I serien "Tävlingen om eleverna" rapporterar Sydsvenskan idag om en trend mot å ena sidan högre skolbetyg och å andra sidan sämre kunskaper, alltså: samtidigt som medelbetygen ökar så sjunker den kunskapsnivå som dessa antas representera (se också här). Orsaken verkar vara konkurrens om eleverna och det är mest märkbart på gymnasienivå. Med dagens utbredda nonchalans vad gäller verklig kunskap och verklig förståelse är detta inte ett dugg förvånande, skulle man kunna säga. Men ett sådant lite kverulantiskt yttrande missar poängen med fenomenet.
Sanningen ryms snarare i denna mening: "Konkurrens på en marknad ska i teorin leda till att kunderna i högre grad får sina önskemål tillgodosedda." Problemet ligger inte i konkurrensen, utan i önskemålen och det system som underblåser dessa önskemål. Vad är då elevernas önskemål när de söker till/går på en gymnasieskola? Höga betyg är en viktig faktor. Om du blir varse att du kan få högre betyg med mindre ansträngning på ett ställe än på ett annat så väljer du förmodligen det förra. Men det förutsätter förstås att det finns en informell "policy", på tillräckligt många skolor, att eftersträva "generösare" betyg. Och så tycks verkligen vara fallet: "Var femte lärare har pressats att sätta högre betyg än eleven är värd. Det visar en undersökning som Lärarnas riksförbund har gjort." Och: "Påtryckningar är vanligare i kommuner där det finns många friskolor, eftersom konkurrensen är större." Slutsatsen tycks då bli: Det är konkurrensen som är boven. Men det tror alltså inte jag. Felet är vad man, i så fall, konkurrerar om. Det är betygen som är boven.
Och här är varken grundskola eller gymnasium de enda kålsuparna. På universiteten råder sedan länge, särskilt i mera kvalitativt inriktade ämnen (humaniora, samhällsvetenskap) men inte bara där, en motsvarande tendens att vara "snäll", eftersom institutionernas resurser är bundna till något som kallas "genomströmning". Ställer man för höga krav minskar antalet godkända examinationer och institutionen får mindre pengar. Om gymnasierna "levererar" studenter som kommer in på universitet och högskolor tack vare generösa men missvisande betyg, så innebär det förstås att man nästan tvingas sänka nivån även på eftergymnsiala utbildningar. Det blir en nationellt självförstärkande effekt som nu tydligen nått alarmerande proportioner.
Jag skulle säga att den fundamentala orsaken till alltihop är att man i alla led och på alla nivåer fäster större vikt vid en ytlig och nu närmast fiktiv mätbarhet än vid innehåll och faktisk kompetens. Samma trend yttrar sig inom andra samhällssektorer som "kvalitetssäkring", standardiserad "certifierng" och allsköns kvantitativa "utvärderingar". På detta sätt kan man konstruera en bild av att man gör något som kan visas upp i form av till synes jämförbara siffror. Allt i någon sorts abstrakt effektivitets namn. Det egentliga innehållet, det substantiella värdet, det mänskliga eller verkliga syftet med verksamheterna kan inte fångas in i dessa termer och tenderar därför att försvinna ur blickfältet och snart har vi kanske inga ord för att tala om det ens.
Vad man i utbildningsvärlden skulle kunna göra för att råda bot på de här avarterna av en tilltagande pseudobildning, är att avskaffa betygen och införa genuint krävande inträdesprov på högre nivåer (gymnasium och universitet/högskola). Det skulle leda till ett helt annat fokus. Man skulle bli tvungen att fokusera på faktiska prestationer, utifrån de kriterier man sätter upp, vilka -- för att inte göra ett nytt misstag -- skulle behöva vara jämförelsevis stränga. Då skulle skolorna konkurrera om vem som levererade de kunskaps- och färdighetsmässigt starkaste eleverna. Och innan något sådant skulle vara möjligt över huvud taget, skulle man bli tvungen att tänka igenom vad man verkligen behöver kunna i olika ämnen. (Det bestämmer de som kan.)
Men så kommer det inte att bli. Nuvarande former kommer att fortsätta och eftersom verkligheten obevekligen sållar i vilket fall som helst, så kommer denna sållning i stället att ske i ett senare led, i form av mindre kvalificerade medborgare, mindre konkurrenskraftig arbetskraft. Allt medan man inbillar sig att man har ett "bra" utbldningssystem.
/Per
Ja, återinför studentexamen. Är Sverige ensam i världen om ett system med konkurrens mellan skolor utan kvalitetssäkring? Man förlitar sig blåögt på lärarnas yrkesheder. Men tänk om man skulle ha ett liknande system där trafikskolorna fick ge ut körkorten själva. Det är väl uppenbart för alla att det inte skulle gynna trafiksäkerheten.
Posted by: Pieter Kuiper | 18 november 2011 at 11:53