Om man släpper kunskapandet fritt?

Om man släpper en grupp studenter fria i ett grupparbete om evolutionsteorin, utan ledning av en pedagog, men med tillgång till allehanda informationsresurser, är det lätt att de blir lamarckianer och inte darwinister.

(Detta enligt en undersökning av Ann Brown, bland annat refererad här i Collins, Joseph & Bielaczyc 2004.)

Den syn på den "rätta" evolutionsteorin som vi har idag verkar vara ganska kontraintuitiv. Det krävs att man släpper mycket av sina vardagliga föreställningar för att förstå hur det kan vara vettigt att tro att exempelvis förvärvade egenskaper inte går i arv.

Med andra områden förhåller det sig förstås inte på samma sätt, det finns massor av kunskap som man kan lära sig tillsammans, och där man nuförtiden kan hitta filmer och andra resurser som visar en rätt. Men kanske gäller det mest färdighetsträning?

Andra former av lärande är besvärligare. Vad sägs om grundläggande etik? Jag tror att det exempelvis krävs mycket för att en grupp ska komma fram till människors lika värde -- det är så lätt exempelvis att halka in på att vissa människor är mer värda på grund av deras tillgångar eller meriter. Principen om lika värde (och även demokrati) är något som måste försvaras av dem som redan är övertygade.

En del matematiska begrepp förhåller sig säkert likadant. Ta sannolikhetsläran. Det finns en bok (säkert fler) om en gammal kavalleriöverste som aldrig har trillat av sin häst. Han tycker att det blir mer och mer sannolikt för varje dag att han ska trilla av. Bristen på koppling mellan det enskilda fallet och det sannolika utfallet är svår att ta till sig.

Boken Induction av Holland, Holyoak och Nisbett (1989) innehåller ett kapitel (7) om modeller av den fysiska och den sociala världen. Som exempel tar de kulbanan i den här bilden:

De citerar McCloskey och kollegor som finner att 40 % av college-studenterna tror att det är alternativ C som gäller för kulan som skickas iväg i kulbanan. Och en majoritet av dem tror att en kula som släpps av en person som går med den i handen faller rakt ner mot jorden.

Jag har bara läst naturvetenskap upp till gymnasienivå, men det känns ändå uppenbart hur mycket av fysiken som sedan bygger vidare på och förutsätter att man har en korrekt uppfattning om hur det faktiskt förhåller sig.

Det här inlägget kom till efter Pers och mitt slutanförande på projektet Ung kommunikations slutkonferens. I flera diskussioner som vi kom in i kändes det som att inte alla var överens om att det i många fall finns ett tydligt mål för inlärningen, i form av ett kunskapsobjekt att tillägna sig i många skiftande former.

För de matematiska och fysiska exemplen ovan tycker jag det är uppenbart att en elev inte ska kunna ta sig igenom gymnasiet med felaktiga uppfattningar om dem, hur väl de än argumenterar för sin (felaktiga) trosuppfattning. Där kan man visa med entydiga experiment hur det förhåller sig, gång efter gång, och den som inte böjer sig för den övertygelsen är inte mogen för universitetsstudier. Det handlar helt enkelt om en form av akademiskt tänkande som den vetenskapliga apparat som universitetet är kräver för att den ska kunna fortsätta sin kunskapsproduktion.

Med människors lika värde förhåller det sig förstås annorlunda. Det viktiga i det exemplet är inte som jag ser det att eleven ska böja sig för evidensen, utan snarare att skolan förmår rekonstruera så många sammanhang som möjligt där eleven själv kan bli övertygad och bli en aktiv bärare av övertygelsen om lika människovärde. Och få en medvetenhet av konsekvenserna för samhället den dag den rådande uppfattningen är att människor inte har lika värde...

Det är några olika saker som jag har försökt få fram med det här inlägget:

• Det finns stora möjligheter att släppa loss elever i ett kollaborativt kunskapssökande, exempelvis med Internet som resurs. (Exempelvis fungerar det ofta för en grupp att hitta vad problemet är.)
• För vissa ämnesområden är det lätt för en grupp (och även ofta för individer) att hitta fram till en hållbar uppfattning.
• För andra ämnesområden behöver vi aktivt och ofta påminna oss och varandra om vissa grundläggande saker som vi har kämpat oss till genom århundradena, och som är vad de flesta kallar "sanna" trots att de har svårt att ta sig in i de vardagliga resonemangen. I de här fallen är det som om vårt kunskapsbygge är som ett högt torn där vidare kunskap bygger på att de underliggande klossarna är på plats, och där varje student själv behöver såga till sin kloss, inte för liten och inte för stor, för att själv kunna vara med och fortsätta att bygga kunskap.

(För att göra det hela mer komplicerat finns det ju massor av problem med den vetenskapliga metoden. Se till exempel den här fantastiska (och långa) artikeln om en massa rigoröst uppställda experiment som plötsligt inte längre går att reproducera...)

/Simon