ligger bakom tröjorna:

It [företaget] said the scripted programming process that created the slogan was compiled by "only one member of our staff", but that it "accepted the responsibility of the error".

Det hela påminner mycket om de "robotförlag" som Rasmus på Copyriot skrev om en del, som här.

/Simon