På längre, strategisk sikt är ”digital delaktighet” inte enbart en fråga om att hjälpa dem som är utanför Internet att komma in. Digital delaktighet värd namnet handlar om att vara delaktig i livet på och med nätet, som en naturlig del av samhällslivet. Det förutsätter viss basal teknisk kompetens, men den personliga delaktigheten i sig handlar inte i första hand om tekniken som sådan.
Den nödvändiga grundinsikten är att livet på nätet inte är något skilt från livet i övrigt. Internet är inte längre något ”supplement” eller ”bihang” till andra saker. Det är inte heller enbart en sorts utökad eller mera effektiv servicefunktion, utan är vid det här laget så involverat i alla väsentliga samhälleliga och kulturella angelägenheter och funktioner, att det i verkligheten inte går att vara ”fri” från nätet, ens när man själv inte använder det. Därför är det onödigt begränsande att definiera digital delaktighet i termer av användande av internetbaserade tjänster, så som man nu gör inom kampanjen Digidel 2013.
Följden av Internets samhällspåverkan håller redan på att bli, med kommunikationsexperten Brit Stakstons ord, att vi ”börjar betala priset för bristfällig digital kompetens i form av t.ex. mindre likvärdig skola, mindre likvärdig vård och ser en ny digital maktstruktur växa fram.” Hon, liksom allt fler andra insatta personer, ”oroas över den rädsla som finns för nätet som gör att man inte ser den större bilden av vad digitaliseringen faktiskt betyder. I både positiv och negativ bemärkelse” (min kursiv).
Det är behjärtansvärt och nödvändigt, att på olika sätt assistera dem som står helt utanför nätanvändandet att komma in. Samtidigt finns det, i linje med it-minister Anna-Karin Hatts ”En digital agenda för Sverige”, ett långsiktigt behov av att genom olika aktörer bygga upp och underhålla en allmän kunskaps- och insiktsspridning om Internets mänskliga möjligheter och påverkan på framtiden. Särskilt viktigt är detta för framtida kompetensförsörjning, entreprenörskap och (social) innovation.
Kunskapen och medvetenheten om Internet som en ständigt närvarande del av samhällslivet har bara tagit det allra första steget när man väl har börjat ”surfa”. Stora klyftor finns när det gäller medvetenhet och förmåga till inflytande, även för en stor del av dem som redan på något sätt använder nätet. Utmaningen här är främjandet, på olika nivåer och hos olika instanser, av en ny typ av samhällsförståelse.
På den workshop om digital delaktighet som arrangerades av .SE den 7 december 2010 pekade ett flertal deltagare på behovet av en tydligare begreppslig förståelse av vad man egentligen menar med ”delaktighet”. För att arbetet med detta ska kunna gå i en långsiktigt adekvat riktning, måste man sätta en tänkt allmän förståelse- och delaktighetsribba högt. Man behöver tydligt kunna identifiera olika kunskaps- och kompetensnivåer och bli klarare över vilken typ av innehåll som är centralt. Handlar det om teknik? Om sociala kontakter? Om möjlighet till påverkan? Om ekonomiska incitament? Om en förståelse av hur nätverk kan bete sig? Om grundläggande värdefrågor? Hur förhåller sig olika sidor av problemområdet till varandra? I vilken ände är det mest fruktbart att börja, i relation till olika målgrupper som redan har viss internetvana? Vilka är de viktigaste målgrupperna, om man tänker sig att arbetet sker i flera led?
Exempel på problemställningar som inte sällan, med orätt, anses ”för svåra” för gemene man, men som har en så genomgripande inverkan på samhället, att en praktisk förståelse av dem borde vara en del av det allmänna medvetandet är:
• Skillnaden mellan nätverksstrukturer och formellt hierarkiska strukturer.
• De icke-tekniska skillnaderna mellan öppna och proprietära internetplattformar.
• Hur värdeomdömen är en väsentlig del av utformandet av datormodeller.
Sådana exempel kan mångfaldigas; här vill jag endast betona vilken typ av ofrånkomliga problemområden som ligger bakom mycket av det som starkt påverkar den framtida utvecklingen. Vad gäller en djupare internetförståelse bör utgångspunkten vidare vara, att den i dagsläget viktigaste primära målgruppen för att ta tag i den här sortens frågor, är de som befinner sig i positioner med möjlighet att aktivt påverka utvecklingen inom olika organisationer. Om inte dessa ser behovet av en mänskligt förankrad kompetens i relation till en teknisk värld, och utvecklar en tillräcklig egen förståelse, så blir det svårt att nå och påverka den övriga befolkningen. Eftersom samhället inte består av vattentäta skott mellan olika sektorer, vore det vidare angeläget att få en tydligare bild av hur offentliga och privata intressen kan sammanfalla, när det gäller frågan om digital delaktighet i den här djupare, strategiska meningen.
Samhällsnyttan med en djupare syftande digital delaktighet är som sagt bl a att den sociala innovationsförmågan ökar, vilket gör olika samhällsfunktioner mera anpassningsbara i en föränderlig omvärld. Men det kräver mera adekvata kunskaper och mera nytänkande än vad som i dagsläget finns på alldeles för många håll.
/Per
Recent Comments