"Det finns stora skillnader inom många skolor i hur lärarna förbereder elever inför att läsa en text. Elever på samma skola kan möta helt olika kvalitet på läsundervisningen." Så är läget enligt Skolinspektionen. Rapporten är i sin helhet ett svidande underbetyg för läsundervisningen i svenska i åk 7-9. Bland annat handlar det -- förutom de nämnda o(jäm)likheterna -- om att elever sällan har något inflytande på vad de läser och om att de inte får eller har möjlighet att använda internet/sociala medier, alltså att fokuserat relatera till texter av en typ som de hela tiden annars använder, producerar och konfronteras med. Men det allvarligaste anser jag är detta, ur rapportens sammanfattning:
Vid 27 av de 40 granskade skolorna bedömer Skolinspektionen att lärarna inte i tillräcklig stor utsträckning ger eleverna möjligheter att på olika sätt bearbeta de texter som används i läsundervisningen. Observationer visar bland annat att lärarna inte i tillräcklig hög grad ger eleverna en förförståelse av texterna som bearbetas exempelvis genom att ge texten ett sammanhang genom olika gestaltningsformer som film, bild och drama eller genom att låta eleverna reflektera i olika grupperingar och jämföra det de läst i andra sammanhang.
För mig framstår det som vettigt att poängtera betydelsen av sammanhang och det låter bra att "reflektera i olika grupperingar", men jag blir lite fundersam över att man preciserar "förförståelse" i termer av "film, bild". Bakom detta kan nog bara ligga att ungdomars medievärld i mycket högre grad består av bild och ljud än av text på papper; text på skärm är inte riktigt samma sak, särskilt inte som man där nästan enbart läser kortare texter. Jag förstår egentligen inte heller, rent sakligt, varför man i rapporten betonar internet/sociala (digitala) medier så mycket. Jag förstår det rent pedagogiskt på ett plan, som en stimulans, men kopplingen till den rena läsförmågan, läsförståelsen och läsupplevelsen är oklar.
Hur fungerar olika medier rent subjektivt? Om man ser en film får man en stark visuell och auditiv input. Man behöver inte ägna någon energi åt att måla upp scenerierna, personerna och händelserna för sig; de serveras direkt inför ögon och öron. Det som krävs för upplevelsen är framför allt inlevelse, empati. Stillbilder är ett mera reducerat medium men prackar sig också på en visuellt mer eller mindre kraftfullt. Musik och tal (i radio t ex) är också på samma sätt mycket omedelbara medier. Om man jämför detta med ren text, utan bilder, utan musik, så blir det snabbt uppenbart att text är ett oerhört abstrakt medium som ställer enorma krav på fantasin, dvs på ens förmåga att av egen kraft, för sig själv i sitt "inre rum" gestalta det som texten säger -- eller rättare sagt: det man uppfattar av vad texten säger och kan säga. Jag hör inte till dem som anser att en given text kan tolkas lite hur som helst, beroende på läsaren. Många tolkningar kan en given text inte bära, men fantasiutrymmet är ändå enormt stort, jämfört med film t ex. Men: det är helt beroende av den individuella förmågan. Man har ingen annan "extern" hjälp när det gäller att ta till sig en text på ett meningsfullt sätt än själva tecknen, de skrivna orden, fraserna. Det finns inte heller någon principiell skillnad -- vad gäller fantasiförmågekravet -- mellan sakprosa, filosofiska argument, romaner eller poesi. De olika genrerna kräver olika former av fantasi men de kräver just fantasi. Text är med andra ord, helt enkelt, ett oerhört fritt medium -- för den som behärskar det. Bild, film, musik är alla mycket mera omedelbart uppmärksamhetsväckande och liksom "bindande"; de tränger också direkt in i det undermedvetna på ett ibland omtumlande sätt. Och det ska de göra! Det här är inget argument "emot" dessa medier utan jag vill framhäva vad som är speciellt med text, bokstavlig text.
Därför tycker jag det blir lite konstigt att använda t ex film för att tillföra läsförmågan "sammanhang". Det känns lite som att använda musik för att ge sammanhang åt filosofiska argument. Jag ser det som verkligt olika medier och ett medium ger inte sammanhang åt ett annat. Varje medium måste förstås och behärskas på sina egna inneboende villkor. Det som ger sammanhang åt alla medier är vi -- vår faktiska historia, våra faktiska sociala förhållanden, idéernas verkliga levande historia i form av personliga kontakter. För mig förefaller det bättre att, bland annat, ge läsningen sammanhang genom att läsa högt i klassrummet, vilket förstås förutsätter att läraren kan det: ge texter liv i sin egen person. Drama är säkert också effektivt: att tillsammans gestalta ett skrivet manus.
Till sist vill jag gärna betona särskilt, att läsundervisning och träning av en specifik läsförståelse är lika viktigt i andra ämnen som i svenska. I naturvetenskapliga ämnen t ex är förmågan att förstå ett skrivet resonemang (argumentation) helt avgörande för huruvida man kommer någon vart eller inte (vid sidan av experiment, exkursioner etc givetvis). När jag förr hade ansvar för uppsatskurser på universitetet lade jag efter ett tag märke till att den främsta anledningen till att egentligen intelligenta och inte sällan hyfsat kunniga studenter skrev dåliga uppsatser, var att de aldrig hade förstått, inte fått lära sig, vad ett argument är och hur ett sådant hantverksmässigt fungerar, som en kombination av retorik och logik kan man säga. Det här ser jag som en oerhört allvarlig brist i undervisningen på lägre nivåer, vilket direkt berör diskussionen om läsförmåga och läsförståelse. När jag införde ett moment i undervisningen som handlade om färdighetsinriktad argumentationsanalys, ökade den skriftliga kvaliteten på uppsatserna märkbart hos ett flertal uppsatsskrivare. De hade fått hjälp att "knäcka koden" kan man säga. Ty text -- oavsett genre -- är mest av allt kod, på olika nivåer.
/Per
Just så! Jag brukar säga att tv och särskilt tv-reklam är mycket djupare än exempelvis text och för all del även pratradio. De senare mediernas styrka - och svaghet - är deras ytlighet, vilket tillåter den som läser/lyssnar att hela tiden relativt aktivt och medvetet processa det som skrivs/sägs.
Jag gillar att diskutera det här med just de termerna, djup/yta, för att det samtidigt provocerar och ifrågaätter vårt invanda sätt att tänka om det här. Påståendet att tv-reklamen är djup är en effektiv diskussionstartare...
Posted by: Marcus | 13 november 2012 at 08:49
Det du skriver och hur du skriver det har sin hos dig som individ, som har väldigt lätt för att läsa. Innan vi börjar prata om det pragmatiska innehållet och olika djup i böcker, radio och reklam så måste vi tänka oss att det är elever vi/ni diskuterar och inte erfarna läsare som er själva. Den kognitiva belastningen varierar markant mellan individer, samt vilket typ av text och språk. Tar den syntaxiska processen ,dvs att tolka orden, upp all energi och uppmärksamhet blir det inte mycket över till annat. Förståelsen och insikten kommer att var mycket liten oavsett hur djup texten är. Därför kan jag förstå att video, bild och ljud ger andra reflektioner.
Posted by: Sven | 20 november 2012 at 11:50
Jag vänder mig här i första hand till lärare som har ansvar för att elever ska lära sig läsekonsten. Många elever har just de svårigheter du antyder. Och just därför, menar jag, är det så viktigt att de lär sig att behärska just texters speciella egenheter. Att förstå sig på bild hjälper inte när man ska avkoda en text, lika lite som det hjälper att förstå sig på text när man ska tolka bilder på ett för detta medium adekvat sätt. Text är ett mera krävande medium än jag tror att de flesta "textkunniga" i vår alltjämt textfixerade kultur har riktigt klart för sig. Det har relativt höga inlärningströsklar, nivå efter nivå. Och just det märks nu allt mer i skolundervisningen, i alla ämnen. Samtidigt är text ett potentiellt mycket kraftfullare medium än bild/film, när det gäller att främja introspektion och tankeförmåga, eftersom det är tolkningsmässigt mycket öppnare. Det är öppnare därför att det engagerar individens egen "fantasikraft" på ett mera krävande men just därför också mera givande sätt, i förening med ett krav på medveten ansträngning att verkligen ge akt på själva orden, själva formuleringarna.
I andra sammanhang har jag argumenterat för en övertro på textmediet i det moderna samhället och här spelar mera ikoniska medier en stor roll för att bryta den textuella maktfullkomligheten. Detta hindrar dock inte att textmediet samtidigt har den positiva potential jag nu betonar.
Men, som sagt, för att lära sig att behärska textförståelse, särskilt på mera basala nivåer, anser jag att bild/film INTE är till någon hjälp. Man måste se och fokusera på de på sitt sätt rent hantverksmässiga aspekterna av själva textmediet.
Posted by: Per | 20 november 2012 at 12:18
Men frågan vi måste ställa oss varför lär dom sig inte lära i skolan. Man lär sig en massa saker men inte kosten att lära sig den skall man själv plocka upp genom övning eller? Nog om det, jag kan skriva en hel debattartikel, bok och föreläsnings serie om det.
Det finns ju flera saker man skall lära sig när man skall lära läsa. Det ena är att knäcka själva läsandet övergå från bokstaverande/ljuda som man kan sen 4 års ålder ungefär till att läsa ord.
Sen skall man ju förstå orden och även förstå meningarna med syftningar hit och dit.
Det är här jag tror det finns en mening med andra media, för att bygga upp ordförråd och förstå semantiken. Jag lyssnar till ljudböcker några böcker har jag även läs som vanligt både före och efter jag lyssnat på dom. Fakta böcker kan jag även lyssna på samtidigt som jag läser framför allt på engelska. De ger mig alltid en mycket större förståelse och jag kommer ihåg mycket mer av boken. Jag tycker faktiskt alla skulle pröva och läsa på detta viset. När det gäller skönlitteratur läser jag dessa nästan enbart som ljudböcker. Det största problemet är att ljudet inte slutar när jag stannar upp för att tänka efter, men då får man spola tillbaka så går det bra. Och jag inte bara tror utan vet att detta lyfter mitt vanliga läsande eftersom jag blir mer litterär. Sen tror jag att framför allt film/spel kan ha en väldigt inspirerande funktion. Spel tror jag mycket på eftersom man kan ha en mekanik som anpassar nivå till läsaren och ger hen en bra utmaning.
Posted by: Sven | 20 november 2012 at 14:37
Måste säga att jag inte är säker på att jag håller med Skolinspektionen sätt att se andra media, men betydelse det har dom.
Posted by: Sven | 20 november 2012 at 14:41
Man skulle kunna ha samma resonemang om att lära sig att skriva. Att skriva för hand är inte rickigt lika viktigt längre.
http://www.diu.se/nr3-04/nr3-04.asp?artikel=s6
Och det visar ju sig att stava inte är problemet utan att skriva men skall det hindra barn från att lära.
Posted by: Sven | 03 december 2012 at 10:13
Fel länk i förra kommentaren
http://www.diu.se/diu.asp?val=skruv
Posted by: Sven | 03 december 2012 at 10:21