Det är lätt att med andra undra över den klumpiga och delvis naivt oreflekterade attityd som Katrineholms-Kuriren har visat upp i turerna kring kommunchefen Mattias Jansson. Jag har inget att tillägga vad gäller journalisters interna diskussion av vad som är bra och hederlig journalistik. Det säger de mycket bättre själva (t ex: 1, 2, 3). För egen del värderar jag, sedan 70-talet då jag började läsa tidningar på allvar, journalister på strikt personcentrerad basis. Det journalistiska ansvaret är ett personligt ansvar på så sätt, att om en journalist inte själv tillämpar någon sorts publicistisk hederskodex, så spelar det ingen roll vilka kodexar man föreställer sig finns. Jag förväntar mig alltså inte per definition, att journalister är hedervärda (vilket t ex Joakim Jardenberg faktiskt tycks ha gjort). Jag håller för husbehov reda på vilka som verkar vara det.
Och Katrineholms-Kuriren är inte enbart så "ute och reser" som vissa har velat få det till. Malin Crona påpekar mycket riktigt, att man faktiskt också "hade något på spåret". Journalister är av förståeliga skäl ofta väldigt intresserade av varandra och mycket av "#kkgate" har centrerats kring journalistrollen, fastän det verkligt tänkvärda i ett större perspektiv är
den långt viktigare frågan för oss som människor, den om hur vi går från en tid då individen varit det självklara, till en tid då vi blir divider, där vi skapar tillsammans och är flera saker på samma gång. [...] För att konkretisera – förr var en bankdirektör en bankdirektör. Punkt. Om han också skulle ha gett ut en privat tidning om sitt stora intresse för att odla pelargoner skulle han ha ansetts oseriös, och säkert en aning udda. Jag tror att vi nu är på väg in i en tid då det snarare kommer att vara tvärtom, att den som inte visar upp fler bitar av sig själv inte kommer att anses vara trovärdig. [Crona]
Ja, vad händer med samhället, med de hävdvunna svenska demokratiska traditionerna, när fler och fler blir "divider", det vill säga känner sig manade att visa upp olika "delar"? De institutionaliserade demokratiska traditionerna bygger rent principiellt på att förtroendevalda politiker inte är "divider", utan på att de fyller ut sin specifika roll. De har med andra ord något att leva upp till, som har med rollen och inte (bara) dem själva att göra. Och då är det inte självklart att bloggande och twittrande politiker per automatik är mera "demokratiska" än de som går på i mera invanda spår.
Jag ser en parallell mellan den här problematiken och frågorna kring anonymitet på nätet. Parallellen är subtil men, tror jag, väsentlig. Jag kan se flera legitima skäl till att vilja vara anonym på Internet, skäl som ibland kan behöva försvaras: att vilja uttrycka och i diskussioner pröva kontroversiella ståndpunkter, att kunna diskutera sådant som man inte vill ska knytas till ens person (det kan handla om alla sorters känsliga personliga saker som sjukdomar, sexualitet, övergrepp) med mera. Baksidan av detta är förstås nättroll, men det får man ta, anser jag; trollen är inte ett problem med nätet eller med anonymiteten, utan med personen som ger efter för den sortens impulser.
Parallellen mellan detta och förtroendevalda bloggande/twittrande "divider" är, att baksidan av en sorts förväntat krav på "öppenhet" är förställning. Om vi av våra politiker på olika nivåer börjar förvänta oss att de ska vara "öppna", på Internet, med vad de tänker och gör -- vad leder det till? Eftersom man inte per definition kan utgå ifrån att människor, inte heller du och jag, är kapabla eller villiga till full uppriktighet i alla lägen, så kan ökade krav på vad som kan kallas informell öppenhet leda till en ny avancerad form av förljugenhetskultur, i vilken man ger sken av att vara kommunikativ och tillgänglig, fastän man i själva verket inte är det. Starkt yttre tryck på att man ska vara "moraliskt god" leder som bekant också lätt till att man blir skenhelig.
Så ta gärna den nuvarande övervägande positiva sociala medier-hypen med en smula salt. Allt "gammalt" behöver inte vara "negativt" bara för att det inte twittras. Och omvänt är inte twittrande eller bloggande per automatik "positivt".
/Per
Comments