En av anledningarna till att jag reser är att titta på främmande människor, kanske så att jag kan se på bekanta människor på ett främmande sätt när jag kommer hem.
Italien är ett bra resmål för att öva på den spänningen. En människa på väg att bli en staty, ett främmande objekt.
Eller gamla föremål att spegla sig i.
Förundra sig över att det som är förbjudet i Sverige inte är förbjudet där, trots att det rimligen "borde" vara det.
Tänk om ens barn kom hem med "gubbar" från den affären för att leka med.
Nazist-flaggor är förstås extremt entydiga symboler. Det finns annat där symboliken är mindre tydlig. Ett intressant exempel är stadsdelen E.U.R. i södra Rom. Den byggdes av fascisterna till en världsutställning 1942 som sedan inte blev av. En av de arkitektoniska höjdpunkterna är Palazzo della Civiltà Italiana, eller det "fyrkantiga Colosseum", tyvärr stängt för renovering när vi gick förbi.
Hela stadsdelen får en att känna sig ganska "liten", men lär vara populär att bo i. Vi hamnade på ett roligt museum ägnat åt folklig konst och folkliga traditioner.
Jag måste säga att jag gillar estetiken i den här byggnaden -- det är alltid svårt att upptäcka att man gillar nåt som har ett så tvivelaktigt ursprung, men det gäller ju många fantastiska saker i världen att drivkrafterna för att skapa dem känns långt ifrån den känsla de sen förmedlar.
Mest fascinerad är jag över religionens många manifestationer varav många är det mest fascinerande som skapats, enligt min mening. Mer om det i nästa inlägg.
/Simon
Comments