I går bevistade jag det av Näringslivsdepartementet hostade "Signatärsforum" i Stockholm. I församlingen återsåg jag ett antal bekanta och på det sättet var det ett trevligt arrangemang. Det var också trevligt att ta del av IT-minister Anna-Karin Hatts energiska vision av hur Sverige ska bli ännu bättre, ja världens bästa, på att ta till vara digitaliseringens (positiva) möjligheter. De efterföljande diskussionstillfällena -- det var en sorts kombinerat "open conference"-/panelupplägg -- var dock inte fria från orosmoln vid horistonten, såväl praktiska som intellektuella och strategiska. Jag ska inte just nu fördjupa mig i dessa, bara kort nämna några intryck som ledde mina tankebanor åt det hållet.
I ett av inledningsanförandena nämnde Janne Elvelid, som står för Digitaliseringskommissionens sifferexercis, en mätsvårighet: Var drar man gränsen mellan det digitala och det icke-digitala? Det kan bli en hård nöt att knäcka om man specifikt önskar mäta "digitalisering", eftersom det digitala och det analoga redan nu är tätt inflätade i varandra och denna inflätning kan förväntas öka. Ett mått av godtycklighet i kategoriseringen lär bli oundviklig. Vad är vad, egentligen? Egentligen förutsätts ju också en teoretiskt mycket god förståelse för den digitaliserade samhällsekologins funktionssätt och dynamik. Jag hoppas att den finns....?
Efter de inledande föredragen delades deltagarna upp i olika sessioner, om skola/utbildning, om företagande/entreprenörskap och om delaktighet. Ett par dagar innan hade jag tillfrågats om jag ville säga några ord i ett panelsamtal om hur lärarutbildningarna kan anamma IT bättre, inlett av Elza Dunkels. Hon inledde klokt och tänkvärt med att säga det som nu kan läsas på hennes blogg. Jag höll med och fyllde i två saker:
Att såväl många skolor som lärarutbildningar och självaste Utbildningsdepartementet håller på att bli akterseglade av de snabba omvärldsförändingarna, vilka är samtidigt tekniska och sociala/ekonomiska. Specifikt på lärarutbildningarna krävs en ständigt aktualiserad och förståelseinriktad omvärldskunskap när det gäller digitaliseringen av samhället.
Att eftersom skolans tidsperspektiv ska vara långsiktigt (generationer) så får fokus i "digitaliseringsdiskussionen" inte ligga på teknik, utan på vad vad vi mänskligt och kunskapsmässigt sett egentligen vill åstadkomma. Då är teknikens närvaro och ständiga användning självklar och behöver oftast inte vara föremål för någon diskussion i sig. Då är det naturligtvis ett problem att ungefär hälften av landets kommuner inte en har någon datoranvändning värd namnet i skolorna, alls. Men att sådana i någon form ska finnas överallt för alla är bara en självklarhet, ett krav, inte något att diskutera över huvud taget. Frågan om "IT i skolan", liksom alla andra skolfrågor, måste i stället strategiskt fokusera på Varför? i alla möjliga avseenden.
Men samtalet i utbildningssessionen gav ett intryck av en omfattande diskrepans i vad man ansåg vara viktigt. Enigheten om att skolan och lärarutbildningarna just nu är allvarligt på efterkälken och oroande "osynkade" med resten av samhället var dock påfallande.
/Per
Ett par andra relevanta inlägg: 1, 2.
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.