Kanske är det värt att se Singulariteten som en ideologi, som samlingsnamnet för viljan att mänsklig kunskap ska underkastas datorers intelligens.
En bit blir förstås en attitydförändring i hur vi ser på datorers förmåga, och den här lilla filmen är definitivt ett inlägg i diskussionen:
De börjar till och med med att referera till när Deep blue (redan 1997!) slog världens bästa schackspelare och hur det förändrade hur vi tänker på datorer.
Och sen börjar försöken till nästa steg i att förändra vår syn på vad datorer kan klara av -- skulle en dator kunna klara sig i en knivig frågesport som Jeopardy. Fascinerande försök, men vad driver dem...
Länk via @petersvensson på Twitter. /Simon
Jag upplever inte (och gjorde inte 1997) detta att datorer kan klara schack eller Jeopardy som det minsta omskakande. Jag ser det som kul men ganska betydelselöst pyssel. Men det kanske är för att jag har en speciell syn på ämnet som datalog. Schack är ju ett väldefinierat beräkningsproblem som principiellt ligger mycket mer i linje med datorers förmåga än människors. Jeopardy kan formuleras som ett mönstermatchningsproblem där det visserligen är trixigt att få parametrarna rätt, men som inte kräver någon svårmodellerad reflektion. Det här kan ju illustrera att vi i princip har verktygen för att klara Turingtestet, men singulariteten (att maskiner själv skulle börja driva "teknisk utveckling") är något annat, som jag över huvud taget inte tror på.
Posted by: ctail | 02 januari 2011 at 10:55