Jag skulle vilja börja prata på ett sansat sätt om de stereotyper/mytologier vi omger oss med, och hur de styr oss. Jag tror inte på en Gud som en verklig varelse och det bidrar till att jag inte tycker att den religiösa mytologin ens tillnärmelsevis fyller det behov av mytologi som ett samhälle har.
Samtidigt har den (natur)vetenskapliga begreppsapparaten inte mycket att komma med vad gäller den sortens mytologi som kan ge styrsel åt människors liv.
(Vetenskap är en otroligt bra mekanism för att pröva hypoteser och svara på frågor, men sen måste kulturen värdesätta vetenskapen och resultaten för att det ska bli användbart som styrinstrument.)
När jag ser barn växa upp är det uppenbart hur stort behovet är av historier att berätta och att referera till, och tänker jag till med en språkforskares begreppsapparat känns det som att hela språket skulle falla samman utan de gemensamma historier om vad som är viktigt, rätt och fel som jag skulle vilja kalla vår mytologi. Eller kanske vår kultur.
En del av mytologin är historier från böcker, levnadsöden från släkt och bekanta. En annan del kommer från filmer och spel -- den delen var inte så viktig under min egen uppväxt, men desto viktigare för den som växer upp nu.
Exempel på mytologier
Låt mig ta några för mig närliggande exempel på mytologier: Emil i Lönneberga, Star Wars, James Bond, Vilda Västern, Mumin, Huset Ardens gåta.
Kanske skulle de här kallas "synliga mytologier", för de ligger så långt ifrån vår vardag att vi fortfarande kan se dem och prata om dem. De bidrar med levnadsöden och nån gång då och då smyger sig något från dem in i våra vardagsliv. Jag tänker ibland på Douglas Couplands Mikroslavar, där det var en kille som surade på sitt rum, och de andra blev tvingade att hitta "platt mat" som han kunde käka, för då kunde de skicka in maten till honom under dörren. "Platt mat" är en liten mytologi-bit ("mem" om ni vill) som finns vilande i mig och som jag nog skulle plocka fram om det behövdes.
Det finns en hel del mytologier som är "synliga" och möjliga att diskutera under en viss del av vår levnad och osynliga sen, när de har blivit inarbetade, som att äta vitaminer, borsta tänderna eller klä sig fin på ett bröllop. Även sådant som har blivit självklart i vår kultur, som att borsta tänderna, är ju bara ett kulturellt ställningstagande som hänger ihop med en väv av "historier".
Rena vilda västern
I ljuset av det här finns det också anledning att titta på några av de mytologier vi omger oss med. I somras var jag med familjen på High Chaparral. Det var högklassig underhållning kombinerat med att kunna dyka ner i westernmiljöns värld och värderingar.
När vi gick omkring på området var det ofta omöjligt att skilja personalen från besökarna. Det var massor av människor som gick klädda i tidstrogna kläder och levde sin roll för en dag eller två. Det var uppenbart att westerntemat var viktigt för många av människorna där, på ett existentiellt plan. Det var inte längre en "utklädning".
Det finns förstås massor av sätt att tolka exempelvis en westernfilm, bland annat baserat på vilken roll man lever sig in i. Är jag själv räddaren som kommer i sista sekunden och ordnar upp allting, eller är jag den som kan göra som jag vill eftersom det alltid finns någon annan som kommer och ordnar allt, eller känner jag bara att jag lever vind för våg i ett laglöst samhälle? Samtidigt finns det element som jag tror är fundamentala för i princip alla sagor och myter, som en uppdelning i ont och gott.
En personlig myt
Jag mindes ett radioprogram med religionspsykologen och -sociologen Tomas Axelson för några år sen, letade upp honom på Högskolan i Dalarna och mailade och pratade med honom. Det visade sig att det här området är precis hans fokus. I exempelvis den här artikeln Människans behov av fiktion skriver han om hur människor tar filmer och låter element ur filmerna styra sina liv i olika situationer. Han lånar termen "personlig myt" från McAdams. Den personliga myten är den som varje person skapar sig om sitt liv.
Axelson menar att film är en viktig komponent för alla som idag skapar sig en personlig myt. Jag håller med men tror att man måste se hela medie-ekosystemet av böcker, spel, lekar, filmer etc. Att Axelson har fastnat vid filmen kan ha att göra med att den lätt blir ett "socialt objekt" -- det går att referera till den i samtal i den gemenskap som sett filmen (eller hört tillräckligt om den för att förstå referenserna). (Mer om detta i del 2.)
Axelsons artikel blir en bra ingång till att diskutera både det emotionella och det kognitiva i filmer och myter. Det finns ett intressant citat i början av artikeln som också berör modeller för lärande. Det handlar om en film om klimatförändringar:
En brittisk studie analyserade sambandet mellan fiktionsfilm och människors föreställningar om klimatförändringar och på vilket sätt människor gjorde explicita eller implicita kopplingar mellan filmupplevelser och sin egen samhällssituation (Lowe et al. 2006).
Resultatet var motsägelsefullt då publikstudien i fråga kunde visa hur publiken både emotionellt och kognitivt aktiverades genom en påkostad dramatisering, samtidigt som en fiktionalisering i klassisk Hollywoodtappning också bidrog till att skapa förvirring kunskapsmässigt, då publiken hade svårt att avgöra var gränsen gick mellan fakta och fiktion (Axelson 2010).
Jag antar att filmen om klimatförändringar har som syfte att fördjupa vetenskapen om klimatförändringar genom att skapa en historia (eller myt) om klimatförändringarna. "Myt" i den här bemärkelsen betyder ju inte nödvändigtvis att det är något uppdiktat, utan att det är något som går att knyta till andra element i kulturen.
Det anknyter till exemplet med att borsta tänderna från början av inlägget. Om vår kultur hade valt att prioritera lite annorlunda kanske ingen hade borstat tänderna. Då hade man sagt "Livet är för kort för att borsta tänderna", som man nu säger om en massa andra saker.
Självklart finns det vetenskapliga belägg för varför man bör borsta tänderna, men det är så mycket som det finns vetenskapliga belägg för som ändå inte prioriteras, som daglig fysisk träning, eller att sova ut varje natt. Det kunde mycket väl vara lika oacceptabelt att komma trött till jobbet som det är att komma med matrester i tänderna.
Samtalet som förs inom vår kultur bestämmer vad som är acceptabelt, förbjudet, önskvärt och tvingande att göra.
Det här inlägget fortsätter i del två och del tre.
/Simon
Some thoughts about the delusion of god/s and faith over fact and the need for compassion DAMMIT!
We humans...Aww... we humans with our intuition and our frontal cortex, our for survival necessary capacity for compassion
and love for what ever living sparkle we stumble upon...
We are very empathic, only empathic culures have survivive...we have grown to understand eachother deeper and on surfaces and more...at some point this evolutionary ability starts to grow over the family the village the town the country the world and we all meet eachother tending this ablity so it differs, and we invent god/s.
Later,or right behind, power enters and see its opportunity and hippocriticle truth appear and grows in to a big stink and confusion.
And-if lucky- perhaps a reformer or a process among the people enters and get generosity and kindness up and runing again.Doing so by demonstrate the truth that seemed lost but still live inside everyone.
If this had not happend the people may disapear from the surface of the world.The powerful religion 'win or lose' can not solve things very well. Seem to just move
conflict and problematic contexts or situations around.
But if lucky a process or a reformer would be able or by accident to remind about the truth about compassion, inbedded in us all!
Dont be a dick. Be nice. Thats how simple it is. COMPASSION DAMMIT!
Sometime this reformator (or several reforming proceses) get to be deity, revered over time, we tell tales and all of a sudden a deity is born.
Mothers and fathers instill it close to the childrens heart and the dance goes in a new direction but with a delusion of the supernaturel.
And now when we need to tend to a really large tasks for survivre we would need a reformator but the faith over facts people wont listen.
They have the end of the world and there heavenly eternety praising the lord. Seem a little boring but it beats being tortued for ever.
The fiscal economic powers wont help or are not able to since they dont want to or at all understand the task at hand, in any case
they must count and recount all they possesions in relation to whatever move needs to be done.
We are free. Free to own. Its a right.
But the fredom to own, fences in all other fredoms possible.
The the powers to be must prohibited to attend because of their corrupt nature
and there is no room for more theft.
They have the machinery and range but they just
cant not do it.
The internet could be such a possible process, i hope. Oh i realy do.
epi...
/.../
Im losing a battle, i know it.
When you know your right you get tempted to fight.
But,
against the 10 000 layers of backstabbing and calculated deceptions by
the religions and the cult of 'win and lose', competing is not an option.
Writing this is to go to battle.
We need to start to solve problems, not just win or lose.
Another thing..
'job' isnt sacred.
'job' are not our savior.
'job' can be empty and meaningless, a must locking
all your creativity down.
Then it turn you empty and meaningless.And you start feeling self contempt.
Go get a beer wont you!?
Have one on the house.
Rotschild's buying.
Take two, no six, eighteen.
Bye.
/.../
Jim Björklund
2012-10-19/20
Posted by: Jim Björklund | 20 oktober 2012 at 06:34