Infontology

Att bygga upp det infontologiska argumentet

För mig handlar infontologin mycket om några olika saker som inte nödvändigtvis hänger ihop.

I december firar Infontology 10-årsjubileum, och det skulle vara skönt att till dess kunna ha fått ihop något lite mer sammanhängande om vad vi egentligen skrivit om under den här tiden.

Här är några punkter som jag skulle vilja utgå ifrån för att bygga upp argumentet:

1. Det finns mänskliga särdrag värda att bevara och utveckla.
2. Information som produceras i samhället ska åtminstone i förlängningen kunna kopplas tillbaka till ett mänskligt behov.
3. Den mänskliga kulturen är inte på väg åt något speciellt håll -- man kan inte säga att vi är på väg åt "rätt" håll, inte att vi har "nått fram" men heller inte att vi inte har det.
4. Det är något speciellt med mänskliga individer. En individ är förstås aldrig autonom för sin överlevnad, och påverkas ständigt av andra vad gäller tankar, perspektiv och motivation, men att individen är den viktigaste enheten är ändå grundläggande.
5. Det är individen (snarare än en grupp människor) som har medvetenhet och omdöme. Det är också individen som kan "se" saker som är svåra att tala om. Det kan vara musik, matematiska samband, synestesier och annat.
6. För att avgöra om något är meningsfullt eller inte är det bästa sättet att fråga människan som utför aktiviteten.
7. Det är stor skillnad på att något är "funktionellt" och att något är "meningsfullt".
8. Om man ser på en människa från ett företags eller organisations perspektiv är människan ofta utbytbar mot en maskin.
9. Perspektivbytet är grundläggande för vad vi ser, och det finns ingen möjlighet att se något "utan" perspektiv. (Vi ser inte själva perspektivet, utom möjligen från ett väldigt speciellt perspektiv…)
10. Företag, organisationer eller för den delen vetenskapen, ger ingen privilegierad plats åt just människor.
11. Idag är en människa i samhället värd "oändligt" mycket. Det är både bra och orimligt.
12. Dagens samhälle bygger på att ekonomi är en stark grund för existentiella beslut om människor.

Fler punkter, eller allmänna kommentarer är välkomna nedan, eller i annan kanal.

/Simon

Kalle och klavismen

Den enda Kalle Anka-historia jag kommer ihåg från när jag var liten är den om när Kalle blir "klavist" och ska låta slumpen styra varje beslut han tar. Allt ska avgöras genom att kasta krona och klave.

Eftersom jag nu äntligen kunde få hjälp att gå igenom serietidningssamlingen hittade jag bilden jag hade i minnet också, den där klavismen sätts på sitt yttersta prov.

När jag som liten läste äventyret i nummer 7/1972 var det säkert första gången jag reflekterade över beslutsprocesser och gränsfall på det här sättet som när Kalles myntkastande dras in absurdum vid de många vägskälen.

Jag hörde om boken Tärningsspelaren (The Dice Man) som kom ut 1971, och att den skulle vara inspirationen till Kalle-serien. Men i själva verket är det nog snarare tvärtom. Carl Barks tecknade den tiosidiga serien Flip decision (Wikipedia, bra sammanfattning) redan 1952, och den publicerades på engelska 1953 och första gången på svenska i 2/1954. (Det är förresten lustigt hur olika färgerna är i den amerikanska och den svenska utgåvan är.)

Den som vill styra sitt liv med klavism kan börja med att läsa Lottens redogörelse av vad de olika sidorna på mynten kallas och bör kallas. Hon har även en bild på en kreaturs-klave, som till formen liknar en vapensköld och därför gett upphov till att baksidan på mynten kallas klave. (Gör man en bildsökning på kreatursklave kommer man väldigt snabbt till tysk porr, eftersom sökningen tolkas som "Kreatur" + "Sklave" (slav). Suck.)

/Simon

Under ytan på verkligheten

Min pappa var konstnär. Han dog när jag var 16 år, så jag hann aldrig förstå (eller uppskatta) hans konst på ett vuxet sätt när han levde.

Han ägnade sig åt att utforska någon sorts nivå av verkligheten som man kanske kan kalla surrealistisk, fast inte lika realistisk som Dalí till exempel.

För min pappa, som hette Jan Winter, var tecknandet ett evigt sökande efter det stora i det lilla, en holistisk världsbild, om man vill.

Det heligas objekt -- en iPad?

Jag är så fascinerad av den här bilden av de nybefordrade brandmännen i Atlantic City.

När brandmanseden skulle sväras och man inte kunde hitta någon Bibel la man en Bibel-app på iPaden och så fick den göra tjänst för eden.

Länk. /Simon

Nya "Människan och maskinen" -- tio avsnitt

I september sändes tre program i P1 Kulturradion -- en trilogi -- av mig och radiojournalisten Eric Schüldt. De fick namnet Människan och maskinen (delarna heter Minne, Mått, Magi). Strax innan jul fick vi beskedet från SR att vi kunde få göra ytterligare program, men nu som poddradio. Eftersom det på webben inte råder sådana drakoniska begränsningar som i den sedvanliga programtablån, och eftersom vi själva kunde bestämma hur många program vi ville göra, valde vi att ta i ordentligt och försöka ge en både bred och djup belysning av frågan "Vad är en människa?". (Friskt vågat, hälften vunnet...) Det blir en vindlande men genomtänkt färd genom historien och samtiden, i samtalsform, i oförutsägbara kombinationer, uppdelat på tio delar av lite varierande längd. Tonen är allt igenom personlig och vi väjer inte för att vara tydliga med våra egna uppfattningar, samtidigt som vi berättar faktiska historier och "faktiska fakta".

För vår egen inspirations skull och för att ge lite färg åt det hela spelar vi in varje program i något speciellt bibliotek eller någon annan lärdomsinstitution i Stockholmstrakten. Första programmet -- Den siste magikern -- spelades in i Frimurarordens bibliotek i Bååtska palatset. Det finns nu ute för lyssning. Ytterligare fyra delar är redan inspelade -- i Observatoriemuséet, i Kungliga Biblioteket och på Institut Mittag-Leffler, ett matematiskt forskningsinstitut under Kungl. Vetenskapsakademin, inhyst i en sagolik villa i Djursholm. Innehållet i de kommande programmen skall icke avslöjas i förväg, men varje program leder på något sätt över till nästa.

Programmen blir tillgängliga på fredagar kl 0700.

/Per