Det är något magiskt över Tintin, vartenda streck känns som att det sitter på det enda möjliga stället. Det är för mig en av de få serier där det känns som att jag tittar genom rutan in i en verklig händelse. Ett klart fall av "suspension of disbelief".
När jag för något år sen upptäckte att Artcurial regelbundet har auktioner där de ropar ut serieteckningar drömde jag om möjligheten att köpa en originalteckning till en serieruta, men inte förrän idag när jag fick katalogen till den dedicerade Hergé-auktionen 26 november slog det mig hur speciella skisserna är. Som det här bladet med några studier till Det svarta guldet.
Har man läst albumet många, många gånger känner man genast igen rutan där Abdallah biter Tintin i handen. Skisserna är väldigt långt från de exakta teckningarna i albumen, men kanske är det även i skissen så att varje streck sitter på det enda möjliga stället… :-)
/Simon
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.