Ö-riket

Tillbaka efter en veckas avkoppling på en fascinerande oexploaterad ö(grupp) på Västkusten. Öckerö kommun ligger trekvart ut från Göteborg, inklusive en kvarts färjetur, och består av tio bebodda öar.

Med tanke på hur kompakt och lättillgängligt allt var, med välorganiserade badplatser, fisketurer, småbåtshamnar, skolor, bagerier och kommunhus, hade jag väntat mig mycket mer turistexploatering. Och kanske framför allt med tanke på närheten till Göteborg.

Det är kanske bara allmän sammanhållning som har skapat detta. Två gånger har man röstat nej till broförbindelse till fastlandet.

En faktor skulle annars kunna vara kyrkornas ställning på öarna. 2009 fick Öckerö som sista kommun i landet ett eget Systembolag, vilket tillskrivs frikyrkornas motstånd. Här spekuleras också om Öckeröbornas inställning till främlingar utifrån religionstillhörighet, både frikyrklig och schartauansk. Stämningen i kvarteret där vi hyrde stuga var i alla fall väldigt familjär och alla hälsade på en på morgonen när man gick till affären...

Kanske är det också religionens ställning som gör att Öckerö har minst antal anmälda brott per invånare i landet, eller så är det för att det är så svårt för en brottsling att fly från en ö...

Det är fascinerande att läsa om öns historia och hur norske kungen hade hus på ön under 1200-talet för att hans flotta ofta låg utanför öarna, och att gå på Fiskemuséet och se vrakgods från alla skepp som sjunkit, eller sänkts, utanför öarna.

Vi gjorde en fisketur ut mot Vinga fyr och såg de stora lastfartygen gå förbi med lots.

Sju makrillar fick vi på vår dörj, ett traditionellt redskap med en lina med tre krokar (utan agn) som dras efter båten, med ett rätt kraftigt sänke som höll nere krokarna.

Makrillen måste vara den vackraste fisken i svenska vatten.

En fascinerande sak var hur mycket av stränderna som täcktes av rester av djur. Annars är man van vid sten, eller växtlighet, men här var det drivor av musselskal, ett tecken på hur mycket djurliv som finns i havet. Det kändes som att havet var oändligt.

Vi fiskade krabbor på traditionellt sätt med en bit mussla på ett snöre och jag funderade på den här lilla eremiten som funnit ett nytt hem i en snäcka. Trodde inte det var nåt man hittade i Sverige.

(Klicka på bilderna för större.)

/Simon

Comments

[Anders Svensson]

Ni vet att jag är från Rörö antar jag och att det delvis handlar om personliga kunskaper och upplevelser. Min mor bor fortfarande på Öckerö.