För sådär fyra år sedan ojade sig Bo Dahlbom över att Internet inte var roligt längre, jämfört med boomen på nittiotalet. Det började dock hända något förra året. Plötsligt diskuterades Internet mycket mer än på länge. Och nu meddelas det att Facebook är "värt" mer än Ericsson, ett klart tecken på att rolighetsindex är i stigande. Men det roliga och det viktiga sammanfaller bara delvis. Mycket som diskuteras känns rätt yrvaket och hade passat bättre för tolv-tretton år sedan än nu. Då hade det kunnat leda någonstans. Nu har den tekniska utvecklingen dock redan accelererat en bra bit bortom den horisont där de flesta mentalt (fortfarande) tycks befinna sig.
Vad är det då som är så kul nu? Att bläddra i SSWC-boken 2010 ger en god fingervisning. En av de bästa att sätta fingret på det diffust men påtagligt roliga är Emil Björklund:
När det gäller de sociala aspekterna av webben pratas det ofta om värdet att kunna föra en dialog mellan t.ex. företag och deras kunder [...]. Eller konsumenter emellan. Det pratas om nätverkande och virala kampanjer, kunskaps- och kulturdelning. Ibland pratas det litegrann om att folk skvallrar, bråkar och flörtar i sociala medier. Det finns också ett begrepp kallat "ambient intimacy", myntat av Lisa Reichelt, som satt sig starkt hos mig: vi använder tekniken för att hålla kontakt och kommunikation igång utan att ha nåt speciellt mål, nån plats eller nåt ämne att prata kring. Vi liksom bara hörs. [...] det gör mig lite provocerad när någon avfärdar det som innehållslöst: det är oftast det fånigaste folk säger som ger mig mest. [s 80-81, min kursiv]
Allt oftare hör jag människor säga saker i stil med "Jag är inte så mycket på själva Internet längre, jag kommunicerar mest" och jag kan iaktta just det i min omgivning, särskilt bland dem under, säg, 35. Och bland medelålders damer som nyligen upptäckt Facebook. Ett par nyfrälsta iPad-användare säger att det är "jobbigt" att öppna Safari. Det är mycket lättare (och roligare) att klicka på favoritapparna och så har man sitt liv där, mysigt och lättåtkomligt.
Tacka sjutton för att följande möjliga och viktiga diskussionsämnen mest stör.
"as [networks] get faster and faster, our ability to actually understand events taking place within them isn't keeping up. Network monitoring technology can detect perturbations in network traffic happening in milliseconds, but when changes occur in microseconds, they're not visible". [Hackers find new way to cheat on Wall Street -- to everyone's peril] Allt på nätet som vi inte ser och inte ens kan se, vad leder det till?
"developing brains can become more easily habituated than adult brains to constantly switching tasks — and less able to sustain attention." [Growing Up Digital, Wired for Distraction] Tänk om det roliga är destruktivt på sikt. (Nä nu var du jobbig...)
"We look to humans not just because we want to simulate what we do, which is an interesting problem in itself, but also because we're smart," [...] "Some of the things we have, like limited working memory -- which may seem like a bad thing -- are actually optimal for solving problems in our environment. If you remembered everything, how would you know what's important?" [New Cognitive Robotics Lab Tests Theories of Human Thought] Varför studerar man människor på det sättet, egentligen?
Om en fråga kräver (minst) en vecka att sätta sig in i och dessutom förutsätter en gedigen egen kunskapsbakgrund i flera olika ämnen, hur ska den över huvud taget kunna hävda sig i en uppmärksamhetsmiljö som premierar att "man liksom bara hörs"?
Nog finns det en diskrepans mellan vad som borde diskuteras i ett förment demokratiskt samhälle och vad som verkligen engagerar. Kanske det enda som idag är "demokratiskt" är sådant som handlar om hur du väljer mellan dina nöjen. Men är ditt val fritt?
/Per
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.