Infontology

Ännu en slav under systemen

Jag var i den lokala Hemmakväll-butiken för att köpa film. Vid kassan tar killen fram DVDerna och lägger i fodralen. Sen scannar han mina tre filmer.

Han börjar svära över filmen "Att angöra en brygga" och får inte datorn att läsa streckkoden. Misslyckas med att mata in koden manuellt. Till slut vänder han sig till mig.

--Det är lite problem med den här filmen. Enligt datorn har vi den inte hemma. Och eftersom titeln inte finns i datorn kan jag heller inte göra en inleverans på den. Så jag kan tyvärr inte sälja den till dig.

--Va?

--Nej, för om den inte finns så kan jag inte sälja den.

--Jag skulle vilja intervjua dig när du säger det här.

--Va? Jaha.

--Jag skulle vilja spela in när du säger så.

--Okej.

--Men varför slänger du inte filmen då om den inte finns?

Han vänder sig om och slänger uppgivet filmen på bänken bakom sig. Jag fortsätter:

--Eller du kan kanske gå med filmen till utgången där borta och helt enkelt bara lägga den där? Så plockar jag upp den.

--Öh...

--Skulle inte det gå bra?

Han tittar på mig igen, och erbjuder sig att ringa sin chef och se om han kan göra en inleverans. Under tiden har kön växt avsevärt bakom mig, så jag avböjer. Inte för att jag ville vara med om slutet på historien, utan för de andra i kön.

/Simon

Programmera eller programmeras

Program Or Be Programmed: Ten Commands for a Digital Age är titeln på en nyutkommen liten bok av Douglas Rushkoff; den utgör den skriftliga versionen av ett anförande med samma namn. Särskilt det inledande kapitlet är drabbande och borde vara obligatorisk läsning och utgångspunkt för tanke och handling, för alla som -- å ena sidan -- vill utveckla de digitala möjligheterna till något positivt för vår mänskliga framtid och -- å andra sidan -- ser faror med digitaliseringen av samhället. Om strävan efter det förra misslyckas ser det inte ljust ut: "In the emerging highly programmed landscape ahead, you will either create the software or you will be the software. [...] Choose the latter, and it could be the last real choice you get to make." [s 7-8]. Det här är tyvärr inte någon retorisk överdrift, utan rena rama sanningen.

Sverige är, Internet- och digitaliseringsmässigt, ett av de ledande länderna i världen. Detta kan utan vidare ses som ett tecken på att vårt lilla lands omvittnade, historiskt långvariga innovationspotential alltjämt håller måttet. Men vissa påtagliga konsekvenser av den digitala grenen på det här djupt rotade trädet kan samtidigt ses som illavarslande, eftersom vi själva, i vårt hörn av världen, har så liten kontroll över vart det bär hän. De negativa möjligheterna förstärks av en stark samtida politisk och intellektuell tendens till konsensus och en tanklös ovilja att ens erkänna, att allt inte är soligt vid den framtidshorisont många verkar illusionsbemängt fästa vid. Man bör heller inte ignorera det faktum, att en hel del aktiv propaganda i alla medier konsekvent och systematiskt verkar underminerande på de uppfattningar som går på tvärs mot den påbjudna positiviteten. Det enda som "debatteras" är sekundära fenomen med för systemet ofarliga skiljelinjer.

Själva bristen på, nästan oförmågan till, verkligt öppen debatt om avgörande val och verkligt alternativa vägar är kanske i sig det största riskmomentet just nu. Själv har jag blivit obehagligt van vid att oftare mötas av tystnad än av vare sig mothugg eller aktivt medhåll, när jag luftar vissa väl motiverade ifrågasättanden. Vare sig du vill tro det eller inte, så innebär Rushkoffs ovan citerade utmaning, som också är min, att du just nu väljer sida. Otrevligt nog kommer du inte undan valet genom att låtsas att solen skiner, ty om du gör det så väljs det automatiskt åt dig och du, och kanske alla andra, får ta konsekvenserna av din och alltför många andras hållningslöshet eller missriktade godtrogenhet. Vet du vad det är du väljer? Vet du vad du därmed väljer bort? På tvärs mot allt önsketänkande är det tyvärr inte möjligt att ha kakan kvar och äta den. "Programmera eller programmeras", alltså.

Epost från Google spreadsheets genom ett apps script

Jag värjer mig mot att lära mig programmera, kanske för att jag är rädd att börja tänka från "datorns" synvinkel i stället för från människans. Men jag tror att det blir viktigare och viktigare att förstå mer av "computational thinking" och vad som går och inte går att göra med data.

Så ibland försöker jag göra lite övningar, exempelvis med Arduino-datorer. Ett av de senaste exemplen är en liten utforskning av Google Apps script, som gör att man kan lägga till lite automatisering till det man själv gör i exempelvis ett Google spreadsheet.

Jag tillämpade det på det beställningsformulär vi hade för Digitalis filosofi, innan den andra tryckningen också tog slut. Formuläret innehåller frågor som ger mig kolumner med namn, epost, antal exemplar och postadress.

Riskabla skoltrender

Häromdagen utkom The NMC Horizon Report > 2011 K-12 Edition [pdf], en sorts prognos om den möjliga och förväntade världsvida skolutvecklingen. De trender som framhålls är intressanta men riskabla att anamma (anpassa sig till) okritiskt. Här följer några kommentarer till respektive trend. Kursiveringarna i citaten är mina.

1. The abundance of resources and relationships made easily accessible via the Internet is increasingly challenging us to revisit our roles as educators. [...] Institutions must consider the unique value that each resource adds to a world in which information is everywhere. In such a world, sense-making and the ability to assess the credibility of information are paramount.

Den betonade meningen bör läsas i relation till de andra identifierade trenderna, särskilt nr 4. Mycket beror på vad man lägger i uttrycket "sense-making". Jag vill ge det betydelsen "långsiktig meningsfullhet", dvs det handlar om sådant som verkligen -- kunskaps- och insiktsmässigt -- hjälper en genom livets olika växlingar, i relation till andra och inte bara i arbetet. Då kan man fråga sig i vilken utsträckning konsekvenserna av den fjärde trenden främjar respektive motverkar detta.

2. As IT support becomes more and more decentralized, the technologies we use are increasingly based not on school servers, but in the cloud. [...] It does not matter where our work is stored; what matters is that our information is accessible no matter where we are or what device we choose to use.

Spelar det verkligen ingen roll? Det som impliceras här är s k molntjänster. Fråga dig vilka som äger och har kontroll över dessa och och fråga dig sedan också vem som, återigen i ett långsiktigt perspektiv, borde äga och kontrollera den för ett land livsviktiga kunskapsinfrastrukturen.

3. Technology continues to profoundly affect the way we work, collaborate, communicate, and succeed. [...] Evolving occupations, multiple careers, and an increasingly mobile workforce contribute to this trend.

Här skymtar en väsentlig realitet bakom de här trenderna: mäktiga transnationella affärsintressen som faktiskt inte bryr sig ett dugg om dig och dina barn, bara de blir försedda med det de behöver på ett sätt som passar dem.

4. People expect to be able to work, learn, and study whenever and wherever they want to. [...] Life in an increasingly busy world where learners must balance demands from home, work, school, and family poses a host of logistical challenges with which mobile students must cope. A faster approach is often perceived as a better approach, and as such people want easy and timely access not only to the information on the network, but to their social networks that can help them to interpret it and maximize its value.The implications for informal learning are profound, as are the notions of “just-in-time” learning and “found” learning, both ways of maximizing the impact of learning by ensuring it is timely and efficient.

Vad händer om barn och ungdomar alltmer skolas in i ett "just in time"-lärande, enligt en opersonlig omgivnings effektivitetskriterier? Tro inte att det är din effektivitet som avses här.

5. The perceived value of innovation and creativity is increasing. Innovation is valued at the highest levels of business and must be embraced in schools if students are to succeed beyond their formal education. The ways we design learning experiences must reflect the growing importance of innovation and creativity as professional skills.

Den typ av innovationsförmåga som "the highest level of business" behöver "just in time" inkluderar måhända inte den typ av innovationer som ett mänskligt samhälle värt namnet behöver, för sin långsiktiga överlevnad i ett skick som är värt att sträva efter och upprätthålla.

Det samlade intrycket är att informationshanteringen och informationstillgängligheten håller på att ta över hela samhället. Det är sällan man ser det uttryckas på detta sätt och aldrig i svensk skoldebatt (utom här på Infontology). Innan man börjar tänka i termer av att "oj oj oj, nu måste vi skynda oss att anpassa oss", så kan det vara värt att reflektera och diskutera, så djupt man förmår, i vilken utsträckning samhället kan och bör reduceras på det här sättet. Det hela framställs på många håll som en expansion, ett möjliggörande, en "fantastisk utveckling". Om nu källkritik (punkt 1 ovan) tillmäts sådan betydelse, så föreslår jag att planerings- och åtgärdsansvariga, liksom engagerade lärare och föräldrar, börjar här. I vems intressen och i vilka syften ska samhället omvandlas till ett informationsbehandlingssystem? Är det i elevernas intresse? Är det i syfte att odla långsiktig, mänskligt värdefull kunskapsöverföring mellan generationerna? Är det vår uppgift som människor att vi ska fungera som informationsreläer?

Nu är det lätt att inte riktigt (våga, orka) tänka de här tankarna till slut och redan här sluta tänka efter, att helt sonika och förhastat avfärda det jag verkar antyda såsom teknik- som framstegsfientligt och liksom... "teoretiskt". ("Ja, ja, ja, men vi har ju så mycket att göra!") Det vore dock att missförstå vad jag försöker säga. I några kommande inlägg ska jag därför mera noggrant redogöra för vad jag tror faktiskt ligger bakom de ovannämnda generella trenderna. Sedan föreslår jag att du verkligen utövar studieflit och källkritik -- sådant som du tycker att elever ska kunna -- och själv går till de källor jag anger och bildar dig en egen uppfattning. Har du tid med det? Om inte, vem ska då göra det? Det är aldrig någon som "har tid". Inte jag heller. Tid tar man sig; stjäler den om så behövs. Tåget går, sägs det. Måste vi följa med utan vidare, utan att vilja säga något om vart och varför? Om vi vill det, då måste vi våga och vilja tänka även i andra banor än de skenbart redan utlagda.

/Per

Innovation is valued at the highest
levels of business and must be embraced in schools if
students are to succeed beyond their formal education.

En bild om dagen

Det finns så många jobbiga projekt med "life-logging" där folk har maskiner som registrerar allt de ser och gör, så låt mig ge ett exempel på ett projekt som är lite annorlunda.

Jonathan Harris började med att ta en bild om dagen och posta på den här sidan. Efter ett tag (och efter att en massa människor började följa projektet) märkte han att den här bilden som skulle tas varje dag började styra hans liv. Han satte ihop bilderna till en film.

Det är hans reflektioner som gör filmen värd att se, om hur hans minne redan blir svagare, och hur han genom bilderna såg de berättelser som själva levnadsförloppet berättar, och hur vi så sällan under livets gång har de där dagarna när vi kommer fram till målet vi har ställt upp.

Via Imaginary foundation. /Simon

Dagens användargränssnitt...

... är en italiensk hotell-radio.

En lustig kombination av fin geometri och total obegriplighet. Och nej, den fungerade inte när man väl kom på hur man skulle hantera den...

/Simon

Trender inom mobil ehälsa

Inom ramen för mitt konsultande för Linnéuniversitetet var jag idag på eHälsoinstitutet och höll en presentation/diskussion om trender inom mobil ehälsa.

Mobil ehälsa

View more presentations from Simon Winter design

Det var intressant och givande, och det var också spännande att höra Johan Tegin om ett projekt kallat Clinical innovation fellowships, där två tvärdisciplinära team fick ägna 8 månader åt innovationsarbete på sjukhus. (Hittar ingen bra url till honom eller projektet...)

/Simon

Varför kan ingen tala om varför?

För den med lite längre perspektiv på saker och ting, i kraft av sin ålder och erfarenhet om inte annat, är det ibland beklämmande att bli varse hur saker upprepar sig och att man, samhälleligt, alltid tycks lika oförmögen att lära sig något av historien. "Att lära av historien" är och förblir en tom floskel i det systematiskt historielösa svenska samhället av idag.

Ta den nuvarande skoldebatten. Den ser ungefär likadan ut i hela den moderniserade delen av världen. Sverige, såsom världens modernaste land, befinner sig så klart självmedvetet i frontlinjen. Är man så modern som vi, så blickar man alltid trosvisst framåt och kollar inte ens om man har några backspeglar kvar. Och för den utan backspeglar är allting nytt och spännande, utom just det som påminner om det man inte längre vill se -- det kan ju förvirra den envetna blicken framåt.

Eftersom all diskussion värd namnet, all diskussion som syftar till att förstå och grundligt utreda saker, från olika synvinklar, oundvikligen förutsätter ett starkt historie- och traditionsmedvetande, blir också debatten (någon diskussion finns knappast) pinsamt grund. Nog för att man i media uppmärksammar slående symtom på att mycket inte är vad det borde vara, men anamnesen klarar man normalt inte av att tänka på, givet ovannämnda monomana neofili.

I slutet av 90-talet införde man till exempel massor av datorer i skolorna, utan att någon visste riktigt vad det skulle vara bra för, förutom att de representerade "framtiden". Redan 1992 skrev Neil Postman apropå detta:

we improve the education of our youth by improving what are called "learning technologies". At the moment, it is considered necessary to introduce computers to the classroom. [...] To the question "Why should we do this?" the answer is: "To make learning more efficient and more interesting." Such an answer is considered entirely adequate, since [...] efficiency and interest need no justification. It is, therefore, usually not noticed that this answer does not address the question "What is learning for?" "Efficiency and interest" is a technical answer, an answer about means, not ends; and it offers no pathway to a consideration of educational philosophy. Indeed, it blocks the way to such a consideration by beginning with the question of how we should proceed rather than with the question of why. [Technopoly: The Surrender of Culture to Technology, Vintage Books 1993, s 171]

Jag behöver knappast påpeka att läget idag, när Internet=framtiden är anledningen till att fler och fler kommuner bestämmer sig för att köpa in en massa nätverkskapabla laptops till sina elever och lärare, är exakt likadant. Inte heller nu kan man få några vettiga, genomtänkta, långsiktigt syftande svar på frågan "Varför?" Alla svar som tillmäts någon beslutsfattande betydelse har den karaktär som Postman nämner i citatet. Samtidigt fallerar många skolor i sin grundläggande uppgift. Hur i all världen ska ny teknik kunna ändra på det, när man inte längre vet varför man gör det man gör? När ordningen är ett större problem än kunskapsöverföringen?

En sida av saken som sorgfälligt ignoreras, eftersom den fundamentalt utmanar hela den trosvisshet som präglar satsningarna, är den kulturella. (Läs gärna den länken.) I linje med Postmans argumentation i nämnda bok, vilken jag anser håller måttet på alla väsentliga punkter (läs den!) blir det tyvärr uppenbart, att utan en djupt kulturellt förankrad samsyn kring vad man ska ha skolan till, kommer nuvarande sönderfall oundvikligen att fortsätta, hur mycket man än tror att Internet och sociala medier ska vara räddningen.

Internet fungerar kreativt och positivt utvecklande endast på en stabil kunskapsgrund, förankrad i kulturellt och personligt förmedlade värden. Vilka borde de vara? Utan backspeglar går det inte att svara på den frågan.

/Per

Religion och förverkligande

Jag tror inte på något "högre väsen", men är så otroligt fascinerad av vad människan lyckats åstadkomma genom religionen, i form av konst, musik och annan kultur.

Klicka på bilden för större interiör från Peterskyrkan i Rom.

Besöket i Peterskyrkan var överväldigande, även om jag på något sätt föreställt mig den ännu större, mer som Petersplatsen under tak. Tokigt.

När vi kom satt Påven ute och höll sitt onsdagstal, och även om jag inte förstod mycket av hans italienska slog det mig hur "personlig" han kändes när han pratade, där inför ett par tusen människor, och projicerad på storbildsskärmar. Han uttryckte sig med att "jag vill" olika saker -- måste kännas mäktigt att få uttrycka sig så som företrädare för en av världens största människosamlingar.

Inne i kyrkan var det mest fascinerande de här två gentlemännen vars uppgift var att tros-sortera de besökare som ville till det inre av kapellen. Inte bara var de tvungna att skilja ut de personer som ville besöka den pågående mässan (och som de släppte in) -- de flörtade dessutom oupphörligen med de unga turister som hängde vid räcket. 

Resan till Italien

En av anledningarna till att jag reser är att titta på främmande människor, kanske så att jag kan se på bekanta människor på ett främmande sätt när jag kommer hem.

Italien är ett bra resmål för att öva på den spänningen. En människa på väg att bli en staty, ett främmande objekt.

Eller gamla föremål att spegla sig i.

Förundra sig över att det som är förbjudet i Sverige inte är förbjudet där, trots att det rimligen "borde" vara det.

Tänk om ens barn kom hem med "gubbar" från den affären för att leka med.

Nazist-flaggor är förstås extremt entydiga symboler. Det finns annat där symboliken är mindre tydlig. Ett intressant exempel är stadsdelen E.U.R. i södra Rom. Den byggdes av fascisterna till en världsutställning 1942 som sedan inte blev av. En av de arkitektoniska höjdpunkterna är Palazzo della Civiltà Italiana, eller det "fyrkantiga Colosseum", tyvärr stängt för renovering när vi gick förbi.

Hela stadsdelen får en att känna sig ganska "liten", men lär vara populär att bo i. Vi hamnade på ett roligt museum ägnat åt folklig konst och folkliga traditioner.

Jag måste säga att jag gillar estetiken i den här byggnaden -- det är alltid svårt att upptäcka att man gillar nåt som har ett så tvivelaktigt ursprung, men det gäller ju många fantastiska saker i världen att drivkrafterna för att skapa dem känns långt ifrån den känsla de sen förmedlar.

Mest fascinerad är jag över religionens många manifestationer varav många är det mest fascinerande som skapats, enligt min mening. Mer om det i nästa inlägg.

/Simon