Tidskriften Framtider 2/2011 har några intressanta artiklar. Den mest spännande heter "Den blinda finansmarknaden", skriven av Ulf Johanson, Roland Almqvist och Johan Henningsson, alla ekonomi-forskare. Hela tidningen finns att ladda ner som pdf.
Titeln syftar egentligen på en välskriven artikel av Andreas Cervenka från i mars, ursprungligen i Svenska dagbladet, kallad "Blindsegling på börshavet", där Cervenka kritiserar bristen på koppling mellan det ekonomiska värdet på en aktie (eller annan tillgång) och vad aktien representerar. Bland annat tar han upp "passiv förvaltning", "att låta sina pengar med hjälp av en dator slaviskt skugga ett matematiskt uträknat tvärsnitt av marknaden".
Passiva datorförvaltare är långt billigare i drift än sina mänskliga förlagor. När undersökning på undersökning dessutom visat att så kallade aktiva fonder inte lyckas prestera bättre än indexmaskinerna blir valet enkelt. Frågan är hur det blivit så.
Kanske avgjordes det den dag som någon bestämde att index är den enda viktiga måttstocken på framgång när det gäller att placera pengar. Rent matematiskt kan ju inte alla slå index och rädslan att hamna på fel sida av snöret har skapat en global indexfixering som tycks överskugga allt annat.
Tanken att priset är den avgörande faktorn är ju grundläggande för ekonomisk teori, men den vilar på en grundläggande tautologi (som jag skulle behöva Alf Hornborg till hjälp för att klarlägga).
Automatiska placeringar på börsen (algoritmhandel) diskuteras ofta idag, och ett aktieinnehav på New York-börsen varar idag i genomsnitt i 22 sekunder. Frikopplingen av en akties kurs från det underliggande värdet på företaget är delvis frikopplat från automatisk aktiehandel, men för mig är det tydligt hur denna frikoppling är en av de faktorer som starkast bidrar till möjligheten till automatisk aktiehandel.
Självklart är det möjligt att bygga in andra värderingar i en handelsalgoritm. Kravet på värderingen är bara att den går att översätta entydigt till ett numeriskt värde, så att algoritmen kan hantera den. Som exempel på andra värderingar som finns redan idag är "kreditvärdighet". När USA för ett tag sen fick sitt kreditbetyg sänkt diskuterades det att många fonder skulle vara tvungna att sälja av amerikanska statsobligationer eftersom det i deras stadgar stod att de behövde en viss andel placeringar med högsta kreditvärde.
På liknande sätt agerar förvaltare av exempelvis "etiska" fonder, och det skulle vara möjligt att skapa indexeringar av exempelvis långsiktighet, klimatpåverkan eller arbetsmiljö, som skulle vägas in när algoritmerna avgör vad de ska satsa på. (Ett problem är att algoritmerna snabbt blir "osynliga" och deras konsekvenser svåröverskådliga. Det är också olika saker som värderas olika vid olika tidpunkter. Idag är klimatpåverkan viktigt, men var det inte för 30 år sen. De olika faktorerna som ska vägas in är resultatet av mycket komplexa kulturella och politiska diskussioner och beslut.)
Mot bakgrund av detta, nu till Framtider-artikeln!
Johanson, Almqvist och Henningsson har ägnat sig åt lite sociologisk ekonomi-forskning och studerat den konceptuella klyftan mellan företag och finansmarknad. Detta i syfte att förbättra kunskapen om hur finansmarknaden fungerar.
Författarna redogör för finansteorins bild av finansmarknaden som en informationsmarknad, och att innehållsrik information ska ge bättre beslutsunderlag. Kärnan av artikeln är att finansmarknadens investerare inte hanterar informationen på ett ändamålsenligt sätt:
För det första har den egna organisationens logik och kultur stort inflytande över enskilda investeringsbeslut. För det andra växer bland investerarna fram ett antal generella uppfattningar (berättelser) om vissa företag. Slutligen litar investerarna blint på finansteorins mantra om rationellt betingade marknadspriser och att marknaden alltid har rätt.
I det här sammanhanget är det anledning nummer två som jag tycker är mest intressant, och resonemanget utvecklas också lite i artikeln. Det handlar alltså om hur investerarna skapar sin egen "berättelse" om företagen de investerar i, och att den berättelsen i forskningen framstår som ganska avvikande från den bild som företagen ger (eller vill ge) av sig själva. "Både fondförvaltarna och företagen är hemmablinda och har svårt att förstå den andra gruppens perspektiv." En intressant form av ekonomiforskning. Skulle vara spännande att se mer praktiska exempel på skillnaden i begreppsapparat hos de två grupperna.
/Simon
Comments