Infontology

Pedagogisk antologi

Om man ska kunna avgöra om ett visst pedagogiskt hjälpmedel är bra eller inte måste man ha en pedagogisk grund att stå på, och det är svårt. Jag har i min verksamhet som (universitets)lärare stött på alla möjliga modeller av lärande.

Det finns enorma skillnader i kunskapssyn mellan exempelvis universitetslärare, bara man skrapar lite på ytan och börjar diskutera. Med det här inlägget vill jag föra fram några pedagogiska hörnstenar som jag är övertygad att man kan bygga vidare på.

För varje av dessa grundläggande pedagogiska exempel är det viktigt att se vilka begränsningar de har. Några funkar bäst för vuxna lärande, några funkar inte för färdighetsträning, etc.

Min intention är att uppdatera det här inlägget när jag hittar fler sådana här grundläggande texter.

"Ingen kan lära sig tänka utan att ha något att tänka på."

Brain Rot av Theodore Gray, en av grundarna till Wolfram/Mathematica. Texten har jag redan skrivit om här. Texten uppvärderar lärandet (som en motiverande faktor i sig). Man får inte göra lärandet för lätt, och man får inte belöna lärandet på fel sätt, exempelvis genom att låta eleven spela ett spel som belöning. Då uppvärderar man spelandet och nedvärderar lärandet.

Dessutom vänder sig texten mot det här att bara lära sig en "modell", i stället för att lära sig fakta (som ibland upplevs som alltför kortlivade). I en tid av snabb förändring är det frestande att bara lära ut mönster och modeller, men Gray är (liksom jag) övertygad om att man måste lära sig de grundläggande fakta för att kunna lära sig tänka. Om fakta sen ändrar sig måste man lära om.

En viktig komponent i lärande är att motiveras till att hitta problemet

Dan Meyer är en mattelärare som argumenterar för hur viktigt det är för eleven att själv hitta problemet som ska lösas. Han vänder sig mot uppgifter som går ut på att ta en formel och ett par värden och se var värdena passar in. I stället gör han videofilmer, till exempel av någon som fyller en vattentank med sexkantig bas. Vattnet strömmar långsamt in i tanken och till slut tänker eleven "Men hur lång tid kan det ta att fylla den där tanken". Då har eleven hittat problemet som ska lösas!

Har skolan inte lämnat jordbrukssamhället?

När den svenska folkskolan infördes 1842 var det stora flertalet av svenskarna bönder. De levde på en gård och visste (i den praktiska bemärkelsen av ordet) allt om sådd och skörd, djurskötsel och jordbruksmaskiner.

Jag skulle gärna läsa en historisk text om hur man motiverade skolans införande på den tiden, men en sak är jag rätt övertygad om -- det fanns ingen undervisning i det som var självklart på gården, just för att alla kände till det. I stället lades fokus på teoretiska kunskaper och läsning och skrivning som verktyg för att kunna planera bättre och slippa göra om samma misstag om och om igen. Få människor idag förstår hur stor omvälvning det här måste vara för samhället.

Det jag vill sätta fingret på nu är vad som sen hände när jordbrukssamhället och även industrisamhället har genomgått en transformation till det samhälle vi har idag, och som inte fått något namn ännu. Det är inte längre samma saker som är självklara för eleverna genom deras liv utanför skolan.

En möjlighet att se på skolans "uppdrag" är som att den ska komplettera den kunskap som eleverna ändå får. Är vi ense om detta är det tydligt på många områden vilka kunskapsluckor som skapas i dagens skola, och med den historiska tillbakablicken kombinerat med en extrem teknisk utveckling de senaste åren blir det svårt för skolan att hänga med, inte bara vad gäller datorer utan även med övrig teknisk utveckling. Ta bara bilen som ett exempel. Men den svenska skolan är ändå mycket framsynt som har kvar slöjd.

En annan möjlighet att tolka skolans uppdrag är att den ska se till att vi får kunskap om det som är grundläggande förutsättningar för samhälle och kulturliv.

Det som fick mig att slutligen skriva det här inlägget var en tweet som pekade till en artikel om kycklingar ur köpta ägg, som avslutades av denna koncisa sakupplysning:

"För att ägg ska utvecklas till kycklingar krävs att de befruktats av en tupp."

Det påminner om en sån här lapp med instrutioner om när man ska äta sitt päron… "Ripe when yields to gentle pressure".

Det är lustigt hur de här sakerna kan ha hamnat över diskuterbarhetshorisonten, och intressant att se vilka starka reaktioner man får när man lyfter upp fenomen över den horisonten.

(Självklart är rubriken på inlägget menad som lite provocerande, men jag tror verkligen att det här med vilka saker som är självklara vid ett givet ögonblick och hur det ändras med samhällsutvecklingen spelar stor roll för skolans möjligheter till relevant undervisning.)

/Simon

Fantasi, ekologi och det artificiella livet

[Jag kan inte motså frestelsen att avslöja, att nedanstående text är en sammanfattning, utan väsentliga ändringar, av en text jag skrev för seminarie- och undervisningsändamål 1997. Lite deprimerad/stimulerad kan jag bli av att den känns lika "framsynt" fortfarande, fastän den vid det här laget, tycker jag, snarare borde kännas "självklar"...]

Den största utmaning vi står inför, såväl på det individuella som på det överindividuella eller organisatoriska planet, har att göra med vår visionära eller imaginativa förmåga. I en viss mening innebär detta, att förnuftet eller det rationella tänkandet måste ses som ett instrument att begagna sig av, snarare än som självständig sannings- eller ordergivare att rätta sig efter. Med den engelske poeten Shelleys ord: "Reason is to imagination as the body to the spirit, as the shadow to the substance." (A defence of poetry, 1821). För att kunna manifestera sig måste vår föreställningsförmåga många gånger "inkarneras" i rationella tankeoperationer, eftersom vår medvetna intelligens inte kan ha något okroppsligt inflytande på saker och ting. Av detta följer emellertid inte, att vi människor i första hand är rationella snarare än fantiserande och "imaginerande". Vår ande eller intelligens är inte bunden till vad som vid ett givet tillfälle uppfattas som förnuftigt, eller som fysiskt möjligt. Alltså är inte allt som i någon mening är verkligt en fråga om ekologi och ekonomi (fattade i fysisk mening), även om mycket är det. En lika väsentlig aspekt av verkligheten är vår visionära föreställningsförmåga, ty det är på denna allt konkret, avsiktligt handlande beror.

Internetinfrastruktur som kultur! Äntligen!

När vi började arbetet med Infontology var en av de första observationerna att den enorma framväxande Internetkulturen fick så liten plats i vanliga medier.

Vi spanade en del mot andra länder och konstaterade att exempelvis New York Times hade mycket mer intressant i skärningspunkten mellan den nya tekniken och "vårt sätt att leva" (som är en av mina definitioner av "kultur").

I söndagens Dagens nyheter ägnas omslaget och fem helsidor i Kulturdelen åt ett reportage om internetinfrastruktur -- en ceremoni för signering av en krypteringsnyckel för DNS (grovt uttryckt).

Både Per och jag har pratat med en mängd tidningsredaktörer som varit ganska låsta av den traditionella uppdelningen i olika avdelningar i dagstidningarna, och då har ändå de artikelförslag vi presenterat varit väldigt mycket mer "humanistiska" än det relativt tekniska reportaget i DN.

Jag har förstås noterat hur många twitter- och bloggtrådar tas upp i olika tidningsartiklar, och också hur exempelvis Svenska dagbladet har haft en del artikelserier om internettet, men det här skulle jag säga är något helt annat.

Jag skulle ge väldigt mycket för att få höra diskussionerna på Kulturredaktionen på DN om det här reportaget, och hur det gick till när någon slutligen bestämde att det skulle publiceras.

Det är glädjande att se hur det som är betydelsefullt för människors liv idag får en rättmätig plats i dagstidningsmedier.

Men om jag ska vara lite gnällig och ha synpunkter på det aktuella reportaget tyckte jag att det fick alldeles för mycket plats givet vad det handlade om. Det finns många fler intressanta saker att berätta om hur internettet fungerar, och vad vi människor tror om dess funktion…

/Simon