Det finns ett begreppspar i sociologin som är väldigt intressant. Det brukar benämnas som "Gemeinschaft och Gesellschaft" där Gemeinschaft benämner en geniun gemenskap och Gesellschaft ett kodifierat och "stelnat" samhälle, om jag nu ska försöka förenkla distinktionen lite.
Mitt försök här är att ta distinktionen och låta den lämna sociologin och bli till ett verktyg för mer allmän begreppsbildning. Resonemanget tog sin början redan i inlägget om begreppens och teknikens hype cycle, och är tänkt att fortsätta med ett inlägg om "institutionalisering".
Min främsta källa till kunskap om det här begreppsparet är Johan Asplunds bok Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft från 1991.
Grundtanken med begreppet i sociologin som jag förstår det är att beskriva ett faktiskt skeende, en historisk övergång från en sorts "gemenskap" till en annan. När man väl kommit över i Gesellschaft finns det inget lätt sätt att komma tillbaka till det sköna oreglerade tillståndet i Gemeinschaft, men i många kulturer verkar det finnas en strävan tillbaka, och alla kulturer verkar inte ha gjort övergången inom alla områden.
Det finns inte så mycket i Asplunds bok om vad som skulle kunna vara ursprunget till övergången mellan Gemeinschaft och Gesellschaft -- kan man tänka sig att den övergången görs till och med i ett samhälle utan skriftspråk? Ja, även där är det lätt att tänka sig att strukturer i form av ritualer blir "fasta" i sån utsträckning att människor gärna skulle fly från dem. Ett människooffer till exempel.
Kanske är det rimligt att anta att strukturer och ritualer har uppstått som en "krishantering", liksom språket självt. I ett samhälle där allting är som förväntat och det finns lätt tillgängliga resurser för överlevnad och fortplantning behövs inte mycket struktur och begrepp. Men om vardag och överlevnad är präglade av osäkerhet behövs robusta verktyg för planering, och de blir kraftfullare om man kan dela dem med andra deltagare i kulturen. Språket är ett sånt socialt verktyg.
Här kanske grunden till längtan tillbaka till ett oreglerat Gemeinschaft finns -- det blir också längtan till en förutsägbar värld fylld av "vin, kvinnor och sång".
Familjen är en av symbolerna för Gemeinschaft, medan Gesellschaft blir förknippat med en "alienation" (30). Gesellschaft är förnuft, medan Gemeinschaft är känsla.
Det är svårt att avgöra hur "stor" Asplund anser att övergången mellan Gemeinschaft och Gesellschaft behöver vara, men vissa av exemplen är samhällsomvälvande, som industrialiseringen. Jag tror att det i vissa fall kan vara bättre att försöka se övergången både som att den inträffar för en individ i taget, och för en domän i taget.
För mig blir det mer och mer naturligt att tänka mig begreppsparet G&G som kognitivt lika mycket som socialt. Jag tänker mig katalyseringen av övergången till Gesellschaft som ett brott i en tidigare symmetri eller jämvikt. När symmetrin bryts får man en återverkan både på den sociala verkligheten och på den kognitiva modellen som ska hantera den ändrade verkligheten. Det är en av de saker som gör att det är svårt att "gå tillbaka" när övergången väl har gjorts. Det har förstås också att göra med de "vinster" man kan uppnå i ett Gesellschaft, vinster som är svåra att uttrycka men kanske kan karakteriseras i termer av "stabilitet" och återvunnen förutsägbarhet.
Varje gång man "sätter ord på något" blir det lite mer av Gesellschaft och lite mindre av Gemeinschaft. Varje människa som kan möta en annan människa utan att kategorisera henne som "potentiell kund", "utlänning" eller något annat, och i stället kan se människan som individ bidrar till att det hålls kvar ett litet Gemeinschaft som annars riskerar att försvinna.
Det finns en underlig referens i Asplunds bok, nämligen när han på sid 113 refererar till Pirsigs Zen och konsten att sköta en motorcykel. Det är inte underligt att referensen finns i boken, men när den kommer är det i kapitlet om J. D. Salinger och österländskt inflytande. Han skriver liksom i förbigående att det finns en koppling mellan den österländska vågen och en gesellschaftskritik.
Johan Asplunds böcker är ofta en ren njutning att läsa, och de har ofta också den goda egenskapen att de är relativt korta. Kanske är det därför som Asplund nöjde sig med en referens en passant till Pirsig. I mitt tycke finns det en hel bok att skriva om kopplingen mellan begreppsparen Gemeinschaft och Gesellschaft (G&G) å ena sidan och Pirsigs romantiskt och klassiskt (r&k) å den andra.
Jag vill inte säga att de två begreppsparen representerar samma sak, men att de är så lika att det är omöjligt att förbigå likheterna när man väl har sett dem… När jag kallade Gesellschaft för förnuft och Gemeinschaft känsla ovan skulle jag lika gärna ha kunnat prata om Pirsigs klassiskt och romantiskt. På sidan 68 och 69 i Alba-utgåvan av Zen… ges en översikt över distinktionen romantiskt-klassiskt.
Jag tror att jag måste läsa Zen… en gång till för att kunna relatera ordentligt till båda begreppsparen. Kanske skulle man i stället leta upp en läsbar österländsk källa i ämnet. Den enda jag har nosat på i genren är J. Krishnamurti som om jag förstått honom rätt skulle kalla Gesellschaft (och den klassiska hållningen) för våld. Kan bli en spännande begreppsutveckling.
Det är tur att jag aviserat en fortsättning på det här resonemanget annars hade jag aldrig vågat sluta här.
/Simon
Mycket spännande! Använder Tönnies begreppspar i min egen avhandling om svenska fildelare. Påtagligt är ju att i samhällen som kännetecknas av stark Gesellschaft (arbetsdelning, instrumentalisering, avspaltning) så dyker ju samtiigt Gesellschaftskritiken upp som ett brev på posten.
Kan det alltså vara så att nutidens drömmar och ideal om "det äkta" (allt från surdegsbakning, ekologisk produktion och lokal organisering till familjesfären och den romantiska kärleken) egentligen är uttryck för en dyrkan av Gemeinschaft som följer av samhällets allt starkare, eskalerande inordnande under Gesellschaft? Det är denna tankegång som är en av de centrala i min och Eric Schüldts bok Framtiden.
Ju mer vi inlemmas i pyramiden, desto starkare blir drömmen om ett "utanför".
Posted by: Jonas | 01 oktober 2012 at 13:13
Ja, man hoppas ju på ett sätt att det är som du föreslår, att om det är en "pyramid" så vill man ut ur den.
Samtidigt finns det säkert såna här strukturer som bara är "nyttiga" i den bemärkelsen att de inte ger något obehag, och jag tror att det man målar upp som Gemeinschaft väldigt ofta idealiseras.
Om man går Pirsigs väg genom begreppsdjungeln vill jag alltid bo på en öde ö med en med klassisk personlighet snarare än med en med romantisk...
Om vi tar samma exempel med Tönnies' termer vore det skönt med en Geminschaft där på ön, med surdeg och allt, och skulle kännas som overkill med ens en enda liten Gesellschaft-struktur... :-)
Posted by: Simon | 01 oktober 2012 at 19:03
Ett annat begreppspar i samma anda är Mythos och Logos. I samband med dessa är det vanligt att se en avgörande övergång under antiken, vilken innebar en tankemässig rationalisering av ett mera ursprungligt mytiskt/associativt, inte så logiskt tänkesätt.
Jag använde f ö själv Asplunds bok i en kurs om rationalitet och modernitet förr. Jag brukade bl a konkretisera kontrasten/komplementariteten med hjälp av den konkret inriktade kommunikationshistorien hos Walter Ong, i boken Muntlig och skriftlig kultur. Anthony Giddens modernitetsteorier hade också sin plats.
Det finns nästan oändligt mycket litteratur om det här diskussionsområdet. En av de intressantaste på senare tid är The Master and the Emissary av Iain Mcgilchrist (länk i boklistan här bredvid). Här finns mycket kött på benen, kan man säga (en rent fysiologisk förankring), men det är en TJOCK bok ;-)
Posted by: Per | 03 oktober 2012 at 12:59