Jag fortsätter läsningen (del 1 finns här). Vad jag egentligen menar med den dystopiska rubriken, som har en positiv undermening, ska avslöjas längre fram, men den vakne kan hitta vissa antydningar nedan.
Daniel Johansson skriver om Internet. Adekvat men inget nytt för Infontology-läsaren.
Kunskap är ämnet för Nicklas Lundblads text "Dumma du?". Han inleder med ett diskutabelt påstående: "När vi talar om kunskapens framtid gör vi oss själva otjänsten att tro att vi talar om ett fenomen som är tidsoberoende. Vad som utgör kunskap och hur vi formar, använder och deltar i den är dock föränderligt och beror av kunskapens produktion och konsumtion" (s 65; min kursiv). Är det sant? Jag tror inte det. Om han hade skrivit "räknas som" eller "anses vara" i stället för "utgör" hade jag inte haft några invändningar. Det finns, som jag ser det, faktiskt ett principiellt beständigt sätt på vilket kunskap formas, används och deltas i, som är historiskt konstant och även oberoende av de yttre medier som Lundblad har i åtanke. Detta har att göra med nästa sak han tar upp, nämligen uppdelningen mellan "internalister" och "externalister", när det gäller synen på vad de externa kunskapshjälpmedlen innebär för vårt tillägnande av kunskap (s 66). Externalisterna "tycker att det faktum att kunskapen sipprar ut i tingen" (datafiler, databaser, digitala nätverk etc) "är oproblematiskt och att vi bör strukturera vår skola och utbildning så att vi lär upp denna nya kunskaps praktiker". Internalister "menar att det finns ett värde i att internalisera kunskapen, för det är först med den internaliserade kunskapen som vi bygger en grund i oss själva där vi kan konstruera mer avancerad kunskap."
Att den externaliserade kunskapen varierar och växer över tid är odiskutabelt. Men hur är det med den internaliserade kunskapen? Och vad är förhållandet mellan internaliserad och externaliserad kunskap? Det kan ju inte vara fråga om någon dikotomi, ty all externaliserad kunskap har sitt ursprung i människan, fram till den punkt där vi nu befinner oss då extern kunskap har börjat producera sig själv i viss utsträckning. Men är den senare över huvud taget kunskap i mänsklig mening?
Det finns mycket forskning inom evolutionsbiologi och kognitionsvetenskap som handlar om kunskap. Den evolutionsbiologiskt orienterade antropologen och kognitionsforskaren Dan Sperber uttrycker sig tillräckligt allmängiltigt för att min poäng här ska gå fram:
Everyday empirical knowledge is developed under strong constraints: conceptual, logical and perceptual. As a result, such knowledge tends to be empirically adequate and consistent. [...] Other forms of mental representations are developed with greater flexibility and weaker filtering mechanisms. [...] Humans can mentally represent not just environmental and somatic facts, but also some of their own mental states, representations and processes. [...] This meta-representational ability, as we might call it, is essential to human acquisition of knowledge [...]. First, it allows humans to doubt and to disbelieve. [...] Secondly, meta-representational abilities allow humans to process information which they do not fully understand, information for which they are not able at the time to provide a well-formed representation. [...] Children use this ability all the time to process half-understood information. They are told things that they do not quite understand by speakers whom they trust. [Explaining Culture: A Naturalistic Approach, s 71-72]
I vårt sammanhang är det viktigaste att ha i åtanke det faktum, att båda dessa kunskapstyper eller kunskapsförmågor är medfödda egenskaper hos arten Homo sapiens. Den jag vill framhålla är att begreppet mänsklig kunskap med nödvändighet måste relatera till dessa genetiskt ("internt") förankrade förmågor. Samtidigt är det från biologisk och kognitionsvetenskaplig synpunkt klart, att dessa interna, individuella kunskapsförmågor som regel relaterar till den omgivning man befinner sig i. Man kan säga att vi i stor utsträckning tänker med hjälp av det som finns i omgivningen, det vill säga "externt". Alltså kan man inte säga att det som utgör kunskap (=de perceptuella, kognitiva och förståelsemässiga process som äger rum i en människa) är föränderligt annat än innehållsmässigt. Själva kunskapen (=det som någon kan) är alltid och ofrånkomligen "intern" och benämns mera bestämt förståelse, det som barn inte har från början men behöver tillägna sig.
Idag, menar Lundblad, är vi på väg från en kunskapssyn förankrad i "ämnen" till en syn som sammanfattas i frasen "Idag söker vi" -- "[v]ärlden blir flytande [...] och kunskapens topologi plattas ut -- vi vill veta svaret på en fråga, vi vill inte lära oss ett ämne" (s 67). Eller, mera hårdraget: vi vill inte lära oss något. Betänk vad ett "ämne" är; för en läkare är det till exempel fysiologi och anatomi. Vill du gå till en läkare som inte själv kan och förstår dessa ämnen, utan som söker på Google när du sitter där i besöksstolen och undrar vad det är med dig? Och om du tycker att läkare ska kunna sina saker, varför ska då inte alla andra som ska göra någon nytta i samhället kunna och förstå det de håller på med? Om Lundblad har rätt i att vi är på väg mot ett "sökande" samhälle, så innebär det att vi är på väg till ett samhälle med okunniga människor.
"När vi sedan hittat det vi söker," fortsätter Lundblad (som jobbar på Google) "sammanställer vi det, ordnar och beskriver det för andra. Vi gör det i sociala nätverk och vi gör det tillsammans"; "tekniken möjliggör en närmast otrolig arbetsfördelningseffekt" (ibid.). Arbetsfördelning mellan googlare som söker och sammanställer, därför att de inte själva kan så mycket, vad blir resultatet av det?
[forts. kommer]
/Per
Comments