Vad krävs för att man ska kunna twittra så här, med referens till veckans tragiska skolskjutning i Newtown, CT:
#irony RT @MMFlint: If only the first victim, Adam Lanza's mother, had been a gun owner, she could have stopped this before it started.
Antingen vet twittraren att modern var en hängiven vapensamlare eller så vet han det inte. Tweeten är skriven som om han inte vet, men det visade sig att han visste. Det gör att tweeten helt ändrar betydelse.
Från att vara en bisarrt naiv förhoppning (från en twittrare som inte känner till moderns mani) blir tweeten en syrlig ironisk kommentar i ett avancerat kunskapsspel med snabba repliker och en hållbarhet på ett par minuter, högst ett par timmar.
Jag min åsna dundrade rakt in i en tolkning av ironi av första graden (twittraren vet inte om moderns vapenintresse), och det var jag i och för sig inte ensam om.
Det här är ett exempel på hur superkänslig den aktuella diskussionen är för kunskapsnivåer. Och så fort man missar en nivå av inbäddad ironi (eller allvar) så tappar man ansiktet på en arena som kan innehålla rätt många personer, som dessutom ofta utgör de man försöker upprätthålla sitt "sociala kapital" inför.
Kanske har det här sättet att tänka betydelse för hur vi bygger upp gemensam kunskap, i skola och samhälle.
Låt mig ge ett exempel till, på något som jag tror är en försvarsmekanism inför detta att riskera att tappa ansiktet, ett litet Twitter-utbyte från början av december mellan mig och @piratkatt:
Påminn mig. Hur förvandlades feminister från en obskyr, utestängd samling kvinnor till ett dominerande illuminatiskt moderskepp?
— Henry Ros (@piratkatt) december 3, 2012
@piratkatt En skildring finns i sista styckena av denna debattartikel som egentligen handlar om ngt helt annat dn.se/debatt/fallet-… @perfal
— Infontology (@infontology) december 3, 2012
@infontology mein gott. de skrev så, på riktigt? och någon med mer än två års utbildning tog det på allvar?
— Henry Ros (@piratkatt) december 3, 2012
@piratkatt Har du nån referens som beskriver det bättre? ;-)
— Infontology (@infontology) december 3, 2012
@infontology inget beskriver Det bättre. det där avslutet är både Det och Detet i sig självt. :O
— Henry Ros (@piratkatt) december 3, 2012
Här ägnar sig den andra twittraren åt något som jag tror spelar roll för exemplet ovan också: uttalanden utan commitment -- att tala på ett sätt så att man alltid kan smita undan till en annan nivå av ironi.
Jan Gradvall skrev 1993 en epokgörande artikel om den "ironiska generationen" i Nöjesguiden, och han pratar om den här:
Jag citerar från min egen gamla artikel i Nöjesguiden: "Just kännedom om sammanhanget är något mycket viktigt för 'Den ironiska generationen', vilket är Toby Youngs namn för Generation X. Alla detaljer är viktiga. Kanske är det till och med så att det är detaljerna som är viktiga. Ett typiskt kännetecken för generationen är att vi är besatta av trivia: oviktiga fakta om allt som har med populärkultur att göra. Eller snarare, 'oviktiga' fakta."
Jag hade glömt den här passagen om oviktiga fakta, men det är ju centralt också för det här resonemanget. Denna uppsättning "oviktiga fakta" är ju just det som behövs för att kunna bygga referenserna som bygger upp den här sortens ironi-potential. Och de är också viktiga för att stänga ute den som inte har samma underförstådda referenser.
Det här pratet utan commitment, byggt på fakta, fast på oviktiga sådana, är det som jag tolkar som grunden för det som Johannes Anyuru kallar "babbel" i sin debattartikel. Det är en kultur där man flabbar och slänger ur sig vad som helst, och om nån säger "vad menar du" så duckar man eller säger att det bara var ett skämt. Så tolkar jag tweetsen från @piratkatt.
Trenden att hänvisa till vad som helst som ett "konstprojekt" är djupt rotad i ett sätt att prata där "allvar" är ett ord man aldrig skulle ta i sin mun.
Jag antydde ovan att det här har betydelse för gemensam bildning och kunskap. Det är inget jag idag kan visa tydligt, men jag är övertygad om att vi underskattar just den gemensamma bakgrundskunskapens betydelse för att kunna bygga ny kunskap. Det finns en del intressanta teorier om kunskap som använder begreppet "resonans", typ att den nya kunskapen måste vara i samklang med vår tidigare kunskap.
Idag betonar vi kollektivt kunskapsskapande minst lika mycket som individuellt, och om resonansbegreppet ska kunna fungera behöver det i kollektivet finnas en gemensam kunskap som utgör basen för resonansen. Alla i gruppen måste vara "med på noterna" så att säga. Samtidigt lever vi i en kultur där det enda som är gemensamt för en bred grupp människor är några få annonskampanjer. Jag kan på många sätt förstå hur det har blivit så att klickar av människor blivit helt som besatta av triviala populärkulturella fakta.
/Simon
Freddie deBoer har skrivit en del saker som paminner om fenomentet du beskriver. Har t ex http://lhote.blogspot.co.uk/2012/11/the-great-trivialization.html
Posted by: Johannes | 31 december 2012 at 14:32
Ja, det var ju väldigt intressant! Tack!
Posted by: Simon | 01 januari 2013 at 15:41
"Samtidigt lever vi i en kultur där det enda som är gemensamt för en bred grupp människor är några få annonskampanjer." Det ska väl tolkas som en retorisk överdrift eller möjligen som en självupphävande ironi av samma slag som diskuteras i artikelns inledning, men det är intressantare att ta påståendet bokstavligt. Då är det givetvis uppenbart felaktigt, men det är felaktigt på ett tankeväckande sätt. Det visar hur lätt det är att överdriva betydelsen av de förutsättningar vi själva skapar och underskatta betydelsen av dem är oberoende av oss själva, som på ett fundamentalt plan definierar oss själva och som alla våra handlingar utgår ifrån – vår kroppsliga existens i en fysisk värld och allt det som hör samman därmed. Denna botten är gemensam för alla människor. Därtill kommer många andra saker som i någon form men inte samma form är gemensamma för oss alla – boendeformer, språkformer, klädedräkter, matvanor, tekniska hjälpmedel m.m. Man blir snart frestad att säga att mer är gemensamt än vad som inte är det och det är nog en sanningsenligare förenkling. Att det är det icke gemensamma som märks mest är ett exempel på kontrasteffekten hos det ovanliga eller avvikande. En fyrverkeripjäs kan göra resten av himlen osynlig. En missförstådd (populär)kulturell referens kan göra en människa till en främling.
Posted by: JÅ | 04 januari 2013 at 13:41
Tack för att du tolkade påståendet om annonskampanjerna bokstavligt. Det var så det var menat.
Ja, självklart finns det mycket annat som är gemensamt! Du har helt rätt.
Problemet med de saker du tar upp är att man inte *kan* prata om dem. De hamnar under "diskuterbarhetshorisonten". http://infontology.typepad.com/infontology/2011/06/infontologiska-verktyg-diskussionshorisonten.html
Jag är lite blind för mitt eget perspektiv där. Borde ha påpekat det du tog upp. Tack för din kommentar.
Posted by: Simon | 04 januari 2013 at 20:00