"Läraren blir viktigare med IT i klassrummet" skrev vi på internetdagarna.se för ett par år sedan. Mot den bakgrunden är det intressant att betänka nya lärarlösa möjligheter. I november rapporterade PhysOrg om "livslångt lärande som anpassar sig till dig". Va? säger jag. Är nu lärandet och jag två skilda saker plötsligt? Vad menas? Det sägs handla om "an adaptive learning platform that can follow you through school, university, your career and even when you learn a new hobby". Det låter ju minst sagt omfattande.
GRAPPLE heter projektet (Generic Responsive Adaptive Personalized Learning Environment) som är finansierat av EU. Grundtanken är att utvidga tillämpningsområdet för "learning management systems (LMS)", på svenska "lärplattform". Sådana används på många håll av olika utbildningsanordnare. Syftet med GRAPPLE sägs vara att integrera LMS med idén om "adaptive learning environments" (ALE). Resultatet ska inte vara bundet till ett givet LMS utan följa individen genom livet: "As adaptation requires that the system gets to know the learner as well as possible, the learner’s “profile” should not be confined to a single LMS but move along with the learner."
Vad jag kan begripa blir det som ett sorts individualiserat "växande" interface som kan kopplas till olika digitala/internetbaserade tjänster, allteftersom, och som följer individen. Projektets översiktstext är full av jargong och ganska ogenomtränglig för vanliga dödliga, men en formulering står ut (för mig i alla fall). Projektet sägs ha väckt
new research questions for future projects: Which way of use of this generic technology “guarantees” improvements in learning outcome? How can learning be improved by using learner information obtained in one course in another (follow-up) course? How can the use of an adaptive course be fed back into the authoring process to improve future versions of a course?
Här avslöjas, om inte förr, en höggradigt instrumentell syn på lärande. Människan framstår som en sorts funktionell enhet vars "lärande" ska "förbättras" kontinuerligt. Denna lärandeförbättring har en av individen, på något underligt vis, kvasioberoende existens, samtidigt som koncepet "säljs" i termer av att "learner initiative and curiosity are leveraged to enhance the educational experience". Det rör sig, som jag ser det, om en instrumentaiserad individualisering av lärandeprocessen. För mig som anser att verkligt lärande, insikt och kunskap värd namnet, inte kan instrumentaliseras gör alltihop ett förfelat intryck. Det kan vara just en sådan här sak som behövs, om ambitionen är att alltmer integrera oss i en maskinellt administrerad värld, utan övergripande gemensamma bildningsmål. Men att tala om lärande i sammanhanget framstår mer och mer som en eufemism i så fall. En sorts antikultur helt enkelt.
/Per
PS. Tack till Marcus Nilsson för tipset.
Comments