Infontology

Att skapa sin personliga myt, del 2

En familj kom till oss med sin flicka i Stinky-tröja. För mig är Stinky en väldigt speciell karaktär, inte så mycket för sin odör som för sin (för honom) oproblematiska destruktiva envishet. Den här familjen hade ingen aning om det, och visste inte ens att han hette Stinky.

För den här familjen var Stinky en kul teckning. Jag skulle säga att han inte hade något värde för den här familjens (eller flickans) personliga myt. Det stör mig inte -- jag har medvetet låtit bli att återuppliva Mumin-dalen i min familj. Jag har massor av minnes-referenser till Mumin-böcker men de har inget värde för mig.

Det enda undantaget är när det är solglitter på havet. Då dyker lätt några homsor från Vem ska trösta knyttet? upp för min inre syn.

Tomas Axelson som jag skrev om i del 1 forskar om personliga myter och rörlig bild. För mig har inte just den rörliga bilden en särställning. Kanske är det viktigare att det gäller en populärkultur, i den meningen att den delas av många. Jag måste ta reda på om det verkligen är de "rörliga" egenskaperna hos filmen som för Axelson bidrar extra starkt till myt-potentialen, eller om det är så att filmens ställning inom (ungdoms)kultur gör den bättre att studera än andra kulturformer.

För mitt resonemang vill jag hålla mig till en avvägning mellan en kulturyttrings värde och dess tillgänglighet.

Den envise phiskaren

Idag blev jag återigen uppringd av någon från Windows teknikcenter i Los Angeles. Eller kanske var det inte det. Jag tror det var ett bedrägeriförsök.

Först pratade jag med en kvinna, som när hon hade försäkrat sig om att min (Windows)dator var på lämnade över till en man.

Den här gången visste jag lite mer vad han var ute efter, vilket är nödvändigt eftersom jag inte har någon Windows-maskin. Det är en liten utmaning att försöka låtsas utföra de kommandon bedragaren är ute efter och rapportera vad man ser…

Den som vill veta hur bedrägeriförsöket går till kan lyssna här:

Phish

Ca 14 minuter in i inspelningen lägger jag på luren. Då ringer bedragaren upp mig igen och skäller ut mig. Jo, nåt som känns lite obehagligt är att bedragarna sitter med både namn och adress till de som rings upp. De uppgifterna finns förstås tillgängliga på nätet för den som vill, men det är fortfarande obehagligt med uppenbara brottslingar som både säger "jag vet vad du heter" och "jag vet var du bor"…

Redan förra gången ringde jag Polisen, på uppmaning av Ny Teknik som tycker att alla såna här samtal ska polisanmälas. Efter att ha pratat med en trevlig polis kom vi dock överens om att jag inte gjorde någon anmälan, mest för att inte förslösa tid i onödan.

Bedragaren var uppenbart tekniskt skicklig, rätt bra på att övertala och betonade hur viktigt det var för mig att min dator blev fri från de virus han sa sig hitta på min maskin. Kanske klarar sig svenskar någorlunda från den här sortens lur eftersom den del av befolkningen som är tekniskt oerfaren i många fall inte skulle ge sig in i ett så långt samtal på engelska med en främling. Här är en som gick på bedrägeriet i alla fall.

Det är alltid lite kluvet att säga att folk ska vara skeptiska mot främlingar -- man måste ju kunna ta kontakt med folk man inte ännu känner utan att misstänkliggöras på förhand.

/Simon

Gemeinschaft och Gesellschaft

Det finns ett begreppspar i sociologin som är väldigt intressant. Det brukar benämnas som "Gemeinschaft och Gesellschaft" där Gemeinschaft benämner en geniun gemenskap och Gesellschaft ett kodifierat och "stelnat" samhälle, om jag nu ska försöka förenkla distinktionen lite.

Mitt försök här är att ta distinktionen och låta den lämna sociologin och bli till ett verktyg för mer allmän begreppsbildning. Resonemanget tog sin början redan i inlägget om begreppens och teknikens hype cycle, och är tänkt att fortsätta med ett inlägg om "institutionalisering".

Min främsta källa till kunskap om det här begreppsparet är Johan Asplunds bok Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft från 1991.

Grundtanken med begreppet i sociologin som jag förstår det är att beskriva ett faktiskt skeende, en historisk övergång från en sorts "gemenskap" till en annan. När man väl kommit över i Gesellschaft finns det inget lätt sätt att komma tillbaka till det sköna oreglerade tillståndet i Gemeinschaft, men i många kulturer verkar det finnas en strävan tillbaka, och alla kulturer verkar inte ha gjort övergången inom alla områden.