Jag följde ett tag olika tjänster som hanterade hur man hanterar internettjänster när människor dör. Samlar lite bokmärken här.
Nu är det nästa steg -- vad händer när ens "älskade" robot dör? Wired har intervjuat forskare i människa-robot-interaktion för att förstå vad som är troliga reaktioner till att robotar "slutar fungera". (Länk via Putting people first.)
Det finns en del designers som börjat visualisera en anpassning av vårt mänskliga samhälle till att innefatta robotar. Det finns lite diskussion om det här på Google +. Som Janne skriver där så är det lätt för oss människor att antropomorfisera även så enkla maskiner som bilar, och jag håller med honom om att det blir mycket lättare med maskiner som avsiktligt gjorts ännu mer lika människor. (Min första bil körde jag med till Limhamn för att den skulle få se havet när den fyllde 20 000 mil…)
Sherry Turkle hör till dem som har studerat människans emotionella bindningar till robotar, bland annat sen de börjat användas i äldrevården, som sällskap. (Även i Sverige, åtminstone som försök med robotsälen "Paro".) Turkle är måttligt förtjust i användningen. Men kanske vi har lättare att acceptera en sån användning om vi exempelvis också får en mer långvarig användning av gosedjur. Vi kanske inte ska lämna den tröstande effekten hos en älskad nalle, ens vid vuxen ålder. Eller vi kanske inte blir vuxna längre i den bemärkelse vi blev det för 30 år sen (och det har i så fall väldigt lite med digital teknik att göra).
Artikeln i Wired länkar till en liten film där folk får instruktioner att "döda" en robot. Intressant att se de olika personernas rörelsemönster -- några slår till som om det var vilken bråte som helst, några klarar det inte. En person kallar forskarna för omänskliga och sjuka…
/Simon
Comments