Infontology

"Folkbildningens nätvaro"

 

Första delen av mitt föredrag på Folkbildningsrådet i februari, om Internet och folkbildningens utmaningar och möjligheter.

/Per

Delar av "framtiden" 2001 är det fortfarande

Det är väldigt speciella händelser som gör att man stöter på någonting och tänker "oj, det här är framtiden".

William Gibson har ju sagt att "Framtiden är redan här, den är bara ojämnt fördelad" och de där nedslagen av framtid känns på ett speciellt sätt.

Ett sådant var på ett möte på Sony Ericsson i november 2001, där en videokamera från Sony demonstrerades. Den måste varit en DCR-IP7, eller liknande modell, för det speciella med den var att den var uppkopplad till nätet (via Bluetooth till en telefon), hade en epostklient och en webbläsare.

Anledningen till att jag kan spåra händelsen är att jag började surfa på webbläsaren på kameran och där, på Dagens nyheters webbplats, fick veta att George Harrison hade dött.

Det konstiga så här tio år efteråt är att den riktning som kameran indikerade då inte var den riktning som teknikens evolution tog. Så en videokamera som man surfar på känns fortfarande ganska mycket som "framtiden". Fast om man tänker sig dagens kameramobiler som den där videokameran med webbläsare, fast krympt och med telefonen inbyggd så är vi ju där idag, fast i mycket större skala.

/Simon

Maskinen gjorde sig av med sin bärare

Det är en nyttig övning att tänka på alla "kretslopp" av saker och information vi människor är delar av. När jag läste Tim Ferriss The 4-hour workweek var jag imponerad över hans sätt att verkligen utnyttja detta, till att sätta upp en liten "maskin" som försåg honom med pengar. Den gjorde att han kunde få en hyfsad försörjning på 4 timmars arbetsvecka.

Hans affär var att sälja kosttillskott på nätet, där det mesta av distribution och marknadsföring sköttes helt automatiskt, och hans delaktighet var att övervaka, och ta emot pengarna som maskinen genererade. (Det här kanske kan kallas klassisk kapitalism, och Ferriss bidrag var att göra det med en småskalig starkt digitaliserad maskin.)

Jag tänker på den sortens kretslopp när jag läser om mannen som legad död i sin lägenhet i Tumba i tre år. Det enda som behövs för att hålla igång en maskin med en lägenhet inblandad är ju att hyran betals, och det kan den göra per autogiro. Autogirokontot i sin tur fylls på av pensionsinbetalningar, men om inte pensionssystemet vet om att personen dör stoppas ju inte pensionen, och maskinen fortsätter att fungera.

Nu har inte den här sortens maskiner någon egen agentivitet, men det är lite intressant att tänka på det som att maskinen kunde göra sig av med sin bärare, och ändå leva vidare under 3 år trots att människan hade dött. Och sen verkade det mest vara en slump att dödsfallet upptäcktes "redan" nu...

/Simon

När skolan börjar likna det övriga samhället

Jag tror att alla lärare på så kallade 1-1-skolor (en dator per elev och lärare) förr eller senare upptäcker, att det här med Internet är något mycket mera än ett "pedagogiskt verktyg". Det innebär en allmän mentalitetsrevolution, vars innebörd och konsekvenser ännu är skrivna i stjärnorna. Den snabba teknikutvecklingen ställer en rad saker på sin spets som inte har varit så nära medvetandets yta på länge i samhället. Vad är en människa? Vad krävs egentligen för att kommande generationer ska kunna rustas att förmå fatta förnuftiga, inte enbart "ekonomiskt rationella" beslut?

I vardagen upptäcks egendomligheter med Internet, framför allt, ofta först i form av enkla moraliska dilemman. Sålunda rapporterade nyligen helagotland.se om en sjuåring som "porrsurfande" i skolan. "Lägg in spärrar eller filter som gör så att barnen inte kan komma in på sidor med porr, våld och rasism på skolans datorer. Det kravet kommer nu även från gotländska föräldrar." Barn- och utbildningsförvaltningen ställer sig dock kallsinnig, inte minst av kostnadsskäl. Sådana spärrar skulle för övrigt kanske stoppa lågstadieelever, men knappast företagsamma tonåringar. Bokstavligt "spärrtänkande" är i allmänhet fruktlöst och i grund och botten kontraproduktivt i relation till Internet. Då är det bättre att inte släppa in det i skolan till att börja med.

Med risk för att få ovett är min uppfattning, att den här sortens incidenter är oväsentliga i sammanhanget. De verkligt väsentliga utmaningarna med Internet i skolan är de kunskapsrelaterade, värdemässiga (van)föreställningar som lätt följer med på köpet, till exempel att IT bara är ett "verktyg" eller "hjälpmedel", något som bara medierar våra medvetna avsikter, utan omedvetna konsekvenser.

Med en ökad användning av IT i skolan blir den hävdvunna lärandesituationen i klassrummet allt svårare att skilja ut från andra lärandesituationer, i andra sammanhang. Fler och fler aktiviteter medieras mer eller mindre av digitala teknologier som inte är rumsbundna. Därmed vidgas det pedagogiska problemet till att omfatta vår gemensamma mänskliga situation i det digitaliserade samhället.

Om utgångspunkten är att vi vill bibringa våra barn och ungdomar något mer än bara förmågan att fylla en funktion i arbetslivet –- nämligen förmåga till resonemang och kritisk diskussion, förmåga att lyssna och värdera –- ja då måste vi bli intensivt medvetna om digitaliseringens allmänna effekter, inte bara om dess användbarhet.

Första steget i denna riktning skulle lämpligen vara att ge lärare o a pedagoger (föräldrar) en djupare insikt i digitaliseringens samhälleliga och sociala innebörd. På vilka sätt förändras människans villkor? Vi vill ju gärna att våra barn och ungdomar ska lära sig att behärska och utnyttja IT på ett förnuftigt och medvetet sätt; det skulle vi för övrigt behöva lite till mans. Vi vill inte att barn och ungdomar ska uppslukas av den virtuella världen så mycket, att de kanske berövas möjligheten att utveckla ett vidare och djupare mänskligt omdöme, baserat även i det kroppsliga livet.

Detta förutsätter lärare (och föräldrar) som inte bara är inriktade på IT som hjäpmedel, utan som också förmår se saken i ett vidare sammanhang. Det finns saker, både i skolan och i samhället i övrigt, som kanske inte bör ersättas av "IT-lösningar", eller som bara bör kompletteras med vissa typer av IT-användning men inte andra.

Vad ska "bestämma"? Den accelererande generella, kommersiellt, militärt och administrativt ledda digitaliseringstrenden? Eller ett medvetet odlat mänskligt omdöme, en "värdegrund"? Kanske skolan, med tanke på dess betydelse för framtiden, faktiskt ska vara ett i viss mening fredat område för alltför snabba och radikala förändringar utan tillräcklig, medvetet genomarbetad grund. Skolan måste verka för hela människan, inte bara för samhällsekonomin eller något annat delområde. Då krävs tid och eftertanke, även när saker och ting skenar. Eller framför allt då.

/Per

Hur bilden togs

Intressant med den här "Årets nyhetsbild, utland", en otäck bild.

Men när man ser sammanhanget där den togs får man många frågor att ställa till fotograferna om deras sätt att arbeta. (Hittat via Hannes Dükler.)

Annan bildmanipulation av pressfotografer diskuterade jag för ett tag sen på skiften.se.

/Simon

A Battle of Determinisms: Kelly vs Kaczynski

A central and perhaps the most revealing part of Kevin Kelly's recent book What Technology Wants, is his discussion of the argument of Theodore J. Kaczynski, a.k.a. The Unabomber. Kaczynski's collected writings were published almost simultaneously with Kelly's book, and the critical reader can now compare the two arguments in their "definitive" book form. Here I will explore what is wrong with Kelly's reasoning, especially. Kaczynski and Kelly seem share one basic conviction, however, and it can be illuminating to analyze the differences within this apparent similarity.

Kaczynski is known for having become so enraged by the impact of modern technology on human society, that he decided to kill to make his point. This tactic, I'm sorry to say, was quite effective. I can think of no other critic of modern technological society that has come even close to the media coverage bestowed on "The Unabomber" and his ideas. Kelly is also very well known, being a founder and the first editor of Wired, for example, but his way of going about things has been more peaceful and genial. His ideas are also, at least superficially, contrarian in their own way, but still decidedly more mainstream.

This mainstream quality comes out clearly in statements like this: "[If the] state of happy poverty is so desirable and good for the soul, why do none of the anticivilizationists live like this?" (p 211). This, in effect, is all that Kelly has to say against Kaczynski's argument as presented in "Industrial Society and Its Future" (now in its final form in the book Technological Slavery). Kelly's reasoning on this point is really incongruous, because the title of his critique of Kaczynski is "The Unabomber Was Right". What is going on here?

Rörelsestyrd fjärrkontroll (2)

Jag har blivit lite avtrubbad vad gäller mössen som aldrig fastnar i fällorna, men visst är det läskigt att tänka sig vad den håller på med egentligen.

Klicka för stor bild.

Ni behöver inte oroa er, den fastnade inte ikväll heller.

Jag har hållit på med fotograferandet med den rörelsestyrda fjärrkontrollen många kvällar och nätter, och blev mer och mer frustrerad över att det inte var nån mus på bilderna.

Jag var tvungen att ta en bild varje kvart, för annars gick kameran ner i vila, och behövde programmera en fördröjning så att fjärrkontrollen väntade 5 sekunder efter att den hade registrerat rörelsen tills att den tryckte av kameran.

Det var ett roligt experiment. Nu får jag fundera ut nån annan sensor som skulle kunna användas...

/Simon

Ekonomins modeller (5)

Jag vet inte vad det är som gör mig avogt inställd till att investera i aktier. Kanske är det tron på en evig uppgång som känns orealistisk. Eller vetskapen om att penningvärde är relativt, inte absolut. Så att om allting går upp blir det ju bara inflation -- en uppblåsning.

Jag tror att det är i Wisdom of crowds som James Surowiecki skriver om att det till och med har varit förbjudet att spekulera i fallande kurser, för att det varit omoraliskt att "vilja" att det går utför med utvecklingen. Men, som Surowiecki skriver, vitsen med en marknad är inte att priserna ska vara så höga som möjligt, utan att allt ska värderas så korrekt som möjligt.

För ett par månader sen började jag undersöka olika möjligheter att investera i fallande kurser, för att jag var övertygad om att Nokia skulle gå ner kraftigt i kurs.

Ett par tre möjlighet har jag hittat hittills, men det verkar finnas fler:

* Säljoptioner: Köp rättigheten att sälja till ett förutbestämt pris. Säg att aktiekursen för Nokia 8 februari låg på 72 kronor. Då kunde jag leta upp sälj-optionen för Nokia för mars, som löper ut tredje fredagen i mars. Den får namn efter ett kod-system, där bokstäverna A-L betecknar köpoption och M-X säljoption. Så jag kanske köper rätten att sälja för 70 kronor. Då blir min option den här: NOKI1O70 (NOKI + 1 för 2011 + O för säljoption mars + 70 som är lösenpriset).

Beräknad arkitektur

Jag har intresserat mig en del för 3D-utskrifter, personal fabrication och liknande på sistone. Själva modellerandet av 3D är supersvårt. Jag har försökt lite i Google Sketchup, men inte haft tid att fullfölja det med en 3D-utskrift.

Parametrisk 3D skulle kunna vara en teknik för mig, att ta olika egenskaper som kan variera i olika dimensioner och som ger en tredimensionell representation som går att skriva ut.

För några år sen fick jag ögonen på Stephen Wolframs förslag till design av broar, där strukturerna beräknats av en algoritm snarare än ritats/designats.

Den här gången är det en arkitekt som ritar pelare med 16 miljoner ytor. Först beräknas formerna i datorn, och sen skivas de upp och skrivs ut i kartong på en laserskärare. Så här kan en skiva se ut.

  

Kanske är det den här tekniken som kommer att ge oss ornamentets renässans.

/Simon